En riktigt dålig julklapp

"Din julklapp kan göra skillnad" står det och "Köp din julklapp nu". Den senaste veckan har mitt flöde gång på gång bombats av reklam från Djurens rätt. Julklappen de föreslår är ett medlemskap i Djurens rätt.

Jag skulle bli tokig om jag fick ett sådant medlemskap. Jag blir tillräckligt upprörd över att se deras kampanj. De skriver en massa saker som inte är svårt att hålla med om. Som att stoppa tjurfäktningarna och de långa djurtransporterna. Det är vi många som gärna skriver under på. Och förstås är det sådant de gärna delar.

Men att vara medlem i Djurens rätt innebär så mycket mer, så mycket som jag inte skriver under på. Jag tycker inte att man ska pracka på människor åsikter som de inte själva valt. Ett medlemskap i en sådan organisation ska den som vill välja själv. Inte få i julklapp och inte luras till.

De driver frågan att alla ska bli veganer. I förlängningen anser de att inga djur ska få utnyttjas. Det betyder att man inte får tävla med hästar eller andra djur, knappast rida eller köra dem heller. Att ha sällskapsdjur för sitt nöjes skull är nog också rätt långt från idealen, om man drar det till sin spets. Men det skriver de inte så mycket om på hemsidan. Den har faktiskt blivit rätt mycket luddigare på senaste tiden. Just nu fokuserar de på att djur ska vara familjemedlemmar.

Inte för att jag tror att inställningen i grunden har ändrats, men för att de förstås vill ha fler medlemmar, så att de får mer pengar och kan synas mer. De vill fortsätta få det att låta som att vara vegan är det rätta, bästa valet. De har lyckats få många att tro att det alltid är ett dåligt val att äta kött och ägg och dricka mjölk.

Jag tror inte det. Jag tror på att fortsätta det samarbete som vi haft med djuren i många tusen år. Jag vill arbeta för att djuren ska må bra och ha det bra. Jag tycker om dem, och för mig är det viktigaste att de har det bra så länge de lever. Och jag tror att de betyder mycket för oss och vår miljö, i en positiv mening.

Jag vill ha kor som betar i hagarna i Sverige, och jag vill rida och köra mina hästar. Jag ska gärna arbeta för ökad kunskap så att djuren får det bättre. Men djur är inte människor. Kor är kor med sina behov. Hästar är hästar med sina behov. Det är de behoven vi ska möta, så bra vi kan. Att göra dem till familjemedlemmar är faktiskt inte det som gör det bäst för djuren. Bara för att de inte är människor. Inte sämre eller bättre, bara annorlunda.

Så om du verkligen vill göra något för djuren finns det bättre julklappar än ett medlemskap i en organisation med extrema politiska åsikter. Kanske en bok som verkligen handlar om djurens behov och beteenden, och hur vi kan möta dem. Eller varför inte satsa på en grovfoderanalys istället för täcken i senaste färgen? Och om du vill stödja en organisation så finns det alternativ som arbetar för djurens väl utan att driva det till att vi inte ska ha ett lantbruk med djur.

Du gör förstås ditt val. Om du väljer själv och vet vad du väljer så är det OK för mig. Men jag hoppas att de som väljer Djurens rätt aldrig blir så många att de får förstöra vårt svenska lantbruk med så många duktiga lantbrukare som sköter sin djur bra. Med kunskap och kärlek ändå från grunden. Det är mitt val.

 

 

 

 

15 kommentarer
Anonym

Dom behöver väl inte mer pengar med 60miljoner i kassan behöver dom väl inte tigga mer! 😡 👿

Svar: Pengar är makt :-(
Helena

Nelly

Men folk måste väl ändå ställa sig frågan, är det verkligen okej att ta ett djurs liv mot dennes vilja? Spelar ingen roll om djuret har haft det bra eller ej, den vill ändå inte dö.
Jag ser också problematiken med att djurens rätt är emot ridning m.m men ett liv utan kött måste nog ändå vara bäst. Iallafall för mitt samvete.

Svar: Det är ditt val, och du kan välja. Jag gör ett annat val. Bland annat för att jag ser det som en del i vad som är naturligt. Och jag tror att även moroten vill leva och få frön, även om deras medvetande är på en en annan nivå. Att dra detta till sin spets leder oerhört långt. Men allra mest vänder jag mig mot att en del i dessa organisationer inte är öppna för allas rätt att göra sina val.
Helena

Gunnel Alsterbrink

Jag vill påstå att djuren har ett privilegium - att slippa dö litet i sänder, att inte behöva ligga hjälplös ibland i åratal innan döden tar bort plågan. Detta givetvis under förutsättning att man tar väl han dom djuren både under deras liv och när det är dags att avsluta det.

Svar: Kan bara hålla med.
Helena

Annki Johansson

Jag detta är svåra frågor. Jag äter kött, dock inte lika mycket numera och som alltid bara svenskt och helst krav då vi hittar det. Jag/vi, maken och jag alltså, har en kluven inställning känns det som. Vi har ju tre hästar på gården och en katt, skulle ju aldrig kunna äta upp någon av dessa. Det är här vår dubbelmoral syns, eftersom jag kan äta delar av en ko och många kycklingar per år. Hade jag mött dem hade det nog varit samma sak där. Då har jag en kärleksfull relation med mitt djur. När dagen kommer de att tas bort på vår gård, men helst hoppas jag såklart att de somnar in själva.
Det är själva slakten, avlivandet av ett friskt djur som står mig emot, men min dubbelmoral här gör att jag är tacksam att någon annan klarar det eftersom jag faktiskt äter upp dem.

Svar: Jag tror att många har svårt att äta sin egen häst, men kanske kan tänka sig att äta en annan, en som man inte kände. Det här är stora och komplexa frågor, och en ytterligare aspekt är miljön. Att inte ta tillvara resurserna från friska djur, utan bara begrava bra mat, är tveksamt från miljösynpunkt. Jag tror också att det är viktigt att vara tydlig med att det inte betyder att man inte tycker om sina djur om man sänder dem till slakt. Det kan vara känslomässigt svårt för dig att tänka dig att vara med och slakta dina djur, men det är inte samma sak som att de som slaktar djur inte har känslor för dem.
Helena

Elisabeth

Har en hel del funderingar kring ditt inlägg. Först o främst kan jag hålla med om att ge bort ett medlemskap i julklapp kan var en mindre bra idé då det bör komma inifrån, dvs. var o en ska fatta ett sådant beslut själv då det ju handlar om övertygelse. Men din argumentation handlar också, o i synnerhet, om köttätandet (det heliga) o det är här det finns en hel del att invända. Förresten är det lite märkligt att se en organisation som Djurens Rätt som så hotfull mot (det egna?) köttätandet? Livsmedelsindustrin är väl ändå den som har makten i detta o knappast en ideell organisation? Att köttätandet idag antagit absurda proportioner kan vi väl ändå vara överens om? Från morgon till kväll ska kött serveras och en del får tokspel bara de hör "köttfri måndag". Att det sen emellanåt ska kläs i prat om förlust av vackra beteshagar etc är ett hyckleri utan like. Kan gå med på att Djurens Rätt i vissa fall har en tendens att trampa fel men att medkänsla med andra kännande varelser ska mötas med den typ av hånfullhet som ofta utmärker "köttätarförsvarna" o att jämställa morötter o deras frön som likvärdigt djurens kännande är för mig fullständigt oseriöst. En ytterligare sak: på en fråga i en av kommentarerna "är det verkligen okej att ta ett djurs liv mot dennes vilja? " ges svaret att "Det är ditt val, och du kan välja. Jag gör ett annat val." Det är precis dessa slags svar man ibland får av de som försvarar att de bär päls, dvs. det är ett val för den som kan men hur blir det då för den som inte kan välja? Vad annat är det än oförblommerad mänsklig egoism? För ett djur kan ju inte välja om människan bestämt sig för att äta det eller ikläda sig dess päls/hud?
"Stora o komplexa frågor"var det ja, men med tanke på att jag ser att en del av de jag känner på FB delat o gillat detta inlägg, enligt min mening, något oreflekterat, bör andra synpunkter o perspektiv komma fram.

Svar: Hej! Tack för en lång och innehållsrik kommentar.Som du säkert förstår så är det många av dina åsikter som jag inte delar, och det väntar du säkert inte heller.
Jag tänker främst skjuta in mig på en enda sak, som jag hoppas att du vill fundera ett varv till på. Du skriver att det är hyckleri att oroas för förlust av vackra beteshagar. Tyvärr tror jag att du har alldeles fel där, och jag ser redan många exempel på detta. När korna försvinner så växer markerna igen. Här är inte marker för grönsaker, och finns det inte betande djur så förbuskas hagarna snabbt. Kor och får är nog de som är mest sannolikt att de kan göra denna nytta. Visst finns det en del betande hästar också, men att tro att hästar ska kunna ta över allt det goda jobbet är knappast realistiskt. Jag menar att detta är en viktig del i helheten, och en del i det goda miljöarbete som glöms bort när man pratar om problem med köttproduktion. Att svänga sig med ord som livsmedelsindustrin är också att göra det väldigt enkelt för sig. Jag ser de enskilda människorna som sliter för att vårda sina djur och sina marker, och visst är de duktiga företagare, men klangen i ordet industri blir lätt för hård.
Jag hoppas att du vill öppna ögonen och se sambanden mellan de betande djuren och den biologiska mångfalden, och gärna också frågorna om hur världens befolkning ska kunna försörjas. Djuren står ju också för en väsentlig del av gödningen till de växter som vi äter. Så komplext är bara förnamnet, och diskussionen är förstås inte avslutad med ett kort blogginlägg.
Att jag skrev det berodde främst just som du skriver på att jag tyckte att det var dags att lyfta detta perspektiv, som jag tycker ibland har saknats, och förstås för att jag tyckte reklamen var väldigt felaktig med att ge medlemskap i julklapp.
Helena

Annki Johansson

Tack för svar Stuteri Kry. Att inte äta upp sitt husdjur för miljöns skull, vet jag inte vad jag ska svara på. För mig finns andra saker, t ex att avstå långa flygresor, återanvända, handla närproducerat, vilket jag är helt säker på att det belastar miljön ännu mycket mer. Om jag haft en hund hade jag nog inte fått detta svar av dig. För mig är det vår relation som är det viktiga och jag äter aldrig upp en vän som burit mig och varit kärvänlig mot mig i alla dessa år. Jag har hämtat en häst från ett slakteri när jag var tonåring, och tror absolut att de känner rädsla där. Att de som slaktar inte har samma känslor förstår naturligt jag, där ligger min kluvenhet och också lite tacksamhet eftersom jag faktiskt äter lite kött då och då.

Svar: Tack. Tanken om hundar är ju spännande, men jag tror vi släpper denna av flera skäl.Jag vill påminna om att jag är öppen för att du gör ditt val, och det är inget ovanligt eller konstigt med det. Som sagt så tror jag att de flesta har svårt att äta sin egen häst, i vart fall om den varit en arbetskamrat eller som en vän.
Jag hoppas också att du på samma sätt kan respektera mitt val. Det jag vänder mig mot är hetsjakten. Jag har inget emot veganer, bara de som far med lögner eller är kriminella. Och jag tror fortfarande att vi behöver prata mer om den helhet som olika val innebär, inte bara ur etiskt perspektiv.
Helena

Elisabeth

Får väl bara tillägga några saker och som sagt är detta frågor som kräver mer utrymme än vad som är möjligt här. Och du har nog rätt i att vi står långt ifrån varandra vad gäller uppfattningar men frågorna tål likväl diskuteras .
Vad gäller köttdjuren som miljöarbetare anser jag att det nog får ses som försumbart, bl a då stora besättningar är uppstallade året om (jag bor på gård själv med stora köttdjursproducerande gårdar omkring mig) ngt som dock inte gäller överallt. En del har sina kor (fr.a. köttdjur) ute på sommaren men då i hagar som knappast genererar biologisk mångfald, snarare monokultur. Kan tillägga att mina ögon definitivt är öppna för sambandet mellan betesdjur och biologisk mångfald men ska man ha det som ett kriterium för en överkonsumtion av kött? Hur förhåller det sig med för hårt betestryck etc? Med den beskrivning du ger får man associationer till små flockar av kor och får som betar i vackra björkhagar, rikt på ängsblommor och insekter. En bild som, ju med tanke på dagens enorma köttätande, borde gälla men inte gör. Sanningen är snarare så att den mesta animalieproduktionen leder till förgörandet av biologisk mångfald såväl i Sverige som globalt. Så rätt tänkt men så fel det blivit ändå. Ett exempel som visar hur snett det gått när det expanderar och rovdriften tagit över
https://www.youtube.com/watch?v=ayGJ1YSfDXs

Sverige är bara en liten del i det stora hela, förvisso med alltfler människor. Därmed är jag inne på försörjningsfrågan och här är det stora problemet överbefolkningen. Ja, jag vet att det är ett av vår tids tabun men får nog ses som ett av de absolut största miljöhoten. Nästan en fördubbling av jordens befolkning sedan 1970-talet är skrämmande och oroande. Det här är inget vi kan göra så mycket åt men jag ser det som att fler köttdjur på planeten för att försörja alltfler som ett fullständigt förödande vägval. Att man nu försöker bromsa köttätandet (Kina exempelvis) är nog det enda raka.

Slutligen, visst kan man tala om det som industrier, vad skulle det annars vara? Märkligt hur vissa vill måla upp svenskt lantbruk som reklambilder från Bregottfabriken eller de gamla småbrukens tid. I dagens jordbruk är djuren genom sin mängd förtingligade.

Jag har "industrierna" omkring mig så jag ser hur det har blivit. Bifogar en intressant länk fr en debatt mellan köttproducenter o filosofer o djurrättsförespråkare https://www.youtube.com/watch?v=uQCe4qEexjc ett mycket intressant o övertygande tal.

Svar: Samma land och så olika bild. Om vi börjar globalt så håller jag med om att köttproduktionen ofta bedrivs på mycket dåligt sätt. Förutom de som varit uppe så tänker jag inte minst på den stora antibiotikaanvändningen och antibiotikaresistensen. Ett mycket allvarligt hot mot allas vår hälsa!Och jag ser detta som ett ytterligare skäl att vara rädd om den svenska produktionen av kött, då den i allmänhet sker på ett bra sätt. Om vi förlorar den så tror jag aldrig den kommer tillbaka, och det anser jag är allvarligt.
De hagar med betande djur som jag rör mig mellan är sannerligen inga monokulturer, utan rika exempel på biologisk mångfald. Visst finns det ladugårdar med många djur, men även de som har många kor ser dem inte som ting. Jag har inte upplevt förtinglingen utan får istället höra levnadsberrättelser långt fylligare än vad det finns om en del importerade hästar.
Givetvis går det att få fram exempel på olika versioner av sanningen. Jag tyckte att det var viktigt att lyfta att vi är många som älskar djur OCH äter kött. Dessutom ser jag så många goda exempel i min vardag, och kanske ska jag dela med mig mer av dem, för jag tror att fler behöver se även den sidan.
Helena

Anna O

Man kan reflektera över varför det inte finns någon stark organisation med djurskydd snarare ön djurrätt på dagordningen i Sverige idag. Kanske är det bara en slump, kanske finns det inte utrymme för mer än en stark organisation. Kanske är det så att djurskydd är så stort på den politiska dagordningen i Sverige. Jag har inget svar på den frågan. I Storbritannien till exempel dominerar ju RSPCA, som är en klart djurskyddsinriktad organisation.

Om man som svensk vill göra något för en ideell organisation som arbetar för bättre djurskydd så kan man fundera på om man inte hellre vill stödja någon organisation som arbetar internationellt. Om Sverige har världens bästa djurskydd (och det kan man förstås diskutera, men säkert ligger det bland de fem bästa generellt) så är det kanske inte där man ska lägga sina egna pengar. World Animal Protection är en stor och professionell djurskyddsorganisation. Universities Federation for Animal Welfare är visserligen baserad i Storbritannien, men har allt mer internationell verksamhet, och de stöder bland annat forskning.

Svar: Jag har också funderat över det. Kanske ligger det något i vad du säger. Kanske är det just nu rätt många extrema åsikter inom olika områden som tar plats, och detta är bara en av dem. Eller så har de som jobbar för djurskydd helt enkelt inte lyckats. Jag tror att det hade varit bra om detta kunde drivas på ett balanserat sätt. Tyvärr leder en hel del av djurrätten till minskat utrymme för viktiga frågor.
Kunskap och förståelse hos alla som har djur är grunden som jag ser det. Och som du säger så finns det även ett internationellt utbud. Detta är frågor som engagerar, och jag hoppas att de framåtdrivande krafterna ska få en chans.
Helena

Patricia

Jag tycker inte att de skulle vara fel att vi alla skulle bli veganer, varför är det rätt att ta kalven ifrån mamman när den är några timmar gammal och behöver kons mjölk bara för att vi skall dricka den ? Kastrera griskultingar utan bedövning för att de inte skall smaka galt? Låta djuren stå i knähöjd med bajs och höra de panikslagna stackarna som blir misshandlade och slaktade och känna lukten av död och blod?
Att ha djur som sällskap tycker jag inte är några som helst fel som vegan då man ser till djurets bästa och gör allt så bra som möjligt för dessa och att de får utföra sina naturliga behov, det går inte att jämföra med att misshandla och mörda oskyldiga individer för att dem skall läggas på en tallrik och sedan ner i någons mage? Vad ger oss människor rätten att leka gud och bestämma vilka individer som skall få leva och vilka som skall få dö?

Svar: Jag ser att du saknar kunskap om hur det verkligen går till och ser ut, både vad gäller sällskapsdjur och djur som hålls som produktionsdjur. Grisar kastreras med bedövning numera, och en del får istället en vaccination. Djur står inte i knähöjd i gödsel, annat än i vanvårdsfall, där det oftast handlar om en djurägare med personliga problem och oftast knappast någon produktion att tala om. Och de små kalvarna får mjölk - det räcker till dem också. Dessutom är korna gömmare, så att lämna sin kalv gör de även i naturen. Jag skulle vilja påstå att många sällskapsdjur lever längre från sina naturliga behov och välfärd än de djur som finns i lantbruket. Ensamma många timmar, eller katter som stressas av att vara hopfösta på liten yta med alltför många andra, överutfodrade eller felutfordrade. Jag har sett alltför många högt älskade sällskapsdjur som inte mått bra på grund av ägarens okunskap eller önskan att få dem att leva som människor. Detta tycker jag är att misshandla oskyldiga och inte låta dem leva det liv som de önskar. Och att hålla köttände sällskapsdjur är ytterligare ett steg på vägen. Med vegankost mår de inte bra. Med kött blir det verkligen dubbelmoral, som jag ser det.
Jag hoppas att du är villig att söka kunskap och inte bara tro på vinklade kampanjer. Om inte annat så kan ju ökade kunskaper om sällskapsdjur kanske bidra till en förbättring där. Faktaresistens leder inte till något bra.
Helena

Julia

Samarbete med djuren....

Svar: Ja, just det. Tror du att våra husdjur ens hade funnits om det inte byggt på ett samarbete under flera tusen år. Till nytta för båda parter. Samarbetet har handlat om arbete, skydd och mat, lite olika över tid och art. Jag har stor respekt för djuren som djur, både vilda och tama. Även vi är en djurart, men jag tycker inte att vi har rätt att göra oss bättre än de andra genom att tro att alla arter vill ha det som vi och mår bäst så. Men husdjuren menar jag faktiskt har valt samarbetet, för länge sedan.
Helena

Angelica

Mycket tankeväckande inlägg, intressant! Jag håller till stor del med. Jag har inga ambitioner till att bli vegan, men tror för övrigt man kan göra mycket genom att välja svenskt & närproducerat kött. På så sätt kan man vara (nästan) säker på att djuret man äter har haft ett bra liv samt att man bidrar till det svenska lantbrukets fortsatta överlevnad.

Svar: Precis så tänker jag också. Svenska animalier är det jag väljer, och förstås gärna svenska frukter och grönsaker med.
Helena

Patricia

Men herregud! Jag söker kunskap hela tiden och jag vet vad det handlar om! Jag sa aldrig att man skulle hålla katter och hundar på vegansk kost, det är djurplågeri det också. Du vet ingenting om vad jag vet och inte, och jag vet mycket väl hur det går till både i slakterier och i olika sorters stallar och överallt går det verkligen inte bra till. Jag vet att kon gömmer kalvarna men det är inte samma sak för en ko att gömma sin kalv och själv kunna gå till den när som helst som att sätta kalven i en liten fålla där kon inte ens kan komma åt den. Jag gick inte med i djurens rätt från hur de visar upp alla vidriga förhållanden i slakterier och minkfarmar etc utan för att jag kunde tänka själv och inte vilja bidra till lidandet och mördandet av djuren. Det vi gör med all slakt och skit är i princip i klass med alla koncentrationslägrena. Djuren är lika rädda som människorna var under andra världskriget. Kom inte och säg att jag inte har kunskap för det har jag, jag är uppväxt med djur och vet mycket väl hur man tar hand om både de ena och de andra djuret. Och jag har definitivt inte sagt att alla djurägare är bra djurägare men det finns vissa av oss som faktiskt har koll och ger djuret vad det vill ha och om man ser att man inte klarar av de så får det flytta till ett bättre hem.

Svar: Jag vet inget om dig, och du får göra dina val. Däremot menar jag fortfarande att en del av de saker som du tog upp förut inte alls är en korrekt eller representativ beskrivning av djurhållning i Sverige. Och det finns bra och dåliga djurhållare i alla kategorier, men tyvärr fortfarande många sällskapsdjur som inte har det bra, trots att de är mycket älskade. Att jämföra djurhållningen med koncentrationsläger är också en bild som jag verkligen inte håller med om. Om vi sedan kunde skapa möjligheter att slakta fler på mobila slakterier utan transport så tror jag att det vore bra. Jag är mer intresserad av att skapa förbättringar och har därmed en annan ingång, kanske delvis beroende på att jag har en annan verklighetsuppfattning än vad du verkar ha. Lite förvånad blir jag över den bristande logiken i att det verkar som att du tycker att det är ok att slakta djur för att de ska bli föda åt sällskapsdjur, som vi har för vört nöjes skull.
Helena

Hanna Karlsson

Mycket tänkvärt inlägg!

Svar: Tack!
Helena

Anonym

Jag tror det är lätt att dra all djurindustri över en kam, både på gott och ont. Hade ex kött- och mjölkproducenter jobbat aktivt för bättre djurhållning istället för att försöka sänka kraven från redan undermåliga lagar så tror jag inte en organisation som djurens rätt hade varit så stor. För att kunna möta kritiker måste man kunna se realistiskt på vår svenska produktion, för vi är en bit ifrån att kunna kalla svensk köttproduktion tillräckligt bra. Vi måste kunna ta till oss ny forskning och vara ärliga med våra brister, att syfta till att Sverige generellt har en god djurhållning är felaktigt i stort, och mycket kontraproduktivt. Vi skjuter oss själva i foten när vi pratar högt om våra glada grisar som bor som sillar i boxarna, sover på betonggolv och delar på en tuss halm att böka i. Samma sak gäller nöt som står uppbundna inomhus större delen av året. Iom internet så har konsumenten en helt annan insyn idag än tidigare, och vi kan inte påstå att produktionsdjurens levnad är något trevligt i stort. Det blir svårare ekonomiskt men upplever ändå att konsumenten är villig att betala, och ska vi ha en svensk köttproduktion så är det dags att vi alla plockar av skygglapparna!

Svar: Fast jag, med insyn i branschen, främst nöt, ser att denna utveckling sker. Andelen uppbundna djur minskar fort, och även på många andra sätt görs saker som är bra både för djur och bonde. Däremot tror många att skillnaden mot andra länder inte är så stor som den är, och många bilder som delas är inte ens svenska. Viktigast tänker jag dock i just detta sammanhang är att jag inte vill stödja organisationer som vill förbjuda djurhållning. Hellre de som arbetar för djurvälfärd, som är något helt annat än djurrätt.
Helena

Malin Jogård

Bra inlägg, tänkte också på detta för ett år sedan nu, då jag har samma blogghotell som du och ställdes då inför ett relaterat dilemma, ska jag byta blogghotell eftersom jag antog att den reklamen som kom upp för mina läsare är köpt annonsplats av denna organisation.
Tänker på detta med stora djurbesättningar, ett resultat av att det är stora kostnader förenat med djurhållning i liten skala. Fick vi bättre betalt för svenskt kött skulle det löna sig även för den som har mindre besättningar.

Svar: Tack! Jag tänker att oavsett blogghotell (där köpt Pro för att minimera reklamen så långt jag kan) så dyker det upp reklam på Facebook mm. Det är nog svårt att undvika. Men kan jag få några till att fundera på om de gör ett klokt val eller inte, när de trycker gilla på inlägg från denna organisation så är jag nöjd. Och så glad för alla som delat detta två år gamla inlägg igen. Tack för det!
Helena