Tankar efter Årets kallblod

 
Årets kallblod är ett fantastiskt fint tillfälle att få göra reklam för alla de raser som deltar. Särskilt nu sedan det hållits på Friends med möjlighet att locka många att titta. Publiken står tätt runt paddocken, och de är både kunniga och entusiastiska. 
 
Fina representanter för alla raser visas, och man får se prov på hur de ska flätas eller pyntas enligt traditionen för rasen. 
 
Så mycket är toppen, men en del kan bli bättre. Det jag tänker på är främst hur hästarna visas. Inte alla visare kan ens grundreglerna om att vända till höger, och det ser inte bra ut. I år var det inte hjälm på samtliga, och även detta är en viktig säkerhetsregel. Vill man sedan höja statusen så tror jag att en enhetlig och neutral klädsel på alla skulle höja intrycket. Varför inte vit skjorta eller tröja på alla?
 
Däremot är jag glad att hästarna visades oklippta. Kallbloden kan bli lite varma inne på mässan i all päls, men jag blir glad att se dem som de är skapta. Och att även en vinterpäls kan vara blank och fin fick vi se flera bra exempel på. 
 
I år var säkerheten mycket bättre med en transportgång bara för hästarna. Det var ett steg åt rätt håll. Med lite mera puts kan det bli ännu större fest! Och tänk om det då kanske till och med kunde platsa inne på stora arenan, i varje fall som en del av finalen. Med en väl planerad förbesiktning skulle det inte ta alltför mycket tid, så visst vore det något att hoppas på. Jag tror säkert att publiken skulle gilla det.
0 kommentarer

Årets kallblod Vijol!

 
Äntligen gick det hela vägen på Årets kallblod och fjordstoet Vijol tog hem segern. Det var ett bra tag sedan en fjordhäst vann, och det kändes roligt att se att hon var en värdig segrare. Fräsch och med fina rörelser imponerade hon. Som rasrepresentant för fjord kunde jag inte rösta på henne, utan lade mina röster på ett par av de andra fina deltagarna.
 
I finalen mötte hon ardennerhingsten Tage, så det var på flera sätt en repris på fjolårsfinalen, då Finja fick se sig slagen av ardennerhingsten DaCapo. Vijol hade faktiskt samma träns som Finja, då vi lånat ut vårt visningsträns, och det klädde henne fint. Jag hörde mig själv säga att hon utvecklats bra, och att till och med huvudet var bättre. Kanske bidrog tränset lite till detta (ja, inte utvecklingen, men intrycket av huvudet). Kul att det tänkte hela vägen fram denna gång. Och roligt att både bästa sto och bästa hingst fick just sig inne i stora arenan i år. I fjol fick inte Finja följa med in, men visst hade det varit kul. 
 
Att Vijol är efter Finslands Ringo, som ju också är far till vår Rone är förstås extra roligt. Så vitt vi vet är Rone hans enda föl i år, och hi hoppas förstås att han blir lika bra. Resningen och rörelserna ser ut att finnas där. Så grattis till hela teamet runt Vijol och grattis till Ringo med! Jag har inga färska bilder så det får bli en gammal på Vijol, från Vetlanda, och en på Ringo från förra sommaren.
 
0 kommentarer

Young handler trophy

 
Finalen i Young handler Trophy hölls igår på Friends arena, för en stor publik vid mässpaddocken. Roligt att intresset var så stort. Jag hade gärna varit där och sett de duktiga ungdomarna. Som tur var så var Amanda där, och hon skickade mig härliga bilder. Tack! Ni har säkert aldrig sett Ella visa en frieserhingst, så passa på att kolla in dem. Tyvärr vet jag inte vad den fina hästen heter, och inte heller namnet på segraren.
 
Ella och den svarta hingsten slutade delad tvåa, och fick som ni ser urtjusiga priser. Verkligen en trevlig final på en satsning som jag tror fått många att visa häst, och kanske fått ännu fler att få upp ögonen för de duktiga ungdomarna. I lördags delades priser ut till de allra yngsta, och tummen upp för vinnaren Wida, som berättade att förutom shettisar så är hon förtjust i fjordingar (rätt svar när Kåre försökte få henne säga nordsvensk!).
 
De flesta till final var mest vana att visa shetlandsponny, för de har ju störst utställningsverksamhet och därmed bäst chanser att få ihop många visningstillfällen. Men förutom Ella var det en fjordtjej till med, och det var Therese Olausson, som denna gång skulle få testa shetlandsponny, men jag tror det blev ändring i sista stund. 
 
Jag tror att alla åkte hem nöjda och glada, och har haft ett kul år i visningsringen och en fin avslutning. Totalt tävlade sex juniorer och sex seniorer, om jag är rätt underrättad. Och jag tror att jag vågar lova att allihop kommer att synas i ringen snart igen, en del av dem kanske också som domaraspiranter! Tack till SH och HUS för en lyckad satsning och superfina priser och rosetter!
 
 
 
 
 
 
0 kommentarer