Kärt återseende

Nästan precis efter ett år blev det äntligen dags för återseendet. Ella och jag vinkade adjö på hästkliniken i Mantorp efter en godkänd besiktning, och Haldol flyttade till sitt nya hem den 18 augusti i fjol. Vi har fått många bilder och rapporter, men det har inte blivit av att hälsa på.
Inte förrän i måndags. Då åkte vi dit och fick en härlig augustikväll tillsammans med hans nya ägare och deras fina hästar. Förutom Haldol är det bara svenska varmblod, och han går tillsammans med en enorm fux. De verkar trivas ihop, och ingen tycks kunna låta bli att tycka om Haldol. En häst med ett hjärta av guld, som får vara stöd för unghästar vid transport och som förstås också ger glädje i sig själv.
 
Ella fick ta ett dressyrpass, och jag tror att båda gillade det. Han skojade i gammal god stil och bjöd på ett par skutt, men gick också fint. Det var inte mycket som fattades från EM-formen för ett år sedan. Leendet på ryttaren var inte att ta fel på. Och kamel-looken när man kliar var sig precis lik. Han verkar trivas och har fått det så bra som vi hoppades. Härligt att se!
 
 
 
 
 
1 kommentar
Anonym

Den nedersta bilden på fölet har ju nästan samma färg som Denver!

Svar: Lite kanske, men det fölet (med bläs) blir nog svart. Håller på att tappa fölpälsen, och manen blir också svart när de ljusa topparna försvinner.
Helena