Att tolka beteenden

 Det är lätt att läsa in helt fel saker i djurens beteenden. På många sätt är de lika oss, och vi kan dra slutsatser som stämmer bra, men ibland läser vi fel. Om vi har svårt att fatta vad en dansk säger ibland, så är det ju inte så konstigt att det kan bli så.
 
Ett bra exempel såg jag lyftas av en vän för några dagar sedan. Bilder visade en västgötaspets som klappades och kramades av ett litet barn, bara några månader gammalt. Hunden tittade bort, slickade sig om munnen, flåsade lite och det var tydligt att den inte trivdes med situationen. Det såg tyvärr inte ut som att människorna uppfattade något annat än att det var gulligt och att slickandet bara visade hur snäll den var. Förhoppningsvis slutade det hela innan det blev för stressande för den stackars hunden, och den i allra värsta fall slutade att vara snäll.
 
En annan misstolkning var när min man sa "Humle blev jätteglad när jag tog hans fästing". Jo, det stämde ju att Humle skuttade runt och att han nyss blivit befriad från en fästing. Min tolkning var dock att han var lättad över att just ha undkommit en obehaglig situation, som han tycker att det är att hållas fast och bli kollad. Precis samma sak händer efter kloklippning, då han ligger spänd som en fjäder tills eländet är över, och sen spritter fjädern till och skuttar runt i halva huset. Han är knappast glad över att få klorna klippta, men glad att han överlevde även denna gång... och så behöver han avreagera sig.
 
0 kommentarer

En självklar stjärna

Vissa bara syns. De är liksom födda med en självklar utstrålning. Det kan vara svårt att ta på, att definiera, men det kanske inte behövs. Det är så tydligt att nästan alla ser.
 
Första gången det slog mig var när jag såg en mops, en riktig stjärna. Jag hade inga högre tankar om mopsar, även om de oftast har ett ljuvligt temperament. Jag tyckte, och tycker att det är synd att aveln har drivits mot alltför korta och dåligt fungerande nosar, och rynkor som ställer till bekymmer, och jag hade svårt att se skönheten hos dem. Ända tills jag mötte den svarta stjärnan. Ingen behövde säga att han var champion - det syntes ändå.
 
Muska är en sådan häst. Hon är vacker, visst är hon det, men framför allt kan man inte undgå att se henne. Många fascineras av henne, och hon är en så klok och fin häst. I en flock får man snabbt syn på henne, både om hon är nära och långt borta. Hon liksom bara är.
 
Jag har börjat ana att Aska nog blir som sin mor. För några dagar sedan hade vi besök av en familj som inte är hästintresserade, men de tog en sväng förbi hagen innan de åkte. Då fick jag frågan: "Är inte hon ovanligt fin?" Jo, visst det tycker jag ju också att hon är, min vackra Aska. Hon är en sån som syns, och som gillar att göra det. Jag är glad att jag tror att jag till slut har hittat precis den efterträdare till Muska som jag vill ha.
 
0 kommentarer

Överben

De senaste dagarna har jag stött på diskussioner om överben i flera sammanhang, så då fick jag tanken att skriva några rader om detta. Överben är extra benpålagringar på hästens skelett, och den allra vanligaste platsen är på insidan av skenbenen, strax nedanför framknäet.
 
Den vanligaste orsaken är att hästen inte är fullt korrekt inskenad, det vill säga att skenbenets infästning mot framknäet inte är helt optimal. Det betyder att när hästen växer och blir tyngre, eller när den börjar utsättas för arbete eller annan belastning så reagerar benhinnan och bygger på en förstärkning. I inledningsskedet kan det ömma lite, och ofta blir hästen lite stum i gången. När överbenet är färdigbildat och lugnt så ställer det oftast inte till några bekymmer.
 
Ibland kan överben uppkomma efter slag eller skador. Många vill också hävda att de överben som finns på insidan av skenbenen beror på sådana slag, men det är förstås svårt att bevisa. Haldol har ett överben mitt på skenbenets insida på ena bakbenet. Han hade ett sår där på vintern som föl, och det slutade med ett ärtstort överben, som aldrig har verkat besvära honom efter att det blivit hårt och kallt.
 
När överben växer eller är varma, vilket ibland kan ske vid flera olika perioder, så tycker jag att det är bra om hästen får ta det lite lugnt. Oftast behövs ingen behandling, men man kan pröva at kyla. Om överbenet bildas för att kompensera för en lite skev benställning så lär det nog inte hjälpa, men det gör troligen inte skada heller. När överbenen är stabila är de oftast släta, fasta (benhårda, helt enkelt) och helt reaktionslösa. Lär du känna hur din hästs ben känns i vanliga fall så upptäcker du lätt om något är på gång och kan reagera i tid, ifall det skulle behövas.
 
2 kommentarer