2017 - Redan sista dagen!

2017 är snart slut, och som många andra tänker jag tillbaka och summerar. Ett år av glädje och sorg, med- och motgång. Man kan välja att se glaset som halvfullt eller halvtomt, och jag ser oftast möjligheterna, och sparar de fina minnena. Som alltid finns det många fina saker att ta med sig, och också saker att lära sig av.
Rone Kry
Men visst hade vi en tung start på 2017. Bara några dagar in på det nya året drabbades Rone av tarmvred och jag fick avliva honom, bara drygt ett halvår gammal och snart på väg till sin nya ägare. Ja, det var verkligen både sorgligt och inte alls vad vi hade tänkt.
 
Några månader senare kastade Finja ett stoföl ungefär två månader för beräknad fölning. Ett efterlängtat stoföl, som vi aldrig fick lära känna. Det visade sig senare att det inte blev något föl alls efter Brynje i år, då Muska och Porla aldrig blev dräktiga, och Hellvi som vi hoppats på hade tappat sin dräktighet lite i smyg. Så extra tråkigt att det inte blev en fin dotter efter Brynje och Finja.
Furubäcks Io
Det tredje dödsfallet kom i slutet av året, då Furubäcks Io blev utdömd på grund av en gammal skada i kotleden, och han slaktades i november. Io flyttade till oss vid påsk, och trots den korta tid som vi fick tillsammans så hann vi verkligen bli förtjusta i hans härliga utstrålning och rörelser. Vi hoppas att han ska få tre fina föl 2018, varav två hos oss, och vi har stora förhoppningar på alla tre.
Rena
Men fler hästar har kommit och gått under året - ett år då det verkligen varit dynamiskt i flocken. Rena flyttade till oss i mars, och var precis den trygga läromästare för Unni som vi hoppades på. En stor och charmig personlighet, som i slutet av året fick flytta vidare till en ny liten ryttare som behövde kloka och fina Rena. Att Unni ville börja rida igen är ett av årets stora glädjeämnen, och det har varit fantastiskt att följa hennes utveckling, som minst sagt gått i raketfart. I augusti kom låneponnyn Denver, och med honom har hon redan varit ute på flera pay and jump och hoppträningar. Också Denver är en fin läromästare, så det är fint att vi får låna honom.
Denver
 
Hejde Kry
En tillfällig gäst var Hejde, som kom hit för vidareutbildning under sommaren. Han är en häst som gjorde oss glad varje dag med sin positiva inställning till allt, och det gläder oss mycket att han under hösten har fortsatt att utvecklas hemma och verkar fungera precis så bra som vi hoppades.
New Discovery (SWB)
Nye gjorde treårstest i maj, och vägen fram till det med inridning och träning var en kul och bra erfarenhet för Ella och mig. Mysigare varmblod är svårt att tänka sig, men vi kom ändå till beslut om att sälja på hösten, och jag tror att även han har hittat ett jättebra hem. Det ska bli spännande att följa hans utveckling som dressyrhäst under de kommande åren.
Aska Kry
Det har varit ovanligt tunt med tävling och utställning i år. Bortsett från några träningstävlingar samt Nyes treårstest så är det egentligen bara Askas visning på premiering som är värd att nämna. Hon gjorde det ännu en gång med bravur och fick finfina 42 poäng igen. Nu håller vi tummarna för ett bra resultat som treåring, så att Muska blir klar för superelit. Och Ella fick en fin avslutning på året som handler, då hon fick visa fina AnnaBelle på Årets kallblod på Friends, efter att ha hoppat in och visat AnnaBelles mamma Hjorthöjs Luna på riksutställningen. Det blev ett fint minne!
 
I slutet av året så kom en gammal bekant och kär häst hem igen, då vi köpte tillbaka Desolett igen. Det känns väldigt bra, och jag är så glad att hon är här igen. Jag tror att hon också är nöjd med det. Så med vår lilla flock, som nu består av fem hästar (varav en lånad), och där två ston är dräktiga ser vi fram emot 2018 och hoppas att det ska bjuda på färre avsked och många roliga stunder med hästarna. Gott nytt år!
 
En gammal bild på Ella och Desolett på framridning till tävling. 
 
0 kommentarer

Dräktighetskoll

Bagarns barn och skomakarens ungar - jag minns inte riktigt hur det var med dem. Men förhoppningsvis är det inte riktigt samma med veterinärens djur.... Eller hur det nu var.
 
Jag har i varje fall varit duktig och dräktighetsundersökt stona i jul. Finja är betäckt i mitten av maj och Muska i början av juni, och båda kollades innan tre veckor av dräktigheten hade gått, och sedan kollade jag Finja igen i samband med koll av Muska. De undersökningarna gjordes med ultraljud, och det var ju tack vare det som jag märkte att Muska var dräktig med tvillingar på den tidigare betäckningen i maj. Eftersom det upptäcktes i tid, så var det lätt att abortera henne och börja om. Om man dröjer till över 35-40 dagar så blir det betydligt svårare, så det är klokt att kolla tidigt, och ultraljudet är förstås en förutsättning för att man ska se att det är två.
 
Jag har inget eget ultraljud, så sedan fick det vara bra med dessa undersökningar, eftersom allt såg bra ut.  Att kolla senare är bra om det påverkar vad man ska göra med stoet, eller om man vill teckna en fosterförsäkring. I vårt fall kändes det inte överhängande av sådana skäl. Däremot är det förstås bra att veta om de fortfarande är dräktiga, så nu fick det bli en koll. Så här långt fram i dräktigheten är det ganska enkelt att känna genom en vanlig undersökning via ändtarmen, i varje fall om man har lite vana som veterinär.
 
Och hos både Muska och Finja hade jag glädjen att kunna konstatera att allt har fortsatt att utvecklas normalt. Båda är dräktiga och det känns som det ska. Så nu håller jag tummarna för att vi ska få två fina föl i vår - någon gång runt månadsskiftet april-maj. Eftersom Finja brukar gå dräktig lite längre än Muska så skulle det kunna bli så att de fölar ganska nära varandra i tiden. Och någon resa till Nordfjordeid blir det inte för mig nästa år, som det verkar. Jag vill nog vara hemma hos mina ston om det går.
Här är fölen från 2016: Rone Kry e. Finslands Ringo u. Muska och Himmer Kry e. Hassle Kry u. Finja.
1 kommentar

Enklare tillsammans - eller slåss mot väderkvarnar?

Enklare tillsammans - det är Jordbruksverkets vision eller slogan, eller vad det nu kallas. En bra ambition, men jag kände redan då den lanserades att den inte var riskfri som slogan. Många upplever nog att det kan bli krångligare tillsammans med Jordbruksverket, och att sätta upp några ord på hemsidan ändrar nog inte bilden. Det krävs mer, mycket mer. Särskilt när utbetalningar av pengar dröjer, eller när annat krånglar.
 
Jag jobbade på Jordbruksverket när detta lanserades, och hade förstås inget inflytande i en sådan fråga. Det är en stor myndighet, och många duktiga, kloka och kompetenta människor arbetar där - många som jag saknar nu när jag träffar dem sällan. Men det är också en koloss, där det lätt kan bli fel. Fel i en övertro på vad en myndighet behöver och ska göra, till exempel.
 
Och det är lätt att känna sig maktlös när den stora myndigheten har sagt sitt. Det gjorde jag när jag hade skickat in min ansökan om transportörstillstånd och fick avslag. Jo, jag hade ju tillstånd sedan förut, godkänd kurs och allt det där. Jag hade tillstånd för min gamla hästtransport, och jag hade gjort en ny godkänd besiktning av den nya. MEN jag hade skickat in ansökan för sent. Ett fordonsgodkännande gäller i fem år, men man måste skicka in ansökan senast sex månader efter att länsstyrelsen besiktigat den, så min ansökan avslogs.
 
Beslut med överklagandehänvisning kom på posten. Jaha, det kändes ju tungt. Att slåss mot väderkvarnar - är det lönt?
 
Det var förresten tungt redan innan. När länsstyrelsens handläggare besiktigade transporten passade hon på att göra en djurskyddskontroll också. Fråga mig inte vilken i ordningen - min hästhållning är frekvent kontrollerad, trots bara godkända besök. Men så enkelt skulle det inte vara den här gången. Hon läste i checklistan och frågade strängt: "Ser du till alla hästar varje dag?" Jo, men visst, klart att jag gör. "ALLA dagar - även på sommaren?" Jag kunde höra misstroendet. Kunde jag verkligen se till sju hästar varje dag, på beten som ligger några hundra meter bort max. Suck. Det slutade med att ett par boxlås nog skulle kunna vara en skaderisk, kanske. Så gick det att ta avgift för det hela för "extra offentlig kontroll", och lämna mig med en helkass känsla av misstroende. Boxlåsen fixades (fast stallet knappt används nu när det finns ligghall), jag skickade bild och det blev klart. Jag fick även besiktningspapperna, men var så less på allt att de blev liggande, och dessutom använde jag knappt transporten. Så jag väntade, eller kanske förträngde, innan jag samlade ihop mig och skickade in det hela. Lite för länge...
 
Så Jordbruksverket skrev "De handlingar som du skickade in till oss var äldre än sex månader. Det innebär att vi inte kan registrera fordonet". Nehej, tänkte jag, och tänkte att trist handläggare på länsstyrelsen nog inte duger som skäl för överklagan. Men kanske skulle jag ändå se om jag kunde ha en chans mot de stora väderkvarnarna, som en David mot Goliat.
 
Jag läste på i EUs transportförordning. Det är en diger samling bestämmelser om djurtransport, med artiklar, bilagor och dessutom kompletteras den då av svenska föreskrifter. Jag hade lite tur, för det var ju bland annat med dessa regler jag jobbade när jag var på Jordbruksverket, och jag kunde inte känna igen denna regel från den digra EU-förordningen, som jag hittar bra i. Ja, så Goliat hade ett litet äss i rockärmen, men kände sig ändå långt ifrån säker om utgången. Kanske ändå bättre att ta ut länsstyrelsen igen, eller fast nej - obehagskänslan från förra kontrollen var stark ännu. Så jag väntade.
 
Beslutet om avslag kom 30 september 2016. Den 6 december 2017 hade Förvaltningsrätten fattat beslut, och det fick jag någon dag senare. Jag hade just inga förhoppningar när jag öppnade, men det stod något bra redan allra överst: "Förvaltningsrätten upphäver det överklagade beslutet och återförvisar ärendet till Jordbruksverket för ny prövning."
 
Mitt lilla trumfkort hade gått hem, och Förvaltningsrätten skrev: "har bl.a. anfört att kravet på att besiktningsunderlaget inte får vara äldre än sex månader strider mot den tillämpliga EU-förordningen som bara anger att intygets giltighetstid skall vara högst fem år." Sedan följde ganska långa förklaringar om detta, och det hoppar jag över här och tar bara slutsatsen "I detta fall är dock utrymmet för skönsmässig bedömning mycket begränsat. EU-förordningen anger tydligt vilka krav som får ställas på intyget, dvs det får inte vara äldre än fem år för att vara giltiga. Att i nationell lagstiftning dessutom ställa som krav att det inte får vara äldre än sex månader vid ansökningstillfället är en pålaga för transportören som går utöver vad som följer av EU-förordningen, dessutom utan någon direkt vinst för djurens välbefinnande. Kravet på intygets ålder i Jordbruksverkets föreskrifter strider således mot artikel 288 andra och tredje styckena FEUF och följden av detta är att kravet inte får tillämpas."
 
Och igår fick jag min registrering. Den gäller bara till sommaren 2019, på grund av att det då har gått fem år sedan jag förnyade mitt tillstånd som transportör. Detta var ju bara ett litet tillägg om nytt fordon. Så då kan jag, tror jag, ansöka om ett år till på det gamla intyget, och förnya min registrering, eller så gör jag om alltihop och kommer i takt. Det ska ju inte vara för enkelt, eller hur var det? ;-)
 
Att EU-förordningen är krånglig är inte Jordbruksverkets fel, och när domen kom så fixade de beslutet snabbt och utan att jag behövde göra något, ska sägas i rättvisans namn. Men jag hoppas verkligen att det ska vara enklare när det blir dags om 1½ år. Och de kanske tänker att det faktiskt hade varit enklare utan mig ;-)
 
 
1 kommentar