stuterikry.blogg.se

Enklare tillsammans - det är Jordbruksverkets vision eller slogan, eller vad det nu kallas. En bra ambition, men jag kände redan då den lanserades att den inte var riskfri som slogan. Många upplever nog att det kan bli krångligare tillsammans med Jordbruksverket, och att sätta upp några ord på hemsidan ändrar nog inte bilden. Det krävs mer, mycket mer. Särskilt när utbetalningar av pengar dröjer, eller när annat krånglar.

 

Jag jobbade på Jordbruksverket när detta lanserades, och hade förstås inget inflytande i en sådan fråga. Det är en stor myndighet, och många duktiga, kloka och kompetenta människor arbetar där - många som jag saknar nu när jag träffar dem sällan. Men det är också en koloss, där det lätt kan bli fel. Fel i en övertro på vad en myndighet behöver och ska göra, till exempel.

 

Och det är lätt att känna sig maktlös när den stora myndigheten har sagt sitt. Det gjorde jag när jag hade skickat in min ansökan om transportörstillstånd och fick avslag. Jo, jag hade ju tillstånd sedan förut, godkänd kurs och allt det där. Jag hade tillstånd för min gamla hästtransport, och jag hade gjort en ny godkänd besiktning av den nya. MEN jag hade skickat in ansökan för sent. Ett fordonsgodkännande gäller i fem år, men man måste skicka in ansökan senast sex månader efter att länsstyrelsen besiktigat den, så min ansökan avslogs.

 

Beslut med överklagandehänvisning kom på posten. Jaha, det kändes ju tungt. Att slåss mot väderkvarnar - är det lönt?

 

Det var förresten tungt redan innan. När länsstyrelsens handläggare besiktigade transporten passade hon på att göra en djurskyddskontroll också. Fråga mig inte vilken i ordningen - min hästhållning är frekvent kontrollerad, trots bara godkända besök. Men så enkelt skulle det inte vara den här gången. Hon läste i checklistan och frågade strängt: "Ser du till alla hästar varje dag?" Jo, men visst, klart att jag gör. "ALLA dagar - även på sommaren?" Jag kunde höra misstroendet. Kunde jag verkligen se till sju hästar varje dag, på beten som ligger några hundra meter bort max. Suck. Det slutade med att ett par boxlås nog skulle kunna vara en skaderisk, kanske. Så gick det att ta avgift för det hela för "extra offentlig kontroll", och lämna mig med en helkass känsla av misstroende. Boxlåsen fixades (fast stallet knappt används nu när det finns ligghall), jag skickade bild och det blev klart. Jag fick även besiktningspapperna, men var så less på allt att de blev liggande, och dessutom använde jag knappt transporten. Så jag väntade, eller kanske förträngde, innan jag samlade ihop mig och skickade in det hela. Lite för länge...

 

Så Jordbruksverket skrev "De handlingar som du skickade in till oss var äldre än sex månader. Det innebär att vi inte kan registrera fordonet". Nehej, tänkte jag, och tänkte att trist handläggare på länsstyrelsen nog inte duger som skäl för överklagan. Men kanske skulle jag ändå se om jag kunde ha en chans mot de stora väderkvarnarna, som en David mot Goliat.

 

Jag läste på i EUs transportförordning. Det är en diger samling bestämmelser om djurtransport, med artiklar, bilagor och dessutom kompletteras den då av svenska föreskrifter. Jag hade lite tur, för det var ju bland annat med dessa regler jag jobbade när jag var på Jordbruksverket, och jag kunde inte känna igen denna regel från den digra EU-förordningen, som jag hittar bra i. Ja, så Goliat hade ett litet äss i rockärmen, men kände sig ändå långt ifrån säker om utgången. Kanske ändå bättre att ta ut länsstyrelsen igen, eller fast nej - obehagskänslan från förra kontrollen var stark ännu. Så jag väntade.

 

Beslutet om avslag kom 30 september 2016. Den 6 december 2017 hade Förvaltningsrätten fattat beslut, och det fick jag någon dag senare. Jag hade just inga förhoppningar när jag öppnade, men det stod något bra redan allra överst: "Förvaltningsrätten upphäver det överklagade beslutet och återförvisar ärendet till Jordbruksverket för ny prövning."

 

Mitt lilla trumfkort hade gått hem, och Förvaltningsrätten skrev: "har bl.a. anfört att kravet på att besiktningsunderlaget inte får vara äldre än sex månader strider mot den tillämpliga EU-förordningen som bara anger att intygets giltighetstid skall vara högst fem år." Sedan följde ganska långa förklaringar om detta, och det hoppar jag över här och tar bara slutsatsen "I detta fall är dock utrymmet för skönsmässig bedömning mycket begränsat. EU-förordningen anger tydligt vilka krav som får ställas på intyget, dvs det får inte vara äldre än fem år för att vara giltiga. Att i nationell lagstiftning dessutom ställa som krav att det inte får vara äldre än sex månader vid ansökningstillfället är en pålaga för transportören som går utöver vad som följer av EU-förordningen, dessutom utan någon direkt vinst för djurens välbefinnande. Kravet på intygets ålder i Jordbruksverkets föreskrifter strider således mot artikel 288 andra och tredje styckena FEUF och följden av detta är att kravet inte får tillämpas."

 

Och igår fick jag min registrering. Den gäller bara till sommaren 2019, på grund av att det då har gått fem år sedan jag förnyade mitt tillstånd som transportör. Detta var ju bara ett litet tillägg om nytt fordon. Så då kan jag, tror jag, ansöka om ett år till på det gamla intyget, och förnya min registrering, eller så gör jag om alltihop och kommer i takt. Det ska ju inte vara för enkelt, eller hur var det? ;-)

 

Att EU-förordningen är krånglig är inte Jordbruksverkets fel, och när domen kom så fixade de beslutet snabbt och utan att jag behövde göra något, ska sägas i rättvisans namn. Men jag hoppas verkligen att det ska vara enklare när det blir dags om 1½ år. Och de kanske tänker att det faktiskt hade varit enklare utan mig ;-)