Fler blodprov

Förra helgen gjorde jag en ny resa för att ta blodprov för den norska inavelsstudien, som jag skrev om för ett tag sedan. Jag och många andra ser med spänning fram emot vad studien ska ge.
 
Men redan nu har den gett mig en hel del. Jag har fått tillfälle att träffa många trevliga fjordhästägare och deras fina hästar. Alla ställer positivt upp på att vara med, och det är så härligt att möta denna fina attityd. En och annan häst undrar vad sjutton jag tar mig till, men de allra flesta tar sticket med stort lugn. Härliga fjordingar som inte krånglar till det! Då är det helt ok att lägga hela dagen och resa 45 mil.
 
29 nya prover blev det, och vi hittade 18 nya fadershingstar, som jag inte haft med förut. De nya var Ismo Kry, Gandalf, Terne Gut, Denver, Sindarve Tulling, Ronjas Ben Hur, Peron, Tecumseh, Chalander, Hamlet, Sindarve Hilding, Siljar, Höjgaards Joker, Temperament, Allman, Lyckängs Rex och Brynje. De flesta av dem var inte heller med bland de gotländska. 
 
De som jag hade med förut var: Ingvar Halsnaes, Alexander Lukas, Aslan, Julius, Romeos Cabri, Fredrik Skovå, Assar Nusebo, Malte, Dalar, Hugo, Haldol Kry, Pärlby Aladdin, Perakrossen, Bellman, Vilje, Bellman, Malte, Brynje, Furubäcks Inter,  Botvid,  Hauk Thun , Lyngheims Grane, Finslands Ringo, Rimbo, Hirtheguten, Lunner Per, Cheen Femtio, Kämpagårdens Lavin, Flurry, Disco Unik, Curry, Torps Gusten, Gjöstein, Knast Halsnaes, Kenzo och Alvedon Kry. Ytterligare finns bland de som togs på Gotland. 
 
Den här gången åkte jag runt stora delar av Småland, medan de tidigare var mest från Östergötland (och norra Småland). Totalt, med de 37 på Gotland, är vi uppe i 103 provtagna hästar. Vi får se om det räcker. Annars får jag ta ett varv till.
 
 
0 kommentarer

Kvarka

Kvarka. Redan ordet i sig får många att rysa. En obehaglig hästsjukdom som orsakat många stängda stall på senaste tiden. Det är tufft för dem som drabbas, och ibland svår att bli av med.  
 
Och visst kan man ha otur och drabbas. Men man kommer långt med bra smittskyddsrutiner, och här finns mycket att utveckla i hästvärlden. Kvarka är en bakterieinfektion, och den flyger inte alls långt i luften. Smittan sprids alltså genom direktkontakt mellan hästar, eller indirekt med människor, utrustning och hästtransporter.
 
Den allra största risken är alltså kontakt med sjuka eller smittbärande hästar. Ändå tar stora stallar och ridskolor ofta emot nya hästar utan vare sig koll eller isolering. Till och med om de kommer från hästhandlare eller från utlandet. Hälsointyg fuskas det mycket med, trots att det är ett lagkrav. Om alla hade som rutin att nya hästar isoleras minst tre veckor skulle riskerna minska mycket. 
 
Rutiner för alla som besöker stallet är också bra. Man bör inte gå från privatstallet till ridskolan eller tvärtom, utan att byta om, rengöra eller byta skor och tvätta händerna. Ger du förresten din veterinär och hovslagare bra möjlighet att tvätta händerna i ljummet vatten?  Går det att spola stövlar och har du handsprit?
 
Om det inte är nödvändigt bör man undvika att ställa hästen i andra stall. Att vara ute och tävla och träna är förstås en uppenbar risk, men kanske är vi inte beredda att ge upp detta. Om man låter bli att ta in hästen i ett annat stall, och inte klappar andra hästar så har man dock redan där minskat riskerna. 
 
Om det trots allt uppstår tecken på smitta så är det förstås viktigt att genast sluta åka ut med hästar, och informera alla som ska besöka stallet. Men kloka förebyggande rutiber är viktiga och bra även till vardags och inte bara när larmet går. Först då kommer vi kunna minska spridningen av kvarka och andra smittsamma sjukdomar. Om vi väntar tills vi vet var det finns smitta och stämplar dem kommer vi hela tiden att ligga steget efter. Bra rutiner behövs varje dag överallt.
 
0 kommentarer

Dags för årsmöte

Idag är det dags för årsmöte i Östergötlands fjordhästförening. Eftersom vi bor strax utanför Östergötland har vi alltid en bra bit att åka. Men vi åker troget ändå, nästan varje år.
 
Det låter ju inte så kul med årsmöte, och agendan är alltid samma, och oftast inte spännande alls. Fikat är också samma, och inget fel i det, för det är helt OK. Till och med människorna är ungefär desamma. Det fyller på med några nya, och det är förvånansvärt många som kommer stadigt, precis som vi.
 
Och det är väl därför vi åker år efter år. Det är ju så trevligt att träffa alla vänner, både de som vi träffat många gånger, och de andra, som delar vårt intresse för fjordhästar. Att träffas och prata häst är det som lockar. Att engagera sig lite extra ger ännu mer av gemenskapen.
 
Vi har det bra i "fjordhästfamiljen" och det är roligt att träffa likasinnade. Om du inte redan har upptäckt det, så ta chansen även om det inte låter så kul i inbjudan. Hoppas vi ses!
 
0 kommentarer