Stå och sova?

Alla har ju hört att hästar kan stå och sova. Ja, det är ju i alla fall delvis sant. De kan stå och vila, kanske kan vi kalla det att slumra. De låser knäet med hjälp av knäskålen, och så kan de slappna av och vila.
 
Men de kan inte stå och sova djupt. För att kunna komma ner i den livsviktiga drömsömnen (REM-sömn) behöver de ligga ner och sova. De kan hoppa över det en kortare period, och kompensera detta senare. Så gör nog en hel del hästar i en ny flock, eller kanske på tävling om de är ovana. Men i längden funkar det inte. De mår helt enkelt inte bra alls då. Och de kan bli så trötta att de faller ihop.
 
Det finns alltså tillfällen då hästen inte är trygg nog för att lägga sig i nya sammanhang och miljöer, eller ibland om underlaget är riktigt dåligt. Men det finns också hästar som inte vågar lägga sig av andra skäl. Det handlar oftast om äldre hästar, som har ont i benen eller kroppen. De har svårt att lägga sig, och de kan vara rädda att de inte ska komma upp.
 
Att komma upp snabbt och kunna komma iväg är helt grundläggande för ett flyktdjur. Så det är en väldigt stor stress att inte vara säker på att kunna komma upp. För säkerhets skull står de och vilar. Men det funkar som sagt inte så bra. Så till slut lägger de sig, eller faller, av ren utmattning.
 
Jag har träffat några sådana gamla hästar som blivit liggande. I några fall har det gått att få upp dem, men i andra har vi tvingats avliva hästen där och då. Oavsett vilket så tycker jag att det oftast är tecken på att det har gått för långt, alldeles för långt. Läs förra stycket igen så tror jag att du förstår varför, om du inte tänkt på det förut. Ta ditt ansvar som hästägare innan din häst utsätts för en jobbig situation.
Sedan är det en annan sak att de inte sover som vi, alltså inte åtta timmar i en följd. Nej, hästar sover i flera kortare perioder, och vilar ("står och sover") ännu fler. När de sover turas de om att vakta, så att några sover och minst en håller vakt.
 
Föl sover mer än vuxna hästar, men alla sover i flera perioder utspridda över dygnet. När man lär känna sin häst och dess dygnsrytm så vet man att det finns några tydliga viloperioder. Mina sover en stund i slutet på kvällen, och sedan vill de gärna vara aktiva igen på natten - det är faktiskt den tid som hästar allra helst betar. Och så vill de sova förmiddag - det slår aldrig fel om inget har stört dem. Då är det gott att ha en ligghall, så att de kan vila skönt även då, när jag har åkt till jobbet.
 
 
 
 
 
1 kommentar

Priset kan diskuteras...


"Priset kan diskuteras med rätt köpare" kan man läsa i hästannonser då och då. 
 
Jag kan inte låta bli att undra vad de egentligen menar. Alltså, om jag inte är rätt köpare - får jag då köpa hästen till det pris som står? Jag för min del skulle undvika så långt jag kan att sälja till fel köpare, oavsett pris. Jag vill ju att det ska bli bra för både köparen och hästen. Och hur känns det i så fall att köpa en häst och känna sig som fel köpare?
 
Eller betyder det att priset är fel? Och om jag bedöms vara rätt, då diskuterar vi priset. Självklart är rätt pris en sak som avgörs mellan säljare och köpare. Om de inte har samma uppfattning om vad som är rätt pris så blir de inget av, eller ja, inte om säljarens pris är högre än vad köparen tycker är rimligt. De kanske bara menar att det finns prutmån, kanske. Men jag tycker ändå att det är ett konstigt sätt att säga det. 
 
För min del är det nog snarare så att priset väldigt sällan kan diskuteras. Eller i vart fall inte ändras. Jag försöker sätta det pris som jag tycker är rätt. Och så vänta på den köpare som också tycker det OCH som jag tror är rätt köpare. För det mesta går det bra. 
 
0 kommentarer

40 år med fjordhäst i stallet!

Idag är det precis 40 år sedan som Musella klev in i mitt liv. Vi hade varit och tittat på henne på nyårsdagen, och den 14 januari 1978 kom hon hem till oss - ett lurvigt fjordföl med nyfiken blick. Och sedan dess har det varit fjordhäst hela tiden, plus en del andra då och då.
 
Vi körde in och red in Musella. Jag visade henne på premiering som treåring och hon fick 34 poäng. Hon betäcktes och fick ett hingstföl 1981. Musse Pigg, som fick fölsjuka och åkte till Helsingborg i knäet på min far, som satt i bilens baksäte. Han blev återställd, och jag visade honom på hingstpremiering 1984 - då var jag 16 år. Han blev godkänd, och året efter körde jag honom i bruksprovet på hingstpremieringen. Jag tyckte inte att det var märkvärdigare än att jag hade kört Musella på premieringen när hon var tre och jag var tretton. Nu skulle jag tycka att båda var lysande insatser!
 
Så tillsammans med de första fjordhästarna kom jag snabbt in i både att köra, rida, avla och hålla hingst. Sedan har det fortsatt på den vägen... Musella byttes med tiden mot Klarette, som är mor till Muska, så banden bakåt finns kvar, inte bara genom rasen. Och jag kom också tidigt in i fjordhästföreningen. Åkte på stora höstmöten, lärde känna människor, och blev ordförande i Skånes fjordhästförening.
 
Visst kände jag att det var stort den dagen, då Musella kom. Det var en dröm sedan många år. Men inte kunde jag ana vad det skulle leda till. Så är det ju ofta i livet. Ett ganska litet beslut spelar stor roll för mycket senare. Vilken tur att det blev just Musella!
 
1 kommentar