Stackars kalv...

"Stackars kalvar som bor i sådana där hyddor" är en kommentar som jag ganska ofta får höra. Det är så lätt att tycka synd om den nyfödda lilla kalven som ligger ensam i en hydda utomhus. Utan sin mamma, och ute kanske det snöar och är kallt.
 
Då brukar jag berätta att detta är en lösning som ofta ger friska och fina kalvar. Många gånger har det varit veterinärens rekommendation att flytta ut de nyfödda kalvarna, ut från den ombonade ladugården där korna finns, och ut i hyddor. Efter födelsen slickar kon kalven torr och kalven får råmjölk. Livsviktigt för alla kalvar. Tillräckligt med bra råmjölk och så lite smitta som möjligt lägger grunden till friska och välmående kalvar.
Det finns andra sätt att ha kalvar på som fungerar, men hos de flesta gårdar med mjölkkor bor kalvarna ensamma eller två och två under ungefär två veckor. I hyddor, boxar eller liknande. Sedan flyttar de till gruppboxar med andra kalvar i samma ålder. Att de börjar i en hydda eller ensambox beror på att den unga kalven är infektionskänslig. I kornas miljö finns många smittor som kan skada kalven, och även i gruppboxar blir det lätt ett högt smittryck. Därför är det oftast nödvändigt att ha de nyfödda kalvarna så under en tid.
 
Det är dessutom inte alls så onaturligt som det kan tyckas. Medan föl är följare, som redan efter några timmar är redo att galoppera med sin mamma undan faror och följer henne hela dygnet, så är kalvarna gömmare. Det innebär att kon lämnar sin nyfödda kalv efter att den fått råmjölk och återvänder till de andra korna. Hon kommer sedan tillbaka och låter den dia några gånger per dag. Alltså ganska likt den situation som kalven i hyddan får, även om det inte är mamman som kommer med mjölken då. Och också så som t.ex. rådjur gör med sina kid. Både rådjurskiden och kalvarna ligger där och trycker, ända tills man snubblar på dem. Att leta efter en kalv som fötts ute är ett svårt uppdrag, och kon tänker inte heller berätta....
 
När kalven blivit lite större är den sociala kontakten viktig. Den får den genom andra jämngamla kalvar, och det är också likt det liv som de lever i vilt tillstånd, där de lite större kalvarna ofta bildar en grupp i närheten av korna. Det kan man se i besättningar med köttkor och deras kalvar. Här låter man kalven dia sin mamma, och dessa kalvar bor inte i hyddor. Självklart är detta ännu närmare naturen, men på en välskött gård anser jag att även kalvar av mjölkras har ett bra liv. Det är ju viktigt för bonden med, både för att det är roligt att arbeta med djur som mår bra, och för att bra och friska kalvar är de som kan bli bra och duktiga kor.
 Men fryser inte kalvarna på vintern då? Om de har väl strött och får tillräckligt med foder så gör de sällan det. Faktiskt är hög temperatur oftare ett problem för nötkreatur, som är anpassade för att trivas i en lägre temperatur än vi. Så som så ofta gäller det att ha kunskap om djurslaget för att kunna ge dem ett bra liv. 
0 kommentarer