Året som gått

 

2016 har varit ett händelserikt och på många sätt positivt år. Att summera allt detta i några korta rader i bloggen går förstås inte, men jag vill ändå bjuda på några saker som stuckit ut lite extra.
 
2016 var Ellas allra sista år som ponnyryttare. Genom otrolig timing så lyckades hon komma precis rätt när åldersgränsen ändrades, och kunde fortsätta tävla ponny i två bonusår. Ja, det sista året tog slut i augusti, då agronomstudierna började och Haldol såldes, men innan dess hann vi uppleva många fina stunder. Bland dem var flera segrar och placeringar på både lokal och regional nivå i dressyr. Både Haldol och Desolett visade fina framgångar, och vår zebramålade Desolett väckte stor uppmärksamhet och lättade upp mer än en dressyrtävling. Haldols placering i regional lätt A lagtävlan för ponnyallsvenskan med 66,7 % och fina 6 poäng kanske ändå var det som smällde högst. Att få ta poäng på regional nivå har länge varit ett mål, så roligt att det gick hem.
 
Ett annat mål var att få rida mästerskapsprogrammen för ponny, och helst på ett mästerskap. Även detta infriades, och det på fjord-EM i Danmark, som var en fantastisk upplevelse. Med totalt över 60 % i både lagtävlansprogrammet och mästerskapsprogrammet gjorde de en väl godkänd insats för det svenska laget och som enda svenska dressyrekipage.
 
Från Danmark kom vi också hem med en guld- och en bronsmedalj i visning av häst. Guld till Helena och brons till Ella i en rolig tävling som gav mersmak. Ella har även på hemmaplan varit en flitig handler, och fått flera Young handler Award-rosetter från SH. I den slutliga sammanräkningen hade hon varit så flitig visare att hon kom med bland topp tio, och därmed också fick tävla på Friends i en handlerklass, där hon slutade tvåa. På riksutställningen för fjordhäst blev hon bästa senior. Ella har dessutom under året varit enda representant för Svenska hästavelsförbundet i satsningen Hästnäringens unga ledare, och hon har deltagit i flera träffar, och är nu uttagen att vara med även andra året i en betydligt mindre grupp utvalda. Spännande!
 
Även för våra hästar gick det lysande på riksutställningen. Himmer blev bästa föl med 40 poäng, och Finja bästa fölsto och slutligen tvåa i BIS-ringen med fina 43 poäng! Det var dock inte nog med det. På sommarpremieringen i Smålandsstenar fick Hellvi diplom med 40 poäng som etta i ringen, och lillasyster Aska fick fantastiska 42 poäng och blev slutligen dagens bästa svenskfödda häst alla raser! På fjord-SM fick Haldol guld i valackklassen, så alla egna hästar visade med minst 40 poäng!
 
Helena har haft äran och glädjen att döma många trevliga utställningar och premieringar under året. Det började med hingstpremiering för Connemara, och sedan har det rullat på med flera olika ponnyutställningar, Dartmoor-riks och fjordhästutställning. I Danmark fick hon döma showklasser med ett internationellt team, så det har varit en fin blandning, som avslutades med Årets kallblod på Friends. Inspirerande var också det stora intresset och engagemanget på höstens exteriörkurs. Också de andra kurserna under året har gett mersmak. Det har varit avelskurs och kurs om smittskydd, även de för intresserade åhörare.
 
Två fina och trevliga föl fick vi 2016, Himmer Kry och Rone Kry. Vi fick låna trevliga hingsten Brynje, som betäckte fyra ston, och hos oss är Finja dräktig, men inte Muska. Hellvi såldes dräktig med honom. Förutom Hellvi har vi sålt Desolett, Haldol och Himmer under året, och Rone är tingad, så det har minskat på flocken.
 
En mer oplanerad minskning har skett bland hundar och katter. I maj blev vår västgötaspets Inti akut förlamad och avlivades, och i november försvann katten Atlas.
Det har varit ett händelserikt år, och mest glädje ändå. Jag vill passa på att tacka alla som bidragit till detta, och inte minst alla ni som tar så väl hand om våra uppfödningar. Det är alltid roligt att höra av er, och jag avslutar årskrönikan med en fin bild på Treo Kry, som sedan många år är uppskattad ridskolehäst på Överums ridskola. Bilden kom för några dagar sedan och gjorde mig riktigt glad. Jag tycker också att den passar bra som övergång till det nya året, då vi hoppas på ett fint föl efter Brynje (som är halvbror med Treo - samma pappa) och Finja (som är halvsyster med Treos mamma Dalacin Kry). Om fölet blir lika härlig häst som Treo så är vi glada och blir det ett sto så är vi ännu gladare!
4 kommentarer
Anna

Tack för ett bra bloggår också! Med många intressanta och bildande inlägg.

Svar: Tack för det! Hoppas du ska hitta något intressant i år med.
stuterikry.blogg.se

Anna O

Gott nytt år och gratulationer till de många fina resultaten!

Jag hälsar också från pappa. När jag var i Skåne i december visade jag honom filmen på Ella och Haldol från fjordhäst-EM och hans kommentar var "Det syns att han är lösgjord från huvud till svans. Man får gratulera. Hon har tagit den hästen så långt som han kan komma.".

Svar: Tack! Hälsa tillbaka. Jag ska berätta för Ella, som säkert blir glad för det fina omdömet. Och vad de har lärt sig tillsammans, och haft roligt på vägen. Nu får vi se om vi är redo för en långbening;-)
Anonym

Anna O

Det sl¨år mig när jag tittar på bilden av Brynje och stoet att när hästar gör sig till för varandra så använder de sig av samma egenskaper som vi tycker är tjusiga hos dem: spetsade öron, långa linjer, resning på halsen och spänst i steget!

Svar: Visst är det häftigt! Och så spännande att titta på dem.
Anonym

Anna O

Det kommer säkert att gå jättebra med långbeningen! Du vet förstås lika bra som jag att varmblodshästar inte är någon annan sort än fjordingar eller ponnyer – bara lite större och lite känsligare och lite snabbare. Många varmblodshästar hanteras inte lika vettigt som era hästar och blir ju därefter mindre hanterliga också. Att lära sig att samarbeta och att det är trevligt att bli hanterad från att man är liten, och att gå ute mycket i hagar med varierad terräng och där det händer saker tror jag är nyckelfaktorer. Och jag misstänker att många varmblodshästar står inne alldeles för mycket! Nye ser fin ut och blir förhoppningsvis lagom stor. Runt 160 cm tycker jag är en jättetrevlig storlek på en varmblodshäst, då hamnar man inte så otäckt högt upp och har inte mer häst framför sig än man kan hantera!

Svar: Ja, vi tror och hoppas att det ska gå bra. Hans kloka kompisar bidrar ju också till att lära sig vett. Ibland är han besviken när de inte vill susa runt med honom, men ibland tror han nog att han nästan är fjording;-) Och lite lagom stor - drygt 160 cm tror vi han blir, och det passar oss fint.
stuterikry.blogg.se