Rangordning?
Man har under lång tid pratat mycket om rangordning när det gäller hästar. På alla olika sätt och infallsvinklar. Både om flocken och om vår relation till hästen. Ja, ni vet allt detta om att man ska vara hästens ledare och sånt.
Fast ju mer jag tänkt på det så har jag kommit till att det kanske inte är den bästa bilden att förmedla. Jag tror man kommer längre om man får hästens förtroende. Och så att den upptäcker att det är roligt att samarbeta med oss.
Självklart ska hästen respektera mig. Den får inte springa över mig, och jag vill att den ska lyssna på mig. Helst för att den faktiskt vill det.
Hur krångligt det är med rangordning kan man förresten se i vår flock just nu. Muska är ju den som av gammal hävd "bestämmer". Det betyder t.ex. att om hon väljer en foderplats så får hon den. De andra tar en annan. Det gäller bara delvis nu. För Denver tycker inte att gamla Muska är mycket att bry sig om alls. Så han flyttar på Muska. Men alla andra respekterar henne och flyttar sig för henne. Och Denver får flytta sig för alla de andra fjordingarna, som alltså flyttar sig för Muska. Och så har vi då Desolett som med sin vänlighet tycks kunna funka nästan ihop med vem som helst. Svårt att bli arg på henne. Och hon ser heller aldrig arg ut. Hon går undan ibland, men kommer ofta lugnt och stilla tillbaka sedan.
Hängde ni med? Jag sa ju det - det är inte så enkelt detta ;-)
