Älskar människor

En av de allra största fördelarna med fjordhästar är att de nästan alltid älskar att vara med människor. De trivs med att samarbeta och med att arbeta, och de njuter enormt av uppmärksamhet och pyssel. Fler och fler ridskolor och även vanliga hästägare upptäcker denna fördel, som gör det så mycket roligare att vara tillsammans med dem.
 
Jag tror att det delvis är deras historia som format dem till detta. I en karg miljö gällde det att samarbeta för att överleva, och fjordhästen blev lika mycket en vän och en familjemedlem som en som bidrog till familjens försörjning. De bar ryttare och klövjesadlar med tunga lass över bergen, och de drog redskap och virke i svår terräng. Ibland fick de åka båt, och stå stilla i en liten båt, som tog dem till nytt bete eller nya arbetsuppgifter.
 
Bara allsidiga och samarbetsvilliga hästar överlevde, men de blev å andra sidan uppskattade och älskade. Och än idag står de där med spetsade öron och frågar vad vi vill idag - alltid redo, och beredda på olika uppgifter som de med klokhet och sans oftast löser väldigt bra.
 
När vi hade besök i veckan så tänkte jag på detta. Med gäster vid sidan öppnas ens egna ögon, och det är så härligt att ha en flock där alla vill vara med och hälsa, gärna få en uppgift, och där man lugnt kan ta med in sina vänner även bara för att hälsa på gänget.
 
 
0 kommentarer

Träna lastning

Träna lastning kan man göra på olika sätt. Vår filosofi är att ta god tid på sig, låta unghästarna få träna lite då och att avancera i deras takt. En del knallar in utan större betänkligheter, andra tycker att det är en enorm utmaning att sätta första hoven på lämmen. Varje framsteg belönas på det sätt som passar varje häst bäst, Några gillar morötter, andra kraftfoder och en del föredrar riktigt skönt kliande.
 
Vi brukar inte hålla på så länge, men se till att sluta då det går bra, och målet är att undvika att de blir för spända och skrämmer upp sig själva. Hellre bryta när det varit en hov på lämmen, och berömma det, än att tvinga in en häst som bara tycker det är jobbigt. Nästa gång brukar de kunna det som de klarade med tvekan senast, och så kan vi avancera ett steg till. Hur fort det går är som sagt väldigt olika, men om det får ta den tid det behöver så brukar det ändå inte vara så länge, och när de väl lärt sig har vi hästar som är trygga med lastning och transport. Flera av dem ser nog transporten som en godisautomat, som belönar steg framåt med något gott. Det gör inget.
 
För att ytterligare stärka tänket framåt så har vi öppet rakt igenom och i början lastar vi ut genom fronturlastningen. Så småningom får de backa också, men även det ska ske lugnt och fint. Hästar som kastar sig ut är farliga för både sig själva och alla runt om. Likaså måste de kunna vänta lugnt inne. När lastningen funkar stänger vi en liten stund, och tar även den delen innan vi så småningom gör en liten resa också.
 
Aska, Nye och Hellvi får visa hur det kan se ut när vi tränar.
 
0 kommentarer

Födelsedagar

Den här veckan fyller många av mina hästar år. Jag blev påmind om det när jag fick upp en bild i flödet på Facebook, med en nyfödd Hassle- Fyra år sedan stod det - och nu går vi och väntar på att han ska få sina första föl. De tre första stona är alla beräknade till andra halvan av april, men kanske inväntar de lite varmare väder.
Muska fyllde också år för några dagar sedan, liksom Desolett. I samma veva som Hassle föddes sålde vi Grånosa, och för fyra år sedan hade vi alltså tre generationer musblacka ston: Muska, Henja och Grånosa. Nu är det bara Muska kvar här, men kanske får hon en grå unge i år. Vi får se - det ska dröja lite till. Väntans tider, och förväntans tider är det nu.
 
 
 
0 kommentarer