Inte trist alls...

Inte alls trist, får jag väl säga som uppföljning till mitt lite deppiga inlägg i början av denna månad. En hel del har hänt sedan dess. Telefoner har gått varma åt olika håll, och det ledde till en resa till Norge med hästtransporten med. Inte för mig, men riktigt roligt och spännande ändå.
 
Cirkeln är på sätt och vis sluten nu. Hangvar Kry har flyttat tillbaka till Sverige, och finns nu hos Stuteri Unik. Det är de som ägt hans far Hauk Thun under hela hans tid i Sverige, och det är de som jag har besökt med Muska flera gånger. Första gången blev resultatet Humira Kry, som utvecklades så bra att det var självklart att göra om kombinationen. Andra gången fick vi Henja Kry. Hauk Thun förärvde sig väl inte bara med Muska, utan har gjort det totalt så bra att han blev ELIT-premierad.
 
Tredje och sista gången var också Hauk Thuns sista säsong i avel, och då var han utlånad, men jag ville gärna ha ännu ett föl efter honom. Året efter föddes Hangvar Kry, som redan från början imponerade, och egentligen inte var till salu. Men när frågan kom från Tyskland, så fick han flytta dit, som precis avvant föl.
 
I Tyskland blev han godkänd för avel och har en hel del avkommor, men flyttade sedan en kort period till Nederländerna innan han såldes till Norge. I Norge var han godkänd en säsong, men fick sedan inte förnyat godkännande, trots ett enastående bruksprov. Han har på många sätt visat en väldigt fin brukbarhet, och jag har lånat en del bilder från hans förra ägare Unni, som utbildat honom väl.
 
Muska är precis om Hauk Thun både musblack och Elit-premierade, vilket annars är få förunnat. Jag vet att många charmerats av henne, precis som jag, och en av hennes stora beundrare är Lars-Fredrik på Stuteri Unik. Därför är vi alla nu så glada att det kommit en avkomma till Muska dit.
 
Jag ska följa utvecklingen med spänning, och önskar stort lycka till. Jag är helt säker på att det är en häst som har potential att skänka mycket glädje. Och det är ingen tillfällighet att han fått smeknamnet Kongen. Välkommen tillbaka till Sverige!
 
 
 
3 kommentarer

Sötnosar

 
 
Internet svämmar över av föl just nu. Ett tag, strax efter att Finja kastat, kände jag att jag knappt orkade titta. Det kändes så tomt att veta att här skulle det inte bli någon ullig, gullig fölunge att klia på i år.
 
Men sedan tänkte jag att jag ska vara glad för alla fina föl vi fått. Och förhoppningsvis har vi egna fina föl nästa år igen. Till dess kan jag passa på att njuta av andras. Både hälsa på och titta på underbara bilder.
 
Lite extra mycket njuter jag av de fina föl som är avkommor till våra uppfödningar. De känns LITE som mina. Allra gladast är jag kanske för Desoletts fina dotter Frivelle, e. Fricco. Hon ser helt bedårande ut, och det är så härligt att Desolett fick en dotter. Om hon är till salu vet jag dock inte om jag ens vågar åka dit och titta...
 
 
Roligt är det också att Humira till slut fick ett föl. Det har funnits tankar om det länge, och nu har hon sin musblacka busunge Bristol bredvid sig. Humira är vackrare än någonsin - som ston med föl ofta blir, stolta och fina. Också Ala fick ett hingstföl, sitt andra, och ser ut att trivas med mammarollen. 
 
Även några av våra hingstar får föl i år, både Alvedon och Hassle, och det är spännande. Alvedon började med en stor hingst, som det blir spännande att följa. Förutom Alvedon och Desolett så har vi även en tredje avkomma till Ljosefin som ska ge henne barnbarn i år, och det är Ala. 
 
Och så väntar vi med spänning på Hellvis föl. Hon betäcktes här av Brynje innan hon flyttade, och jag hoppas så att allt ska gå bra. Efter två tomma och en kastning så är det enda chansen att få en avkomma till honom i år.
 
Så efter några dagars duckande sitter jag här och läser och njuter av fina bilder. Jag önskar alla lycka till med sina charmtroll! Det finns faktiskt inget gulligare än ett fjordföl! Så det är klart att jag är avundsjuk, men jag unnar er alla glädjen med dem.
 
0 kommentarer

Godkänd i alla moment

Med startnummer 13 och sista startande häst för dagen, var det igår dags för Nye att göra treårstest. Den vidskeplige kunde också konstatera att det var 13:e gången hade han hade ryttare på ryggen, inräknat de första korta "sitt-stunderna" med bara några stegs ridning.
 
Nu är vi inte särskilt vidskepliga, så det där med nummer 13 bekymrade oss inte. Däremot hade jag tagit mig en ordentlig funderare och också ett samtal med hans uppfödare om det var en bra idé att visa honom nu. Han har nämligen satt full fart att växa de senaste veckorna, så han är rejält överbyggd. Som vanligt så har det också inneburit att han tappat i hull. Han är annars rätt lätt att hålla fin, men när han växer, och särskilt när det också varit så kallt som den senaste tiden, så påverkade det. Jag har proppat honom med kraftfoder, men tycker ändå att jag vill ha mer i överlinjen. Att vara överbyggd är ju i sig också en faktor som brukar påverka till det sämre. Det här är bästa bilden från igår. Om du inte tycker han är överbyggd så beror det på att det är uppförsbacke där han står. 
Men vi bestämde oss för att se det som ett bra träningsmål, så vi ägnade morgonen åt knoppning och rykt. Som alltid var han snäll att åka med, även om han åkt lite på svansen (vilket nog gjorde att han var lite trött). Han var också lugn och fin i transporten medan vi anmälde oss, fikade och kollade in allt vi behövde veta på plats.
Vid mätningen var han 159 cm (men säkert en hel del mer över korset...). Han fick beröm för gott uppförande och trevligt temperament där, och så fortsatte vi till löshoppning och exteriör.
Han genomförde det hela helt OK, men var lite matt och flack både i hoppning och gångartsvisning. Att vara i växtfas är som sagt ingen fördel. Jag hade redan från början sagt att vi nöjde oss med att visa för godkänt, och det kändes rätt bra när han på 1 meter först rev med fram och sedan med bak, innan han klarade det på tredje försöket. "Jag är nöjd, om du är det" sa hoppdomaren, och jag var också nöjd med 5 5 i hoppning för dagen. Han fick beröm för en trevlig attityd, även om tekniken väl var ungefär som väntat.
 
De övriga poängen blev mest 7, med 7,5 för huvud, hals och bål samt extremiteter. Han fick beröm för vackert huvud och bra sadelläge, och bedömdes vara ädel och av mindre modell, och för dagen överbyggd. Så summan som gångartstalang blev 43 (7 7,5 7,5 7 7 7) och som hopptalang 39 (7 7,5 7,5 7 5 5).
Då återstod att sadla och byta om för ridprov. Han var rätt trött, och visade sig mer i framvikt än vi är vana, men han är också mer i framvikt än han var för bara några veckor sedan. Annars var han lika duktig som vanligt, och gjorde ett godkänt ridprov med beröm för bra samarbetsvilja. Att han ännu är valpig och omusklad det visste vi. 
Han fyllde 2 år och 11 månader igår, så jag tycker det är bra gjort av honom. Godkänd i alla moment. så nu blir det en månads vila innan vi repeterar lite över sommaren, och sedan får han en lugn höst också, så han hinner komma ikapp med tillväxten. Men redan igår kväll gnäggade han och undrade om det var mer kul på gång, så det känns ju bra. Och det finns fler som tycker det. Så här angelägen var Aska när vi hämtade i hagen igår morse!
Resultattavlan var inte klar avseende ridprov och klasser när jag tog bilderna, men här är alla poäng för dagen:
 
2 kommentarer