Vänta på veterinären
"Så du tänker alltså inte komma!?" Kvinnan i telefonen skrek i örat på mig. Vårt samtal hade just börjat med att hon ringt upp och sagt att hon hade en häst med kolik. Jag hade då frågat om hur det var med den, hur den betedde sig och när problemen börjat. Det möttes av detta upprörda utrop.
Innan jag hann svara fortsatte hon: "Så är det jämt, ingen vill komma, ingen har tid och alltid är det någon ko som är viktigare!" Det kom lite till innan jag ens tyckte det var lönt att ge mig in i diskussionen.
Jag hade precis gått på jouren efter en lång vanlig arbetsdag. Jag satt i bilen, kanske på väg hem, kanske på väg ut till en lång natts arbete - det vet man aldrig i förväg som jourveterinärer. Det var hon säkert inte intresserad av att få veta, så jag fokuserade på det viktigaste.
Jag förklarade att jag frågade för att jag behövde kunna bedöma hur bråttom det var med hennes häst, jämfört med andra sjuka djur som kan behöva min hjälp. Att ha en bra beskrivning för att kunna göra en bedömning. Även om jag just då inte har ett enda sjukbesök inbokat så kan det ändras i ett slag. De andra kanske redan väntar medan vi pratar. Om jag då vet ungefär hur läget är så prioriterar jag efter bästa förmåga, för att göra så bra som möjligt för alla inblandade.
Det kan betyda att man någon gång får vänta lite längre än man skulle vilja. Men det betyder också att man kan få bli prioriterad när det verkligen behövs. Och jag vet att de allra flesta veterinärer verkligen försöker räcka till så bra det bara går. Ibland delvis på bekostnad av sig själva, sin mat, sin sömn och sin ork.
De flesta djurägare är jättebra att samarbeta med, och de flesta jourpass helt OK. Men med dagens uppkopplade samhälle verkar det som att fler och fler inte förstår att det inte går att svara i telefon varje sekund eller komma rusande på stört varje gång. Jag har inte svarat i telefon när jag varit fullt upptagen med en annan patient, men jag kollade förstås telefonen och ringde tillbaka så fort jag kunde.
Jag förstår att det är svårt att vänta när man är orolig. Men om vi ska ha veterinärer som orkar gå jour så måste vi samarbeta, djurägare och veterinärer. Och de flesta stordjursveterinärer på fält som går jour arbetar ensam hela jouren, och ofta har de arbetat hela dagen före. Inte så sällan jobbar de nästa dag med. På helgen varar jouren från 17 på fredagen till måndag morgon. Därför är det nödvändigt att prioritera och åka först till dem som verkligen är jourfall. Och oavsett hur systemet är behöver man veta lite om läget för att kunna hjälpa bäst.
Vi pratade en stund om hästen och om vad kolik är. Att det visst kan vara livshotande och akut, men också ofta gå över av sig själv - det är ju så många diagnoser. Jag berättade vad jag ville att hon skulle kolla och sedan ringa tillbaka så att vi kunde bestämma om jag skulle komma snart eller om vi kunde avvakta lite.
Hon fick ändå rätt, på sätt och vis. Jag behövde inte komma till hästen. Koliken blev snart bättre och släppte helt på några timmar. Jag fick några andra besök, men kom till slut i säng. Och hade det behövts hade jag till och med stigit upp mitt i natten för att faktiskt åka till hennes häst.
