Vårt 2015

 Årets sista dag är här, och precis som många andra passar jag på att sammanfatta året som gått. 2015 har varit ett händelserikt år, och vi har varit ute med våra hästar i många olika sammanhang.
 
Ella har tävlat med Haldol och Finja. Haldol deltog i både SM och NM, och var även med i ett av lagen på NM. Medan 2014 bjöd på gassande värme på SM och Haldol trivdes perfekt, så var det i år regnigt, blåsigt och kallt, och Haldol hade ungefär samma åsikt om det som publiken. Han är ju aldrig dum, men i sådant väder går han inte på topp, och det krävs om man ska nå någon placering i sådant sällskap. Vi tycker att han skötte sig bra ändå. Han deltog i invigningen, som var pampig, och han fick guld på utställningen på NM.
 
Finja låter sig däremot inte störas av lite dåligt väder. Hon susade fram mellan vattenpölarna och i regnskurarna med spetsade öron, och gjorde det så bra att hon satte två av tre ritter för en prestationsmedalj i brons på de öppna klasserna på SM. Den tredje fixade hon på nästa lokala dressyrtävling, hos Tranås ridklubb. Där blev Haldol och Ella korade till klubbmästare i dressyr på ponny.
 Finja vann den stora utställningen på NM, då hon först blev bästa sto och sedan BIS. Detta ledde senare till att hon fick åka med och tävla om Årets kallblod på Friends. Fjordhästföreningen brukar skicka bästa treårssto från riksutställningen, men efter att de tre första tackat nej gick frågan till oss om Finja. Där lyckades hon bli Bästa sto, och blev slutligen slagen av Bästa hingst, ardennern Da Capo, som blev Årets kallblod.
 
 
Friends var årets stora äventyr, och förutom Finja hade vi med Haldol och Desolett. Desolett var målad som zebra och ingick i den stora showen Join the circus, som visades fyra gånger på stora arenan. Många trodde att det var riktiga zebror, inte minst som de kom in tillsammans med en tvättäkta kamel. Haldol var representant för fjordhästen i rasboxen, och skötte uppdraget galant. Otaliga barn klappade honom, och han verkade gilla läget perfekt. Han gjorde också fina uppvisningar i paddocken, och slutade som segrare i kallblodsdressyren där.
 
Annars har det varit klent med priser och placeringar i år. Ella och Haldol tävlade flitigt under våren, och deltog i ponnyallsvenskan division 1. Både de och laget gjorde många bra insatser, och Ella hade resultat över 70 % i lagtävlansprogrammet, men det var i stort sett varje gång första utanför placering som blev slutresultat. Jättebra, men lite tjatigt i längden... Det blir ju lätt så med väldigt små klasser, efter att de tävlande delats både i kategorier och åldersgrupper. Nu är det slut med det, efter ett första prövoår, och jag tror att det blir bättre nu. Att ungdomarna kan få ha kvar sin ponny till de är 20, tycker jag är bra, men åldersgrupperingen blev inte lyckad.
 
Det har hänt en del i vår hästflock under året. Det har varit hästar som köpts och hästar som sålts, och i en del fall båda delar. Bara några dagar in på det nya året åkte vi till Dalarna och köpte Pärlby Zorro. En liten och raggig fölunge, fick vi med oss hem, men med stor charm. V har tränat honom och uppskattat honom mycket, men är glada att han i december hittade sitt nya hem och flyttade till Värmland. Då hade han fullgjort den uppgift han kom hit för - att vara kompis åt varmblodet New Discovery, som hämtades hem från Gotland i februari. I september kastrerades de båda ettåringarna, och sedan kunde de snart flytta ihop med resten av gänget.
 
 
Ajke Kry köptes tillbaka i början av året, och även han är såld igen. Han fick följa med Hellvi på premiering, efter att han sålts, och fick finfina 41 poäng. Hellvi fick 39, och båda skötte sig prima, så det var en lyckad dag i Smålandsstenar.
 
 
Även Desolett köptes tillbaka före sommaren. Hon betäcktes sen med Tigertass, men blev tyvärr inte dräktig. Efter en sommars vila sattes hon igång, och jag genomförde en lätt B WE med hyggliga resultat och kom i mitten av klassen. Under hösten har hon satts igång, och hittills ser allt lovande ut. Vi känner igen henne mer och mer, och musklerna börjar komma tillbaka på rätt plats. Vi hade hoppats att Unni skulle vilja rida henne, men efter att hon bröt armen när hon föll av Haldol i juni så vägrar hon rida. Det betyder att vi har lite fler hästar att rida än vi hinner med, så vi ska fundera under våren hur vi ska göra framöver.

Aska Kry föddes i slutet av maj. Hon såg genast väldigt lovande ut och har fortsatt att utvecklas fint. Vi hoppas att hon ska fortsätta så, och att hon kan ta över efter Muska så småningom. Extra roligt eftersom hon är en dotter till vår uppfödning till Alvedon Kry, som är en bra hingst med alldeles för få avkommor. Vi hade hoppats att få ett helsyskon till henne nästa år, men Muska blev inte dräktig på första försöket, och sedan hade Alvedon tyvärr dragit på sig problem med hovleden (vilket ledde till att han snöpligt missade SM och NM efter en lysande start på säsongen med fina placeringar bland stora hästar), så vi ville inte utsätta honom för stressen att komma hit. Istället fick vi förmånen att låna Finslands Ringo, och Muska blev dräktig med denna fina hingst.
 
Också Finja är dräktig. Hon är betäckt med Hassle Kry, som betäckte fem ston på fri betäckning under sin första säsong. Alla blev dräktiga, vilket förstås är väldigt glädjande, inte minst som han sedan såldes till Norrbotten för att fortsätta livet som hingst där.
 
 Många av de uppfödningar som vi har sålt har vi fått fina rapporter från under året. Det är alltid väldigt roligt att få rapporter, och till och med när det är något som inte är bra så känns det skönt att få veta. Som tur är så blir det oftast goda nyheter. Störst var det nog ändå att åka till Nordfjordeid och se Hangvar Kry bli godkänd för avel i Norge. Sedan jag sålde honom som föl till Tyskland har jag bara sett honom på bild, men jag visste redan på långt håll att det var han när jag såg honom, och det var mycket mer än färgen som gjorde mig säker.
Det finns mycket mer att berätta om 2015, och en hel del av det hittar ni om ni bläddrar tillbaka i bloggen. Jag tror ändå att jag sätter punkt här och blickar framåt mot 2016, som snart är här!
1 kommentar

Växer så det knakar

Aska är nu drygt sju månader, och växer nästan så att det syns. Hon växer både mentalt och i kroppen, och blir mer och mer oberoende av Muska. Fast en och annan slurk mjölk passar fortfarande bra, och hon glider ännu på förmånerna det är att ha en flockledare till mamma.
 
Jag tror att hon blir ganska stor, och roade mig med att mäta henne för ett par dagar sedan. Hon var då 126 cm hög och mätte 152 cm i bröstomfång. Gott hull på lilla damen, men det gör inget i den åldern. Muska är riktigt duktig på att mjölka och en erfaren mamma. Muska får proteinkraftfoder varje dag, för att orka med både digivning och dräktighet, och hon låter Aska smaka lite också.
 
Precis hur stor hon blir kan man dock inte säga av de mått som hon har som föl. Det är olika när de växer, både beroende på deras gener och på hur de haft det. Alvedon, som är hennes pappa, var också väldigt stor som föl, och växte så det knakade det första året. Jag var ett tag orolig att han skulle bli för stor, men han slutade på ungefär 145 cm, som jag tycker är rätt perfekt.
 
Zorro kom till oss när han var sju månader, för snart ett år sedan. Då var han bara 112 cm hög, och vägde betydligt mindre än vad Aska gör nu. Men han var sin mammas första föl, och det brukar ofta betyda att de får lite mindre mjölk än de senare fölen (utom möjligen det sista, i vissa fall). Han hade också varit utan henne flera veckor när vi hämtade honom, så han hade nog tappat lite fart i tillväxten då. Dessutom är hans föräldrar lite mindre än vad Askas är. Så jag tror nog att Zorro blir lite mindre än Aska när de är klara, men inte så mycket som man skulle kunna tro av dessa mått.
 
Han har vuxit bra under tiden hos oss, och jag tycker att han såg jättefin ut när han flyttade. Min allra första fjordhäst, Musella, var 120 cm när hon köptes vid nio månaders ålder, och hon blev cirka 142 cm. Ismo, som är farbror till Aska, var bara ungefär 136 cm i juli när han var två, och gjorde sedan ett riktigt ryck till 142 i slutet av september samma år. Han blev ungefär 145 cm som vuxen.
 
Minst lika spännande är det att gissa hur det som döljer sig under all päls kommer att bli när det är klart. Med mycket päls och gott hull är det inte helt enkelt att gissa, men jag tycker att det ser bra ut!
 
 
0 kommentarer

Buskatter

Biceps och Triceps växer så det nästan syns varje dag. De utforskar världen i allt vidare cirklar, och de ger oss många glada skratt när vi tittar på deras upptåg. Atlas är inte helt övertygad om att han älskar dem, men han står ut och är aldrig elak mot dem. Om de försöker ta hans mat så boxar han till dem lite försiktigt, och sedan går han och äter deras kattungemat. Det är det bästa med dem, tycker han.
 
Vi är glada för våra nya stallkatter, och presenterar dem med några bilder på deras spaning runt stallet.
 
Biceps:
 
Triceps
0 kommentarer