Inspiration i en annan värld

Det var länge sedan Ella gästbloggade, men nu är det dags. Hon studerar i Uppsala och ska bli agronom med livsmedelsinriktning. På lediga stunder passade hon på att vidga vyerna även på andra sätt, och här kommer en rapport om förre helgens äventyr: 
 
ASVT hade sin kriterieauktion på Solvalla i helgen och jag blev tillfrågad att hjälpa till före, efter och under auktionen. Självklart tog jag chansen att andas lite häst! Och framförallt komma in bakom kulisserna i travvärlden, som jag i princip inte visste något om. 
 
Det kryllade av ettåriga travare på stallplan torsdag till lördag. Många glada veterinär- och agronomstudenter från SLU promenerade upp och ner, med mer eller mindre lovande hopp om en framtida karriär på banorna, mellan stallarna och upp till auktionen. 
 
På fredagen var jag på kurs på Solvalla med Hästnäringens unga ledare så då leddes inga hästar för min del. Däremot fick vi på lunchen gå med i små grupper och titta på hästarna i stallen. Jag fick en väl insatt och duktig ”guide” och personligen var det en av höjdpunkterna att höra vad dom letar mer exakt efter. Lite skiljer sig från vad jag brukar titta efter men helt vilse var jag inte.
 
En stor skillnad mot föreningsvärlden, som nästan till hundra procent drivs av engagemang och arbete på ledig tid, 
 
Lite skrämmande att hålla i snöret, när många såldes för flera hundratusen. 

 

 
 
Väl framme vid auktionstältet tog en av två bröder över snöret och ledde in hästen till ringen där den förhoppningsvis blev såld
 
Mycket folk! De flesta drabbades inte av scenskräck och skötte sig jättebra
 
Vi trodde först att han som ledde hästarna var extremt snabb på att byta häst men sen såg vi att dom var två...
Munnen gick i ett på han som ledde auktionen
 
 
 
 
Lite trav fick jag se också, både stora (överst) och små (underst). 
 
Hälsningar
Ella
0 kommentarer

Repetition

När man tränar unghästar så överraskas jag ofta av hur fort de lär sig. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att repetera och befästa. 
 
Den dagliga träningen handlar om att umgås, bli kliade, komma fram och vara både trygga med och respektera mig. Bara vanligt småplock, som i längden spelar stor roll, fast jag kanske inte tycker att jag gör något alls...
 
Den mer "riktiga" träningen - den som jag själv märker att jag gör - den går lite i perioder. Däremellan är de lediga och får fundera på det som varit, växa och tänka. Och oftast längta till mera träning, tror jag.
 
I somras tränade vi visning och lastning av unghästarna. Sedan har det blivit lite ledövningar, men ingen lastning på rätt länge. Så i söndags tyckte jag det var dags. Först fick Aska gå in tre gånger, och sedan var det Nyes tur ett par gånger. Båda skötte sig galant, och kom ihåg att därinne serveras godsaker. Så bäst att gå in och hämta det då.
 
Och vid grinden stod de som redan kan. De sa att de också ville ha godis... Men det tar vi en annan dag, när jag har hjälp, så ska de få visa sina föl hur man gör. Himmer kanske minns efter riksutställningen, och Rone ska också få lära.
 
 
 
0 kommentarer

Jubiléet jag glömde

 
För några dagar sedan slog det mig att jag glömt bort ett jubileum. Helt och hållet. Kanske behövs ingen sifferhysteri eller jubiléer för allt, men det kan ju ändå vara kul att stanna upp och se tillbaka.
 
Det är 20 år sedan jag flyttade till Taleryd mellangården. Eller lite mer nu då. Jag flyttade in i början av augusti 1996. Till en egen gård, och där är jag ännu kvar.
 
Då hade jag med mig Ljosefin och hennes båda avkommor Dalacin Kry och Divina Kry. De båda var alltså ettåring och föl, och är födda i Björka utanför Tranås, där jag hade dem tills vi hittat något eget. Ljosefin var dräktig och födde nästa år Ismo Kry, som alltså är den första Kry-hästen som är född här.
 
Jag byggde stora boxar för att det inte skulle bli för många hästar... Det blev fler efterhand ändå. Ofta mellan sju och nio hästar, de flesta fjordhästar, men en och annan ponny av olika ras har hunnit passera också.
 
Nu är de sex i hagen, fem fjordhästar och ett svenskt varmblod. Båda fölen är tingade, och Muska kommer nog inte hänga med mer än en liten bit in på nästa år. Så då är de antagligen bara tre igen, och med ett dräktigt sto. Ungefär som tjugo år tidigare, fast unghästarna då kommer att vara tvååriga Aska och treåriga Nye. Så få har vi nog inte haft efter att Ismo föddes.
 
Även om det inte blev något firande av jubiléet så är det intressant att stanna upp och tänka tillbaka. Och lite fantastiskt att det dräktiga stoet nu är Ljosefins näst sista dotter Finja, som på många sätt är lik sin mamma, och kanske ett lika duktigt avelssto. Då hade jag bara börjat ana vad Ljosefin skulle betyda för vår avel. Nu vet jag, och ser tillbaka med glädje och stolthet att jag fick möjligheten att ha en sådan häst.
 
Överst en bild på Ljosefin och Finja tillsammans.
Nedan ses: Ismo Kry, och så några bilder på Ljosefin, även i par med Desolett Kry (helsyster till Dalacin och Divina) och så sist Dalacin Kry.
 
 
0 kommentarer