Gott slut och gott nytt 2015!

Sista dagen på 2014, och det finns många minnen att sammanfatta, och en del av dem ses som glimtar på årets julkort. En titt i prissamlingen visar att det inte alls varit lika många placeringar som förra året, och vi  kan lätt räkna upp en handfull tillfällen då Ella varit första utanför placering. Hon har också flera gånger varit precis utanför den magiska kvalgränsen 62% i lätt A:P1 med Haldol, och bara fattats 1 eller 2 futtiga poäng (av 380 som är max i lätt A:P1).  Ser man det så kan man tycka att året har präglats av stolpe ut. Men jag skulle nog hellre sammanfatta det som bäst när det gäller, och att det inte blivit så många placeringar beror främst på att de flesta starterna har gjorts  i svårare klasser. Vi är väldigt nöjda med att kunna summera året för Haldol och Ella med en sjundeplats på fjord-SM i dressyr, en andra plats på DM i working equitation och en seger i en stor lätt B:1 på fjord-SM med  personbästa 71,89%. Dessutom har Haldol och jag blivit klubbmästare i bruksridning, och vi blev tvåa på DM, och han var trea med Ella både på KM och DM i bruksridning.

På bilden från prisutdelningen på fjord-SM i  dressyr ser ni Alvedon Kry som femma och Haldol Kry som sjua, av de åtta placerade, i ett rekordstort startfält.

 

En riktig höjdpunkt var förstås också att Hassle kunde godkännas som hingst med fina 41 poäng. Vi hoppas nu att han ska få chansen att betäcka några fina ston under 2015, och jag skulle kunna tänka mig att köpa en fin dotter till honom 2016.

Alla unghästar som vi visade på sommarpremiering fick klass I (Hassle 41, Hejde 39, Lovis 39 och Hellvi 38). Grånosa visades  av sin ägare och fick 38 poäng. Vi har under året sålt tvååringarna Ajke Kry och Hejde Kry, som båda kastrerades i våras. Vi har också under året både köpt och sålt Lovis, som var en fin beteskompis till Hellvi, och vi  har också sålt Cleo. Under julen har vi fått hälsningar från många av våra uppfödningar, och det är alltid lika roligt. På tävlingssidan har framför allt Alvedon Kry 214 utmärkt sig med många fina placeringar bland stora  hästar i dressyr upp till lätt A:3, och också en femteplats på fjord-SM. Även Humira har tävlat och fångar alltid uppmärksamheten för sin fina färg och utstrålning.

Jag har också bytt jobb under året, och fick med mig många fina minnen och bra erfarenheter från Jordbruksverket. Att börja som djurhälsoveterinär på Växa Sverige innebär att  jag nu arbetar på ett företag som har avel som sin bas, och för mig är det väldigt inspirerande. I praktiken är väl mitt ansvar mer att få reproduktionen (som man ju till del skiljer från avel) och djurhälsan att fungera, men  även detta mer förebyggande och framåtsyftande perspektiv tilltalar mig. Dessutom är det väldigt roligt och trevligt att arbeta med kor och alla människorna runt korna. Och jag har ju även fått mitt lystmäte för avel  och genetik tillgodosett, då jag i höst blev utsedd till ordförande i Svenska hästavelsförbundets genetiska råd, och sedan också till ordförande i dess veterinärmedicinska råd. Jag är glad och stolt för detta, och har  redan fått flera intressanta frågor att bita i. Bytet av jobb innebar också att jag kunde återuppta domaruppdraget. Jag dömde Finlands största ponnyutställning i augusti, och sedan en shetlandsutställning på hösten. Det var  roligt, och även om kalendern är rätt full så kanske ni ser mig i ringen någon gång näst år också.

Jag vill önska er alla ett riktigt gott 2015, och hoppas at vi ses!

1 kommentar

Oron för sjuk häst

Så mycket glädje som våra djur ger oss för det mesta, så mycket oro och vånda får vi genomlida när de inte mår bra.
Haldol har nu varit halt i över en månad, och visst är han bättre, men inte alls så bra som jag hade hoppats. Det började med en akut hälta höger bak i slutet av november. Efter undersökning bedömde jag att det troligen var en hovböld på gång, eftersom hältan var plötslig och kraftig, och hoven kändes varm. Vi avvaktade och vi letade efter den där bölden som skulle mogna fram, men inte gjorde den det. Lite bättre blev han efter några dagar, och jag fick lite nytt hopp.
Men efter två veckor var det fortfarande inte alls bra, och tillsammans med hovslagaren gjorde jag ännu en noggrann undersökning av hoven. Var det en hovbensfraktur ändå? Jag fick tid på klinik samma dag som jag ringde, och bokade hastigt om min arbetsdag. Koll och röntgen - jo, nog var det hoven, men inte heller de kunde hitta någon böld. In på röntgen, men någon hovbensfraktur gick inte heller se. Deras hovslagare fick kolla, och han fick diagnosen inflammation i sulläderhuden. Hem med gips, som skulle bytas mot sko med sula efter några dagar, och så fick han stå på boxvila och äta antiinflammatoriskt.
Boxvilan hade han provat redan tidigare under sjukdomsfasen, och avskydde den ungefär lika mycket som Hassle saknade honom där ute. Men han fann sig, och han såg mycket bättre ut när han fick komma ut efter en vecka. Vi började med korta pass på ridbanan, och medan vi trodde han skulle beta kanter, så for han runt som en tok och bockade... Sen fick han komma ut till Hassle, och båda gillade det verkligen.
Medicinen trappades ut, och hältan blev åter synlig även i skritt. Han fortsatte leka med Hassle, men jag hade inte tänkt mig att han skulle vara halt fortfarande efter en månad.
Ny kontakt med hästkliniken igår, men de tyckte inte att det var konstigt att han är halt. Jag för min del hade nog trott att Unni skulle kunna skritta korta turer nu, och inte att han ännu skulle vara påverkad även i skritt. Jag är inte helt övertygad om diagnosen, men vad det än är så verkar han bli bättre. Fast sakta...
 
Hassle leker ju rätt vilt, även om de verkar trivas ihop, och jag har redan förut funderat på att flytta på honom. Så dålig som att bura in honom på boxvila är han dock inte. Han skulle kunna gå med de andra, men deras hage är rätt stenig och känns inte optimal för en ond hov. Så igår byggde jag sjukhage på nedre delen av fältet. Där får han gå ensam på dagen och på natten får han stå i box. Gissa om han var nöjd med lite vinterbete! Och på kvällen, när han blev sist in, så hade han så brått att han inte hann med att halta...
 
Håll nu tummarna för att han verkligen blir bra snart!
0 kommentarer

Bloggen ersätter dagboken - är det bra?

Jag har bestämt mig för att låta bloggen ersätta dagboken på hemsidan, och länkar till bloggen från hemsidan. Det blir förstås lite annorlunda, och kanske finns en risk att historiken inte blir så tydlig. Känns lite konstigt efter alla dessa år. Så därför är jag nyfiken på vad du tycker om detta! Kommentera gärna!
Jag hoppas förstås att det ska leda till lite mer aktivitet och respons, och förhoppningsvis att jag blir flitigare med inläggen. Gästboken har inte haft ett enda inlägg på över ett år, så den ryker nu. men finns det risker med att inte ha allt sparat i sin egen dator, och spelar det i så fall roll? Eller är reklamen störande?
 
Hellvi (på bilden) och jag ser fram emot era tankar. Hemsidan blir förstås kvar med all sin information.
3 kommentarer