Härliga Hejde!

 
Förra sommaren var Hejde Kry tillbaka till oss för utbildning. Vi fick en fin sommar och han utvecklades såsom vi hoppades. Vi kunde lämna hem en häst som var pigg på att lära mer och väldigt nyfiken på omgivningen. Han var alltid besviken när vi vände på uteritterna - han ville se mer!
 
Vi har kunnat följa honom lite sporadiskt, eftersom han inte bor så långt bort. Hans unga ryttare Freja har vi sett träna på flitigt, och det har sett bra ut. I förra veckan fick vi ett fint kvitto på att de verkligen har utvecklats fint tillsammans (med hjälp av bra tränare också).
I torsdags red de pay and ride lätt C dressyr och fick ungefär 55 % för en riktig dressyrdomare. Och i söndags var det dags för pay and jump hoppning med 40 och 50 cm klasserna. Även det genomförde de på ett bra sätt.
Jag blir så glad att få se bilderna därifrån, och tackar för att jag får dela dem. Riktigt bra jobbat och lycka till vidare! Jag vet att detta är en häst som man kan ha riktigt kul med, och jag ser att Freja är på god väg!
 
 
 
1 kommentar

Välja namn

Ibland är det svårt att hitta namn till föl, ibland går det nästan direkt. Att hitta rätt namn till Muskas och Ios dotter tog några dagar och en del funderande.
 
Vi följer ett system, eller i varje fall nästan. Mellan 1995 och 2005 fick alla föl ett namn från läkemedel, och så började det på pappans första bokstav (utan stuterinamn). Dalacin Kry, Ismo Kry, Alvedon Kry, Humira Kry och en massa till.
 
2006 hade vi inget föl, men 2007 kom det tre, och då bytte vi till geografiska namn från Norden. Henja Kry, Djusa Kry, Indor Kry, Finja Kry, Hejde Kry och Hassle Kry, för att nämna några. Här bröt vi regeln om pappans första bokstav nästan direkt, för Finja (född 2008) är e. Perakrossen. Jag hittade inget på P som passade henne. Inte alls. Så då fick det bli att jag tog inspiration från mamma Ljosefin, som också redan hade två avkommor med fin i innan jag köpte henne. Och Fin-ja - det var hon ju!
 
De båda avkommorna efter Chalander fick sedan heta Ala och Ajke. C var för svårt, så jag backade till farfar Alexander Lukas, och tog A. A har jag inte haft så många innan, och förutom Ala och Ajke är det bara Alvedon (som är son till Alexander Lukas) och Aska (som är dotter till Alvedon).
 
Många av namnen hittar man på Gotland. Ala, Hejde, Hellvi, Rone, Hangvar och en del till. De flesta i Sverige, men Grånosa finns i Norge. Jag vill ha namn som passar i det nordiska språket och som är lätta att skriva och säga. Och som passar på individen också.
 
Ina kom nästan direkt. Det kändes rätt och bra till Finjas och Ios dotter. Anknyter bra till både Finja och Ljosefin (mormor) och till Ios mamma Inella.
 
Men för Muskas dotter var det svårare. Jag kände först på Ista, men det stämde liksom inte. Idala, Isunda, Ivla eller Ingmår då? Kanske, eller kanske inte... Jag lyfte blicken från de nordiska namnen och hittade Isella. Det var fint, men jag tvekade ändå. Issa kanske?
Så visste jag plötsligt. Iska skulle hon heta! Passar jättebra till Muskas dotter, Likt Aska, men inte för likt. Jag kom faktiskt på namnet innan jag hittade det i kartboken. Googlade och såg att det finns flera. I Ryssland och Afghanistan. Men det funkar fint här i den småländska hagen med. Så Iska Kry får det bli!
 
 
2 kommentarer

Onödigt!

Jag tycker det är dumt och onödigt att en del kastar ut skräp från bilen. Jag bor vid en liten grusväg som slingrar fram i vacker natur. Jag tänker att här kör väl mest folk som bor här, eller i närheten på landet, och så andra som uppskattar hur fint vi har på den småländska landsbygden. 
 
Men ändå hamnar det betydande mängder ölburkar, vinflaskor och plastskräp på och längs med vägen. Jag och ytterligare nångra grannar plockar upp och städar. Det är väl inte så betungande. Men det känns sorgligt att andra har en så nonchalant inställning till att vara rädd om var fina natur och miljö. 
 
Så här såg det ut i söndags morse. Kanske var det någon som genat förbi oss efter lördagskvällen. Men om de inte kände för att möta polisen så behöver de väl inte snitsla banan efter sig? Och jag gillar inte tanken på att de kanske inte bara råkar tappa plastförpackningar och ölburkar, utan kanske också har en förare som var den som tömde ölburken. Men vad kan man göra?
 
 
1 kommentar