stuterikry.blogg.se

Då och då läser man kommentarer om hur svenska, danska eller norska fjordhästar är. För mig finns bara fjordhästar...

 

Visst är det sant att typen och en del andra egenskaper i genomsnitt skiljer lite grann mellan de olika länderna, och det gäller även andra fjordhästländer än de nämnda. Men likheterna är mycket större, precis om variationen inom landet. Det går att hitta stora, små, lätta, tunga, rörliga, grovbenta, gracila, lugna, energiska och så vidare i alla länder som har fjordhäst. Var man än ska köpa fjordhäst gäller det att veta vad man vill ha och inte tro att bara för att den kommer från ett visst land, eller bara för att den är fjordhäst, så är den säkert på ett visst sätt.

 

Och alltid när vi pratar fjordhäst tycker jag att det är viktigt att vara rädd om en genuin rastyp, och så förstås en häst som är sund till både kropp och själ. När det är på plats, så finns det utrymme för en del variation i resten.

 

Jag roade mig med att ta en överblick av hur svenska de svenska fjordhästarna är, egentligen. För att göra det enkelt så tittade jag på hingstarna, och gick igenom de hingstar som löste licens i år. Jag delade in dem i fyra grupper:
1. De som själva var importerade, och det var 5 stycken, både från Norge och Danmark.

2. De som hade en importerad far (och här räknade jag även söner till Aslan som är en moderlivsimport). De var 17 st.

3. De som hade en importerad farfar eller morfar, och de var nio stycken.

4. De som hade svenskfödda hästar i minst två led, dvs ingen importerad far- eller morförälder. Det var fem stycken, nämligen Hassle Kry, Furubäcks Io, Brynje, Temperament och Allman.

 

Av detta kan man dra en massa olika slutsatser, men kanske allra mest att så väldigt svenska är inte de svenska fjordhästarna... Jag ser med spänning fram emot vad resultatet av inavelsstudien ska bli, och är övertygad om att vi ligger bättre till än en del andra, för vi har en stor bredd i vår avel. Men jag skulle också önska att vi kunde bli ännu bättre på att ta vara på detta, och vara rädda om de bästa resultaten av vår avel. Jag tror inte vi ska prata om svenska linjer, men däremot har vi en del stammar som är sällsynta, och därmed ett viktigt tillskott för den genetiska variationen i ett större perspektiv. Om vi ser som rasen just som fjordhäst så tror jag att vi kommer allra längst.