Norm eller minsta tillåtna?

Djurskyddslagstiftningen anger minimiregler för vad som är tillåtet inom djurhållning för olika djurslag. Med andra ord sätter den gränsen mot det otillåtna. Genom lag, förordning och föreskrifter regleras många saker i stor detalj. Tidigare fanns även allmänna råd som riktlinjer för vad som kunde ses som en bra och rekommenderad nivå, men de togs bort. 
 
Tyvärr har dessa minimiregler i många fall kommit att uppfattas som norm, alltså vad som rekommenderas.  Många stallar byggs utan djupare analys precis enligt minimireglerna. Det blir lagligt, men inte alltid så bra. Hästboxar byggs ofta 3 X 3 meter, som är minimimåttet, och på samma sätt följer ofta gångbredder i ladugårdar föreskrifternas minsta mått. 
 
Det finns sällan någon dålig avsikt med det. De allra flesta djurägare vill sina djurs bästa. Men ofta hade det blivit så mycket bättre om man tänkt ett steg till. Det kräver kunskap och en avvägning om vad som är bäst i det enskilda fallet. Alltså på sätt och vis lite krångligare, men i förlängningen också möjlighet till mycket bättre. 
 
Jag tycker att det ska finnas regler som hindrar avarter och vanvård. Men jag tror också att man kan komma mycket längre genom rådgivning och ökad kunskap än genom onödigt krångliga regler. Jag har i mitt yrke sett att i en bra miljö mår djuren bättre, håller sig friska och producerar bättre. Djurägare med god kunskap och goda resultat har ofta sett till att lyfta sig långt över lagstiftarens minimiregler, och ibland tror jag att fler hade gjort den resan om vi inte hade snubblat på väldigt detaljerade måttbestämmelser, som lätt får en att tro att de anger hur det ska vara. 
 
SIndor som är ute på vintern och trivs i snön - ett exempel på hur djurägaren gjort något bra utan att lagstiftningen kräver det. 
1 kommentar

Rone blir sista fölet

Rone blir Muskas sista föl. Hon är pigg och glad, och håller hullet bra, men börjar bli lite stel i benen, så det blir inte fler. Tolv fina föl är inte illa, och det är extra glädjande att de sista verkar bli minst lika bra som de första. Ett bra avelssto håller kvalitet hela vägen. Aska är vi ju supernöjda med, och ju mer jag ser av Rone ju bättre tycker jag om honom.
 
Rone är son till Finslands Ringo, och jag ser många likheter med den härliga Ringo, som vi fick lära känna en vecka i fjol. Rone har fått hans fina resning, och verkar bli lika snäll och samarbetsvillig som pappa. Ja, Muska är ju också fin och trevlig, och en riktigt bra mamma. Jag är glad för att Rone också har rejäla och bra ledgångar och är välbyggd och fin. Han utvecklas bra, och leker för fullt med Himmer. Det är intressant att se hur de båda utvecklas, och hittills är jag väldigt nöjd med det jag ser.
 
Ovan Rone och nedan två bilder på Finslands Ringo och nederst Muska.
 
 
 
 
0 kommentarer

Hela gänget

Nu går alla hästarna i en flock. Det har varit lite olika konstellationer under sommaren, och oftast har vi haft hästar i tre olika hagar. Men nu går alla sex ihop, och dessutom är det ett gäng som det fungerar bra att ha på samma bete. Två fölston, två föl och två unghästar.
 
Alla behöver rätt bra bete. Det är torrt här och betet torkar ihop, men som tur är har vi återväxten på vallen där vi tog hösilage. Där får de gå och trivas. De har fått en del av denna hage, med bra bete och i princip parasitfri. Resten hoppas jag att vi kan spara till mitten av september, när Finja och Himmer har varit i Vetlanda. Fölston ska inte vara magra, men hon behöver ju inte se ut som ett klot heller... Jag hoppas att detta ska bli lagom. Hästarna verkar belåtna i alla fall.
 
 
0 kommentarer