stuterikry.blogg.se

Djurskyddskontroll väcker många känslor, och det förekommer många olika typer av inlägg och debatter. Tyvärr en hel del som spårar ur och blir pajkastning mot tjänstemän eller myndigheter. Jag har tidigare jobbat med dessa frågor med uppdraget att bidra till att göra kontrollen rättsäker och likvärdig samt att få ut relevant information om syfte och mål.

Det är ingen tvekan om att det behövs sådan information, men jag tror också att det kan behövas en balanserad debatt om vad som kan göras bättre. Jag har funderat länge på detta, och tänkt att det kan bli helt fel. Samtidigt blir det nog lika fel om ingen vågar. Då kan det bli som när man inte kan prata om invandring och integration utan att gå SDs ärenden.

Djurskyddskontroll med syfte att säkra att djur hålls på ett bra sätt, och att vi kan visa att de flesta djur i Sverige hålls och sköts som de ska, är i grunden inget konstigt. Det regleras i lagstiftningen, och till viss del har även EU-regler inflytande här.

Och i väldigt många fall fungerar det också bra. I en klok och professionell dialog konstateras antingen att det är som det ska eller att en del saker behöver åtgärdas. I några få fall är djurhållningen långt under den ribba som lagstiftningen sätter, och ett av målen är förstås att uppmärksamma och åtgärda sådana brister så snart det går.

Jag har haft flera kontroller av min djurhållning, och jag har träffat duktiga inspektörer som har genomfört rimliga kontroller i en klok avvägning. Jag har inte tyckt att det har varit obehagligt eller konstigt.

För några veckor sedan var det dags igen. Dels var det tid att förnya mitt så kallade §16-tillstånd, som jag främst har för att jag ibland har många hästar här i perioder av hingsthållning. Dels har jag bytt transport och behövde uppdatera det tillståndet som transportör.

Den här gången var det inte som tidigare. Jag fick en känsla av att inspektören var ute för att leta fel snarare än att kolla om min hästhållning sköttes på ett bra sätt. Jag kände mig också väldigt misstänkliggjord och ifrågasatt.

När jag glatt hade svarat ja på frågan om jag ser till alla hästar dagligen, så fick jag en misstänksam blick och frågan ”Även sommartid på betet?” . Jo, jag har ju hästar för att jag gillar dem, och det är en av dagens höjdpunkter att gå ut och titta till dem. Därför gör jag det minst två gånger per dag. Alla dagar, även när det regnar, och alla åtta hästar, oavsett vad inspektören tror…

När vi kom till foderkammaren stod en nyligen inköpt och oöppnad kraftfodersäck på golvet där. Golvet i foderkammaren är torrt och rent betonggolv, och ligger dessutom högre än alla golv runt om. Men jag fick ändå en kommentar om att den inte borde stå där, utan lastas över i foderlådorna intill. Det skulle den, så snart lådan var tömd och ren för en ny säck…

Vid kontrollen av min nya fina transport kom först glada kommentarer om att dörrar istället för bommar fram verkade praktiskt och bra. Men glädjen varade inte länge, för i reglerna står hur bommen ska vara utformad, så hur skulle man se på det… Det fanns ju inga bommar… Till slut vart den godkänd i alla fall.

Besöket sammanfattades med några mindre anmärkningar, alla om sådant som godkänts utan kommentar vid minst två, kanske tre tidigare inspektioner i samma stall. Jag fick skicka in foton på att en lysknapp flyttats några decimeter och ett par liknande småsaker som att flytta ett boxlås ett par decimeter. Fixat och inskickat på mindre än en vecka, men renderar mig en avgift på 400 kronor för uppföljande kontroll (ta emot mejlet och kolla bilderna). Småsaker alltidhop, men tillsammans fick de mig att känna mig ledsen, sur och som en djurhållare som nog varken vill eller kan sköta mina djur bra. Egentligen…

Jag förstår att jag inte är felfri eller ska slippa kontroll bara för att jag är veterinär och kan lagstiftningen rätt bra om djurskydd. Men jag önskar att vi kan komma till ett läge där jag, och alla andra, får möta inspektörer som har utgångsläget att kolla om djuren har det bra, och först när man ser tecken på något annat dyker ner i detaljer och petar i paragrafer. Jag tror att de flesta vill väl, och även om kunskapen ibland brister så tror jag man kommer längre med en bra attityd.

Kanske är jag allra mest bekymrad över att ett fåtal inspektörer förstör för alla de som gör ett bra jobb och verkligen bidrar till att lyfta kårens anseende och djurens situation.  Efter detta möte kommer även jag att ha en tråkig klump i magen nästa gång det är dags, trots att jag i vanliga fall är glad och stolt över att ha fina hästar som har det bra.