Ett gott nytt år - med bra start för alla

 
Ett gott nytt år och ett gott och trevligt nyårsfirande önskar vi er. Vi har för vår del inga riktiga nyårstraditioner alls. Delvis för att vi inte gärna vill lämna våra djur denna natt då det finns mycket som kan skrämma dem. Delvis för att jag under många år ofta hade jouren just på nyårsnatten (för att slippa julnatten), och därmed inte hade precis tillfälle att fira in det nya året. Och så delvis för att vi är så kvällströtta, så vi möter hellre det nya året tidigt nästa morgon.
 
Som veterinär har jag försökt hjälpa många husdjur till en dräglig nyårsnatt. Det är många hundar som far väldigt illa och blir mycket stressade av alla smällare. Dessvärre varar denna plåga ofta under många dagar, då det på många platser smälls lite när som helst både före och efter nyår. Det händer också att hästar och andra djur blir skrämda, och i värsta fall skadar sig eller springer ut genom staketen när de blir skrämda.
 
Jag förstår att man vill fira avslutet av det gamla året och fira in det nya. Det tycker jag att man gärna kan göra. Men kanske kunde det bli minst lika festligt utan alla smällare - hur kul är det egentligen? Kanske vill man ha lite färgsprakande fyrverkerier, och de låter ju inte så mycket, så det kan väl vara OK, om man nöjer sig att använda dem just runt tolvslaget.
 
Många väljer numera att inte skicka julkort, och berättar att de skänkt pengar för något välgörande ändamål istället. Kunde inte det vara något för nyårsraketerna också? Istället för att elda upp pengarna på några korta minuter, och dessutom skräpa ner miljön med både gifter och diverse småskräp, så kunde det väl vara en bra tanke. En fin start på ett nytt år.
 
Och när det gäller nerskräpningen så välj åtminstone bort de där lyktorna som stilla seglar mot skyn, om de innehåller en metallkonstruktion. Lyktan är fridfull och vacker, och skrämmer knappast några djur. Men den kan lätt döda en ko, om den faller ner i en hage eller på en vall där det slås gräs. Kor är inte så nogräknade när de äter, och om de äter sådana metalldelar kan de skada kons mage och i värsta fall punktera hjärtsäcken (som inte alls är så långt från kons nätmage). Då dör kon, och även om det inte alltid går så illa så är det en mycket plågsam sjukdom. Samma sak kan hända om en ko får tag på en aluminiumburk, så dem bör man se till att aldrig slänga i naturen.
 
En lugn och glad start på det nya året önskar jag alla, båda två- och fyrbenta! För vår del blir det utan raketer och smällare, och jag hoppas att fler ska hitta vettigare sätt att fira, så att alla kan få vara glada.
 
0 kommentarer

Kanske finns det hopp ändå?

Nye är dressyrstammad, och vi brukar säga att det syns när vi ska träna löshoppning. Fast hans mamma har dubbeldiplom, så lite borde man väl klara med de långa benen, även med en dressyrhingst som pappa. Kan man tycka.
 
Hittills har han hoppat glatt och villigt, men utan tendens att taxera. Att riva har inte bekymrat honom heller, så bommar har flugit lite hit och dit. Vi har inte vågat hoppa mer än 30-40 cm med den tekniken. Lilla Aska, som ofta varit träningskompis, har visat betydligt bättre talang. Och vi har undrat om treårstest ens är genomförbart.
 
Men för ett par dagar sedan gjorde vi ett nytt försök att löshoppa. Och vi kanske inte kan säga att vi har en hopptalang, än... Men han rättade sig storartat efter rivning, och hade faktiskt bara ner en bom. Han visade också vighet och tog sig fint över 70 cm trots alldeles för dåligt flyt fram till hindret. Och han fortsatte vara modig och glad. Jag fick ingen bild på rekordhoppet, men jag tror att jag får nya chanser en annan dag.
 
Så vi slutade där, på 70 cm, och avslutade med ett litet fjutthinder ändå. Två nöjda och lite varma unghästar hade vi. De såg ut att ha haft kul, och Aska passade på att kolla in lite av varje när hon fick en stund över. Varför hänger det en jacka där? Kan man äta grimskaft? Ja, det är mycket som rör sig i en unghästs huvud.
 
Men det är ju det som gör dem så charmiga. Vi har ännu en bit kvar till vi kan hoppa fram på 80 cm, som man ska på treårstestet. Och ännu längre till sluthöjden 130... Men kanske kan det vara möjligt att genomföra i alla fall ett prov som inte är underkänt. Vi har på oss till maj, så vi tränar på i den takt som passar Nye, så får vi se hur långt det räcker. Treårstest är ju inget slutmål i livet, utan träningen på vägen är det viktigaste att den blir bra. Och vi ska försöka ha kul under tiden!
 
 
 
 
0 kommentarer

Kan man jobba i lantbruket och älska djur?

Alltså kan man jobba med djur och skicka dem till slakt, och ändå gilla dem? Frågan verkar bli mer och mer vanlig, och allt oftare också formulerad så att det tas som en självklarhet att de som sänder djur till slakt är grymma, hänsynslösa eller till och med mördare...
 
Ibland dras detta ännu längre, ända till att vi inte har rätt att avliva djur alls. Åtminstone inte om de är friska, och kanske inte annars heller. "Leka Gud?" är en kommentar som jag fått när jag tagit upp frågan.
 
Kanske är det lätt att tro att en veterinär leker Gud i sin strävan att rädda liv och i uppdraget att också avsluta liv. Men jag känner inte igen mig alls i detta. Rädda liv? Ja, kanske har jag bidragit lite, några gånger. Jag tänker på dessa fantastiska stunder då jag efter att ha slitit med ett krångligt felläge fick ut en levande kalv, eller lamm, eller vad det nu var för sort på det nya lilla livet. Det har ju hänt några gånger, varje ögonblick är lika stort. Inte för att jag känner mig som Gud, men för att jag fick glädjen att se ett nytt liv födas, och bidra lite grann.
 
Ibland har jag bara lyckats rädda modern, men förlorat hennes unge. Det känns tomt, men ändå lite bra. Ibland har djur blivit friska fast jag inte gjort allt rätt, och ibland har det gått dåligt trots en bra insats. Visst kan man, och visst vill jag bidra och hjälpa till, men det är ändå naturens egen kraft som är det avgörande, även när vi hjälper till med medicin. Inte tror jag att det är jag som skapar liv, inte ens när jag seminerar eller gör fertilitetsbehandlingar. Lika lite känner jag mig som en Gud som väljer att döda när jag avlivar ett djur.
 
Jag skulle vilja vända frågan om rätten att avliva till frågan om det är djurvänligt att inte ta sitt ansvar när livet inte längre är bra. Jag menar att det är fegt att inte ta ansvar för ett djur som mår dåligt. Det är tungt att fatta beslutet att skiljas från en kär vän, och det är en svår stund. Men den görs av kärlek, och det är varje djurägares ansvar.
 
Slakt då? Det är väl annorlunda? Jag kan förstå att man kan se det så, och det är klart att det är en helt annan situation. Men för att återgå till inledningen, så är min stora och tydliga erfarenhet att de som föder upp djur till slakt också har varma känslor för sina djur. De vill för det mesta dem väl, och ger dem ett bra djurliv. De har ofta stor kunskap om djuren och deras behov, och de strävar att ge dem ett naturligt och bra liv.
 
Att slakta är inte att mörda. Det är att se till att vi får bra livsmedel på bordet, i en naturlig del av kretsloppet. Att ta vara på ett mångtusenårigt samarbete, där vi och djuren samverkar med naturen. Jag vill inte att de som talar om mord på djur eller som vill ge sken av att de enda goda är veganerna, ska få äga agendan. Om vi ska ha en balanserad debatt är det viktigt att fler tänker efter, och också själva tar reda på hur det verkligen fungerar. Fundera bara på hur bra det skulle gå att odla grönsaker utan hjälp av gödsel, och hur landskapet skulle se ut utan de betande djuren - i steniga hagar där inte grönsaksodling är aktuell.
 
Jag har sett tårarna i ögonen på drängen som ledde ut den dödssjuka kon. Jag har sett bonden som kämpade med att rädda den sjuka kalven, och lyckan när den blev frisk. Och jag har sett många välskötta och välmående djur i lantbruket. Så jag vet att de allra flesta som jobbar med lantbrukets djur verkligen älskar dem. Faktiskt skulle jag vilja påstå att det nästan är en förutsättning och ligger som grund för den goda djurhållning som jag har förmånen att möta varje dag. De allra flesta som jobbar med lantbrukets djur tycker verkligen mycket om dem.
 
 
10 kommentarer