Långt över målen!

Årets säsong för premieringar och utställningar är slut för vår del. Och vilken säsong vi haft! Allt har gått mer än superbra vid de tre tillfällen som vi visade häst. Lite roligt att det har varit tre ganska olika evenemang.
 
Först var det sommarpremieringen i Smålandsstenar, en av de första på säsongen. Jag gillar att visa tidigt, medan trenden annars verkar vara att folk vill åka senare och senare. Jag tycker att det är skönt att ha det gjort, och tycker också om att ha reservmöjlighet om man skulle stå med halt häst.
 
Dit åkte vi med Hellvi och Aska. För Hellvi hoppades vi på diplom, och för Aska var målet mest att träna och få en bra upplevelse, men vi tyckte hon kunde vara värd klass1. Minnet av den dagen får mig ännu att känna mig alldeles varm av glädje. Hellvi fick sitt diplom med 40 poäng, och Aska fick fantastiska 42 poäng - som ettåring! Inte nog med det - hon slog till och blev dagens bästa svenskfödda häst. Inte ens i mina vildaste fantasier hade jag kommit på att ens drömma om det. Vi hjälpte också till att visa Lovis, Hellvis halvsyster, som fick 37 poäng, och det var nog en poäng mindre än ägarna hoppades på, särskilt som hon fick 39 som ettåring.
 
Nästa utställning var SM-utställningen, öppen bara för de som tävlade på fjord-SM. Haldol fick guld och 40 poäng, och det var precis vad vi hoppades på. Att han inte skulle räcka i konkurrensen om bästa valack var inget att säga om, och hans snälla blick är mer värd än sådana segrar. Han fick en nia på benen, och det gladde vi oss mycket åt, så även där fick vi in en överträffad förväntan.
 
På riksutställningen var det hård konkurrens och många fina hästar. Vi hade med Finja och Himmer, som båda vann sina klasser med guld. För Finjas del hade vi väl mer eller mindre räknat med guld, medan Himmer mest var med för att träna och för ge hans köpare inspiration att visa igen. Himmer slutade som bästa föl med 40 poäng, och hade en rolig dag, där han skojade lite för att charma publiken. Finja blev med 43 poäng tvåa i BIS-finalen och bästa sto, och med tanke på att hon efter sig hade flera riktiga stjärnor så är vi enormt glada för det! Vår fina Finja som vunnit BIS både på riksutställning när hon var fyra och på NM-utställningen i fjol, och som dessutom var bästa sto på Årets kallblod i fjol. Fin - ja, det var så det var!
 
Förutom hästarnas framgångar har vi också glatt oss åt fina rosetter till Young-handler från SH. Vid två tillfällen har vi också fått prova på att tävla i uppvisning - nytt för oss. På EM vann Helena guld och Ella tog brons i handlerklassen och på riksutställningen vann Ella handlerklassen för ungdomar, avdelning senior.
 
Ja, det kunde inte gått bättre, och vi har ny inspiration för kommande säsong. Jag hoppas att detta med uppvisningstävling också kommit för att stanna, för det är en rolig extra krydda. Nästa år hoppas jag att fler vågar prova!
 
 
1 kommentar

Syster och bror

Aska och Rone är halvsyskon, och ibland ser man att Muska myser med båda. När Rone var liten höll hon Aska på avstånd, men nu behövs inte det längre. Ibland står de och kliar varandra alla tre. Riktigt så nära släpper hon ingen annan, och man ser att Aska är glad att få vara med i familjen igen.
 
Annars går Aska oftast med Nye. Flockens unghästar, ungefär lika barnsliga och de spankulerar omkring och spanar på lite av varje.
 
Rone är mest med Himmer, mer än med Muska, tror jag. Ibland är de långt ifrån de andra hästarna, ibland ligger de och vilar ihop. Då kan Muska och Finja ofta ses gå och beta ganska nära varandra. Med sex hästar kan det bli jämna par på mer än ett sätt, och flocken är harmonisk. Jag får också ro i själen när jag tittar på dem.
 
 
 
 
 
0 kommentarer

Inspiration i en annan värld

Det var länge sedan Ella gästbloggade, men nu är det dags. Hon studerar i Uppsala och ska bli agronom med livsmedelsinriktning. På lediga stunder passade hon på att vidga vyerna även på andra sätt, och här kommer en rapport om förre helgens äventyr: 
 
ASVT hade sin kriterieauktion på Solvalla i helgen och jag blev tillfrågad att hjälpa till före, efter och under auktionen. Självklart tog jag chansen att andas lite häst! Och framförallt komma in bakom kulisserna i travvärlden, som jag i princip inte visste något om. 
 
Det kryllade av ettåriga travare på stallplan torsdag till lördag. Många glada veterinär- och agronomstudenter från SLU promenerade upp och ner, med mer eller mindre lovande hopp om en framtida karriär på banorna, mellan stallarna och upp till auktionen. 
 
På fredagen var jag på kurs på Solvalla med Hästnäringens unga ledare så då leddes inga hästar för min del. Däremot fick vi på lunchen gå med i små grupper och titta på hästarna i stallen. Jag fick en väl insatt och duktig ”guide” och personligen var det en av höjdpunkterna att höra vad dom letar mer exakt efter. Lite skiljer sig från vad jag brukar titta efter men helt vilse var jag inte.
 
En stor skillnad mot föreningsvärlden, som nästan till hundra procent drivs av engagemang och arbete på ledig tid, 
 
Lite skrämmande att hålla i snöret, när många såldes för flera hundratusen. 

 

 
 
Väl framme vid auktionstältet tog en av två bröder över snöret och ledde in hästen till ringen där den förhoppningsvis blev såld
 
Mycket folk! De flesta drabbades inte av scenskräck och skötte sig jättebra
 
Vi trodde först att han som ledde hästarna var extremt snabb på att byta häst men sen såg vi att dom var två...
Munnen gick i ett på han som ledde auktionen
 
 
 
 
Lite trav fick jag se också, både stora (överst) och små (underst). 
 
Hälsningar
Ella
1 kommentar