Jubileumshelg

 
 
 
 
Det är 50-årsjubileum för Sveriges shetlandssällskap den här helgen. Jag missade tyvärr Svenska new forestföreningens jubileum för ett par veckor sedan, då det firades under en helg som var späckad av attraktiva val för hästvännen. Jag gick på styrelsemöte - kanske inte allra roligaste, men kanske nödvändigaste.
 
Denna helg har jag dock glädjen och nöjet att få njuta av SSSs jubileum. Jag kände mig hedrad av vara en av domarna under helgen, och ser idag fram emot arbetet i ringen tillsammans med Jane Berry, som jag dömt tillsammans med en gång tidigare. Det är nästan alltid väldigt trevligt och utvecklande att döma med domare från andra länder, ja förstås även med svenska kollegor.
 
Jag var också inbjuden till jubileumsfesten, och tog med mig Peppe dit. Tjusig inbjudan, snyggt program för helgen och massor med anmälda ponnyer i utställning och tävlingar. Och fullsatt på festen, där jag hade det trevligt vid honnörsbordet tillsammans med andra domare. Vilken shetlandsfest som arrangeras!
 
Jubiléer inspirerar till att drömma framåt och blicka bakåt. Shetlandssällskapet är jämnårigt med mig (vilken årgång, va?!), och de första åren i föreningens historia är därför inget jag minns eller relaterar till. Och jag hade heller ingen shetlandsponny när jag var barn, utan kom att lära känna rasen ordentligt först i slutet av mina (och föreningens tonår).
 
Jag har jobbat en sommar på shetlandsstuteri, i Kärlingehult hos Ingvar Johansson. Där fick jag lära mig att skilja den ena svarta ponnyn från den andra, och jag fick med mig massor av minnen och intryck, både av ponnyer och människorna runt dem.
 
Jag har varit domarsekreterare på otaliga shetlandsutställningar, och lite senare klev jag in i domarrollen. Men jag har också visat shetlandsponny. Jag har ett gammalt urklipp (som jag inte hittade just nu) på mig i regnställ i Nossebro tillsammans med en av Torsten Jeppsons legendariska hingstar, också han tämligen drypande efter en dag i mycket regn. Hur jag fick äran att visa minns jag knappt, men runt Ingvar Johansson hände det mesta, så det var säkert hans idé. Det var det nog också att jag fick ett medlemskap, 1989.
Ganska många år senare dömde jag på utställningen i Huseby och fick en fin keramikshetlandsponny, som jag sparar som ett fint minne. Det är redan många år sedan nu. Och det finns många fler minnen av shetlandsponnyer och människorna runt dem, men det får jag kanske tillfälle att komma tillbaka till en annan dag.
 
Nu säger jag bara HURRA och GRATTIS till Svenska shetlandssällskapet. Och TACK för att jag får vara med och fira!
 
0 kommentarer