Vi valde fel
Så sa en djurägare till mig, för rätt många år sedan. Det hade gått en tid sedan operationen och det hela hade gått ganska bra. Ändå tyckte de med facit i hand att de valt fel. De anklagade inte mig, inte det minsta. Detta var ett samtal i förtroende och jag tror att avsikten bara var att påminna mig om att fortsätta ta upp olika alternativ.
Jag förstår att deras val var svårt. De hade väntat länge på att deras sto skulle föla. Fölet var efterlängtat och som de flesta såg de fram emot att se ett lekande och fint föl i hagen, att få följa det på vägen mot vuxen.
Men något gick fel, och när jag kom dit kunde jag bara ge det dåliga beskedet att fölet var dött inne i livmodern, och att det varit dött en tid. För stoets skull måste det ut, och operation var enda möjligheten. Om de inte ville avliva.
Det ville de inte. De ville absolut åka och försöka rädda henne, även om hon aldrig mer skulle få fler föl och även om hon var gammal.
Jag förstår dem. Skillnaden mellan förhoppningar om ett nytt liv och läget att förlora både sitt sto och det väntade fölet är enorm. Ett stort kast, känslomässigt jättetufft.
Operationen gick bra, men stoet var ju redan innan i stort sett pensionerad. Hon fick en del komplikationer, som gjorde att återhämtningen tog lite extra tid, men tillfrisknade med tiden rätt bra. Fler föl fick hon aldrig, och även om hon var omtyckt, så kom ägarna med tiden fram till att de nog kunde valt bättre.
Eller kanske att de inte alls var redo just där och då. Men ändå var det modiga kom att berätta om det, i förhoppning att jag skulle kunna påminna andra om att tänka på alternativ i god tid. Det går ju oftast bra, men att våga fundera igenom alternativ och möjligheter gör det kanske lite enklare när det inte blir som man hoppades.