Är det lunch snart?

 
Vi ger hästarna hösilage tre gånger per dygn. Fast vi kör bara ut en gång per dygn, oftast. Det brukar vara på kvällen, då de får sin kvällsmat. Då fyller jag också på vatten i de elvärmda baljorna och mockar i ligghallen. Sedan lägger jag ut frukost i en hage, som står stängd till nästa morgon, då jag öppnar grinden och släpper in hungriga hästar som kommer ut på rad ur ligghallen med halm ända upp till öronen.
 
Sist ut är alltid Nye, som ofta rullar sig en extra gång innan han går, och nästan alltid ligger i en stor halmhög i ett hörn. Först är oftast Muska, och så följer Finja och Aska. Här stämmer rangordningen med ordning som man får gå in till frukost.
 
När jag släppt in dem till frukost sätter jag på timern för grindöppningen till lunchen. Den är också påfylld kvällen före, och sedan kommer den att öppna sex timmar (max, man kan sätta den på kortare tid) efter att jag dragit upp den lilla "äggklockan" som släpper haken som håller grinden. Det funkar fint och grinden dras in i rullen, och hästarna får lunch när jag är på jobbet.
 
Ibland hinner jag fylla på  frukost och lunch på eftermiddagen. Skönt på helgen, till exempel. De flesta fattar att det ändå inte blir något innan nästa dag, och att kvällsmaten kommer lite senare på vanliga stället. Men det finns en som inte kan klockan, eller är ovanligt hungrig. Finja står där och hoppas att grinden kanske snart ska öppna sig ändå, fast solen är på väg ner. Att hon fick lunch för några timmar sedan är glömt.
 
Tur att hon inte kommit på hur man öppnar grinden... Hon tittar på fel ände av grinden, så jag tror att jag vågar lita på att det dröjer. Jag har haft andra som lärt sig detta, men jag hoppas att hon inte ska bli en av dessa.
 
 
2 kommentarer