Köpa, äga eller adoptera?

 

Jag stöter allt oftare på uttrycket att adoptera djur. Adoptera en hittekatt, en gatuhund eller en vild mustang. Ja, det finns säkert fler exempel. 
 
Jag är kanske gammaldags, men jag förstår inte, och tycker inte att det känns bra. Adoptera barn kan man göra. Det handlar förstås inte alls om att köpa, fast det är förknippat med kostnader. Barn är fria självständiga individer, och genom adoption får de nya familjer, familjer som de inte hade. 
 
Jo, jag fattar kopplingen, och kanske allra mest hur de som väljer det ordet vill tala till våra känslor. Vi ska ge de hemlösa djuren ett nytt hem, hos oss. Ibland vill de också hävda att det är fult att köpa eller äga djur. Levande varelse äger man inte, säger de. 
Även om jag förstår att många ser sina djur som familjemedlemmar, och delvis håller med om att de är det, så håller jag inte med om att man inte kan eller bör äga djur.
 
För mig är det tvärtom. Med ägarskapet följer ett ansvar. Ansvaret att ta hand om djuret, ge det mat och ett så bra liv som möjligt, vård om det behövs, och så till slut också ta ansvar för att det ska slippa fara illa, och se till att det avlivas om det behövs.
 
Så jag köper mina djur och jag äger dem. Jag kan också sälja dem, om jag vill eller om jag tror att det är bäst för dem. Eftersom jag föder upp hästar så måste jag också sälja en del, och ponnyer har sålts allt eftersom de blivit för små för ryttaren, för att glädja en ny familj. 
 
Djur är kloka och kännande, men jag tror inte att de alls kan förstå sig på det där med adoption. Jag tror inte heller att vi blir bättre eller godare av att låtsas att vi adopterat djur. Ofta, men inte alltid, så blir det nästan tvärtom. I det fina namnet av adoption så gynnar vi en djurhållning eller uppfödning som inte är bra. Genom att betala (för det brukar inte precis vara gratis) så riskerar vi att pumpa in pengar i något som kanske skulle upphöra fortare utan sådana tillskott. 
 
Kanske får de "räddade" djuren också betala ett högt pris för detta. Om du vill göra något för djur som inte har det bra i andra länder så stöd dem där. Och annars finns det gott om djur som behöver omplaceras här. Det är ingen tvekan om att de behöver en bra och ansvarsfull ägare. Deras mamma och pappa har de oftast tappat bort, men den rollen kan du inte ta även om du vill. Du kan vara viktig och bra ändå i deras liv, som en trygg och klok ägare. 
 
2 kommentarer

Snö-täcke...

Stackars häst! Han har snö på ryggen! Och går ute dygnet runt mitt i vintern (med tillgång till ligghall).
 
Vid den här årstiden kommer det många frågor om täcken, om hästar som fryser eller inte och liknande. Till och med oklippta unghästar av robusta raser och med bra päls kan man se med täcke. Och varmblod kan väl bara inte klara sig, eller?
 
Vi använder nästan aldrig täcken, utom i samband med transport efter träning och liknande. Det viktigaste sättet att se till att hästen inte fryser är att den har tillräckligt med grovfoder. Helst fri tillgång till grovfoder hela dygnet. Det kan vara halm till en del om hästen är lättfödd.
 
Vi klipper så lite som möjligt också. Det är inte många hästar som det egentligen finns skäl att helklippa. Jag tycker att man ska ha respekt för vad naturen utrustat hästarna med - en fantastisk päls med många funktioner som slår täcken med hästlängder.
 
Pälsen torkar bra - det är sällan hästen är våt in på bara skinnet. Pälsen transporterar ut fukt, och då är det bra om ett täcke inte är i vägen och hindrar det. När det är varmt så faller den lite ihop, medan om det är kallt så reser sig håren och den fylls med luft mellan, som hjälper till att hålla hästen varm
 
Med täcke finns risk för skav och för olika hudsjukdomar när huden blir för instängd. Till och med vårt varmblod Nye har rätt bra päls, som klarar det mesta. Med tillgång till ligghall och bra med foder så behöver han inget täcke. På bilden ovan är han vit av snö - ett gott bevis för att pälsen funkar och gör sitt jobb. Om den inte hade isolerat så bra så hade snön smält och hästen blivit våt. Men snön ligger ovanpå, och inne vid huden är han varm och go. Dessutom äter han hösilage och det håller honom varm.  Så jag tror inte alls att det är synd om honom. Han verkar må hur bra som helst. Bra, va!?
2 kommentarer

Jul(gran)en är slut

 
På tjugonde Knut åker julen ut. Eller i varje fall ungefär då. Hos oss dröjde det i år till i söndags innan vi fick ut den barrande granen och allt det andra.
 
Som vanligt åkte granen raka vägen ut i hästhagen, och där gjorde de processen kort med julsymbolen. Ett dygn senare var det inte mycket mer än en pinne kvar... Kanske varar denna lilla rest till påska, men jag tror nog inte det. Trots en massa halm så var en gammal julgran tydligen toppen, och det må väl vara godkänd återvinning! Barr, kvistar och det mesta av barken är väl omhändertagna.
 
0 kommentarer