Ponnysommar

Unni och Rena har haft en fin sommar tillsammans. Under våren lärde de känna varandra, och sommarlovet har bjudit på många härliga dagar att rida och en fin utveckling tillsammans. Nu är sommarlovet slut, men minnen och lärdomar tar vi med oss. 
 
När de väl tagit den första galoppen tillsammans dröjde det inte många dagar innan de galopperade ute. Lite lättare att komma igång där, men Rena är en lugn och snäll ponny, så inte ens på hemväg går det för fort. Så det blev precis så tryggt och bra som det ska. Med några sådana bra tillfällen i bagaget så gick det snart att våga galoppera ute även i sällskap med annan häst, som i detta fall var Hejde.
 
De har också vågat sig på att hoppa små hinder tillsammans. Rena överhoppar inte, så även där ger hon en fin start.
 
Vi hade inte satt några mål för sommaren, utom att ha det roligt och tryggt. Det blev det verkligen, och jag hade inte trott att de skulle komma så här långt redan. Jag tänkte att Unni får skritta och ta det lugnt så länge hon vill. Det blev inte så länge som jag trodde. Nu galopperar hon frimodigt ute på både Rena och Denver, ensam eller i sällskap med andra hästar.
 
Jag är glad att vi hittade en snäll och stabil ponny, som kunde visa vägen till ridglädje. Att hon dessutom har det vackraste huvud man kan tänka gör det ju inte svårare att tycka om henne ;-) Men allra finast är insidan. Eller som Unni sa så klokt: Man kan alltid känna sig trygg med Rena.
 
1 kommentar

Jubileumshelg

 
 
 
 
Det är 50-årsjubileum för Sveriges shetlandssällskap den här helgen. Jag missade tyvärr Svenska new forestföreningens jubileum för ett par veckor sedan, då det firades under en helg som var späckad av attraktiva val för hästvännen. Jag gick på styrelsemöte - kanske inte allra roligaste, men kanske nödvändigaste.
 
Denna helg har jag dock glädjen och nöjet att få njuta av SSSs jubileum. Jag kände mig hedrad av vara en av domarna under helgen, och ser idag fram emot arbetet i ringen tillsammans med Jane Berry, som jag dömt tillsammans med en gång tidigare. Det är nästan alltid väldigt trevligt och utvecklande att döma med domare från andra länder, ja förstås även med svenska kollegor.
 
Jag var också inbjuden till jubileumsfesten, och tog med mig Peppe dit. Tjusig inbjudan, snyggt program för helgen och massor med anmälda ponnyer i utställning och tävlingar. Och fullsatt på festen, där jag hade det trevligt vid honnörsbordet tillsammans med andra domare. Vilken shetlandsfest som arrangeras!
 
Jubiléer inspirerar till att drömma framåt och blicka bakåt. Shetlandssällskapet är jämnårigt med mig (vilken årgång, va?!), och de första åren i föreningens historia är därför inget jag minns eller relaterar till. Och jag hade heller ingen shetlandsponny när jag var barn, utan kom att lära känna rasen ordentligt först i slutet av mina (och föreningens tonår).
 
Jag har jobbat en sommar på shetlandsstuteri, i Kärlingehult hos Ingvar Johansson. Där fick jag lära mig att skilja den ena svarta ponnyn från den andra, och jag fick med mig massor av minnen och intryck, både av ponnyer och människorna runt dem.
 
Jag har varit domarsekreterare på otaliga shetlandsutställningar, och lite senare klev jag in i domarrollen. Men jag har också visat shetlandsponny. Jag har ett gammalt urklipp (som jag inte hittade just nu) på mig i regnställ i Nossebro tillsammans med en av Torsten Jeppsons legendariska hingstar, också han tämligen drypande efter en dag i mycket regn. Hur jag fick äran att visa minns jag knappt, men runt Ingvar Johansson hände det mesta, så det var säkert hans idé. Det var det nog också att jag fick ett medlemskap, 1989.
Ganska många år senare dömde jag på utställningen i Huseby och fick en fin keramikshetlandsponny, som jag sparar som ett fint minne. Det är redan många år sedan nu. Och det finns många fler minnen av shetlandsponnyer och människorna runt dem, men det får jag kanske tillfälle att komma tillbaka till en annan dag.
 
Nu säger jag bara HURRA och GRATTIS till Svenska shetlandssällskapet. Och TACK för att jag får vara med och fira!
 
0 kommentarer

Examen för Hejde

Hejde har varit hos oss hela sommaren för vidareutbildning. Det har varit roligt att ha denna positiva och snälla unghäst här. Varje gång vi ropat har han kommit förväntansfull. Jag tror att han är lika uppskattad i flocken som av oss. Igår åkte han hem till sina ägare igen. 
 
Förr lördagen åkte vi till ridhus för att checka av de mål som sattes i början av sommaren. Vi skulle i första hand arbeta för att han skulle vara trygg och avspänd i olika miljöer, och att han skulle vara utbildad ungefär motsvarande lätt C dressyr.
Vi har arbetat med utbildningsskalan som grund. I början av sommaren var han ojämn och lite osäker i sin bjudning, och osäker om vad som förväntades. Så det har handlat om att hitta takten (som är grunden för det fortsatta arbetet), att få honom att lugnt och med bjudning ha en fin takt i alla gångarter.
 
Det har fungerat bra. Han visade upp en fin takt och en lugn och stadig bjudning i ridhuset. Han gick lydigt fram i alla gångarter och kunde galoppera med stadig rytm även på en 20-metersvolt, i båda varven.
Han var lite grann spänd i början, men inte värre än att han kunde koncentrera sig på jobbet. Efter en stund gick det riktigt bra. Lösgjordheten är på väg, men han är inte riktigt redo för att kunna arbeta i form än eller att ha ett riktigt stöd på tygeln, utan han rids mest med säte och skänkel och med väldigt mjuk hand. Det är alltid viktigt att skilja på hjälperna så att man inte gasar och bromsar samtidigt, och förstås måste man ha ännu tydligare skillnad i början av utbildingen. Vi tänker att skynda lagom är det som blir bäst i längden.
 
Han är nu riden både ute och på bana/ridhus, och fungerar fint i båda situationerna. Ute är han riden både ensam och med sällskap av människa och/eller ryttare, och han är en lite ovanlig häst som tycker att det är roligt att kolla in nya vägar och platser. Lite otäckt, men mest kul. Han har fått hoppa små hinder, och han har tränat en del på visning, lastning och tömkörning som omväxling. Han älskar att vara duktig och få beröm, och för att inte tala om bästa belöningarna - morot!
Så när han nu har åkt hem så hoppas jag och tror att han ska visa sig lika duktig och härlig som här. Jag tror att det finns goda chanser för det, och hoppas att han ska vara till mycket glädje under många år. Lycka till, Hejde!
 

 
0 kommentarer