Bra bete?
Rätt bete hela säsongen är inte lätt, men det är viktigt. På våren är det lätt att betet blir för kraftigt, med övervikt och i värsta fall fång som följd. Längre fram är det risk att det blir för dåligt för fölston, föl och ettåringar. De har stora behov av höga näringsvärden för att få i sig vad de behöver.
Jag tycker inte att det är en godtagbar orsak att avvänja föl för tidigt bara för att mamman inte håller hullet. Det gäller att vara med i tid och vara medveten om att digivning är ett mycket tuffare arbete än det vi kräver i form av ridning eller körning. Därför krävs det bra foder. Om inte betet räcker så får man ge tillskott. Och man måste börja innan hon är tunn och har tappat alla muskler i överlinjen. Det kan gälla för ettåringar också, kanske allra mest hingstar, som dessutom busar av sig en del energi.
Jag brukar låta ettåringarna, och ibland fölstona beta återväxten på vallen. Ettåringarna får den som en remsa i taget, med några veckors mellanrum då jag flyttar staketet. På det viset springer de inte ner allt gräs, utan tar vara på det bra. De är blanka och lagom runda, och växer fint. Utöver betet får de ännu så länge bara salt och mineraler.
Muska får däremot kraftfoder en gång per dag. Vi ger pellets med hög proteinhalt för att hon ska orka med digivningeN. Eftersom hon och Aska går med de vuxna hästarna, som alla är i alldeles tillräckligt hull, så är det inte läge att ge bättre bete. Muska är helt OK i hull, men jag vill inte vänta tills hon tappar, särskilt som hon nu är dräktig. Då kan hon i värsta fall resorbera fostret. Aska är i gott hull, och får nöja sig med att äta lite bredvid mamma så länge. Alla de andra tittar avundsjukt på...