Hela gänget

Nu går alla hästarna i en flock. Det har varit lite olika konstellationer under sommaren, och oftast har vi haft hästar i tre olika hagar. Men nu går alla sex ihop, och dessutom är det ett gäng som det fungerar bra att ha på samma bete. Två fölston, två föl och två unghästar.
 
Alla behöver rätt bra bete. Det är torrt här och betet torkar ihop, men som tur är har vi återväxten på vallen där vi tog hösilage. Där får de gå och trivas. De har fått en del av denna hage, med bra bete och i princip parasitfri. Resten hoppas jag att vi kan spara till mitten av september, när Finja och Himmer har varit i Vetlanda. Fölston ska inte vara magra, men hon behöver ju inte se ut som ett klot heller... Jag hoppas att detta ska bli lagom. Hästarna verkar belåtna i alla fall.
 
 
0 kommentarer

Är det er bruna häst?

"Är det er bruna häst?" Igår knackade det på dörren och jag fick frågan om den bruna hästen var vår. Ja, alltså hon visste ju att vi hade fjordingar, men nu gick det en brun häst på vägen....
 
Tack för hjälpen, sa jag, det är nog vår. Jag ska kolla. Och visst var det Nye, som olycklig gick på vägen utanför hagen. Han försökte kliva in igen, men hittade inte. Ett par timmar tidigare hade han varit med de andra, men nu stod alla de andra och tittade på en långbent brun på vägen. Jag kan förstå att de undrade om han hörde till - han såg inte precis ut som resten av gänget.
 
En stolpe var knäckt och tråden hängde lågt där. Troligen har han, igen, godtroget stått kvar i ett trängt läge och för sent insett att bestämd fjorddam kräver att han flyttar sig nu. Denna gång var det inte hästen som skadade sig, utan staketet som fick sig en törn. Ändå bättre, kan jag tycka.
 
Han verkade nästan lättad att bli fångad och få hjälp att komma in. Himmer såg chansen till äventyr och hade just tänkt prova att gå ut han med, men då kom jag och hindrade sådana idéer. I förrgår vågade han knappt gå ut genom grinden, men nu gick det tydligen att överväga en väg som inte fanns... När Nye kom tillbaka var han dock fullt nöjd med att leka och vi kunde laga staketet i lugn och ro medan de roade sig i annan del av hagen. De har gott om gräs, så nu hoppas jag att alla stannar där de ska.
 
 
0 kommentarer

Tre generationer, eller fyra

På några månader har vi sålt tre generationer fjordhästar till olika hem. Jag tror att alla köparna har fått bästa hästen, som ska passa dem, och vi har fått positiva rapporter från alla. Och sträcker man ut tiden lite så blir det faktiskt fyra generationer snart, på flera sätt.
 
Först flyttade Desolett Kry, redan i våras. Hon är sexton år och mor till Haldol Kry, som i sin tur är far till Hellvi Kry och även Hassle Kry, som är helsyskon. Hassle Kry sålde vi för ett år sedan, men i våras fick han sonen Himmer Kry, som även han är tingad och ska flytta i november.
 
Ytterligare ett barnbarn till Haldol sålde vi i magen på Hellvi, nyss konstaterad dräktig när hon flyttade. Vi hoppas att hon ska få ett fint föl nästa vår. Även Desolett är dräktig, och blev det efter flytten, så vi hoppas att både Hellvi och hennes farmor ska få varsitt fint föl.
 
Haldol, som alltså är son till Desolett och far till Hassle och Hellvi flyttade för bara 1½ vecka sedan. Det verkar som att han, som de andra, har fått det jättebra, och vi har redan fått både rapporter och bilder.
 
Var och en häst betyder mycket för oss, och jag blir alltid lika glad när jag får en positiv hälsning. Det är inte alltid valet att sälja är självklart, men när det blir bra så känns det oftast väldigt bra efter ett tag. Att minska lite på hästarna har känts nödvändigt just nu, och att då lyckas hitta bra hem är förstås toppen. Eller rättare sagt så försöker vi alltid hitta bra hem, mer brått har vi aldrig. 
 
Och trots att det kan låta som att vi sålt en hel släkt, så har vi fortfarande flera släktingar till dem kvar. Finja är halvsyster med Desolett, och Aska är kusin med Haldol. Muska är mamma till Hellvi och Hassle, och Rone är alltså deras halvbror. Och även om varje häst är en personlighet, så ska man inte ha fler än man hinner med dem ordentligt, tycker jag.
 
Att det råkade bli tre generationer som flyttade nästan samtidigt var mest en lustig tillfällighet, och slog mig först efteråt. Jag kunde inte låta bli att leta upp bilden på när vi hade fyra generationer här samtidigt. Nu har alla flyttat, utom Ljosefin som inte längre finns i livet. På den bilden är det alltså från vänster Desolett Kry, Halling Kry (helbror med Hellvi och Hassle), Ljosefin (Desoletts mor) och Haldol Kry. Så Himmer är femte generationen om man börjar på Ljosefin och går via Desolett, Haldol, Hassle och till Himmer. Rätt häftigt att tänka! Särskilt som jag också träffat Matilda, som är Ljosefins mor. Avel är spännande!
 

Nedan följer Desolett Kry, Haldol Kry, Hassle Kry (med Nellie) och Hellvi Kry.
 
 
0 kommentarer