Dum och olydig?
Prydlig ritt på olydig häst, stod det på ett av Ella och Haldols protokoll från SM i somras. Domaren beskrev Haldols rädslor och spändhet som olydnad. Kanske kan man se det så, och visst måste man jobba vidare med förtroende och avspändhet, men det stod det inget om.
Jag tror att det ofta är alldeles för lätt att skylla ifrån sig och tycka att djuren är dumma. Det spelar ingen roll om det är hund, häst eller något annat. Jag skulle vilja påstå att det oftast är tvärtom: de har en helt fantastisk samarbetsvilja och gör mycket för att rätt tolka våra dåliga signaler och inkonsekvenser. Serien om Laban fångade det precis:
