Renrasig utan stamtavla?

 Kan ett djur verkligen vara renrasigt, fast det inte har en godkänd stamtavla? Särskilt på hundar dyker det ofta upp annonser om valpar som påstås vara renrasiga, men stamtavla saknas. Det finns liknande hästannonser, och även katter. Jag tycker det är rena lurendrejeriet.

Det är ju stamtavlan som är grunden för renrasigheten, tänker jag. Annars vet vi inget om föräldrarna, och vi har tappat allt det som är basen i seriös avel. Och det spelar roll även om man köper en valack, eller en sällskapshund.

Stamtavlan verkar både bakåt och framåt. Med hjälp av stamtavlan kan vi veta betydligt mer om vad vi kan förvänta oss av individen, baserat på sannolikheter och kunskap om släktingarnas egenskaper. Men vi kan också få hjälp i det kommande avelsarbetet genom att utvärdera avkomors egenskaper.

Att köpa ett renrasigt djur med full stam kan också innebära en ökad säkerhet. För hundar hör man ofta att blandraser är friskare och sundare än renrasiga. Det stämmer förstås inte. De är inte friskare än sina föräldrar, och ofta är föräldrarna inte alls så noga kollade och dokumenterade som de som används i seriös avel. Därför finns en del undantag i försäkringar för hundar som inte har stamtavla, och problem med lederna kan visa sig bli en dyr historia både för en blandras och för en ”renrasig utan stamtavla”.

Det finns en hel del ”fjordingar utan stam”. En del av dem har säkert fjordhästar i flera led bakåt, en del ser bara mer eller mindre ut som fjordhästar. Men det är inte så troligt att det är en seriös avel som ligger bakom. Allt det arbete som de noggranna uppfödarna lägger ner på avelsvärdering och ett strängt urval – det har dessa missat. Så i genomsnitt får man räkna med att ta en betydligt större risk än med en häst med känd bakgrund.

För att återgå till hundarna så är det också så att en hel del av dem utan stamtavla inte är födda inom landet. Detta innebär ökade risker för allvarliga smittsamma sjukdomar. Och ökade risker för att valpen inte alls är så bra uppfödd från början heller.

Kanske kostar ett väl uppfött djur med stamtavla lite mer. Och självklart finns det mindre lyckade individer även i denna grupp. Men risken är betydligt mindre, så varför chansa? I längden brukar det bli billigast att satsa på det som är bra, redan från början. Väljer du en seriös uppfödare så kan du dessutom få goda råd i att hitta något som passar just dig, och det kan visa sig ovärderligt.

 

Allmänt Avel Föl Hund Hälsa
4 kommentarer
Anonym

På katt är det så utbrett och dessa förb... blandningar på katter som ser ut som en ras och därmed säljs för massa pengar.

Svar: Jag tror att det vore bra med ökad tydlighet om vad man får på köpet med stamtavlan. Det är inte bara ett papper, och inte vara bara viktigt för den som vill avla.
Helena

Anna O

Jag håller absolut med om att det är viktgt att veta var katten/hunden/hästen kommer från, både individen i sig och dess genetiska bakgrund-

Och en blandrashund kan vara full av parasiter och ha ärvt genetiskt betingade sjukdomar från någon av föräldrarna, och en renrasig hund från en problemras kan vara helt frisk.

Men renrasighet är ett helt kulturellt begrepp, och vi låter ju kulturen och biologin båda få utrymme när vi avlar på sällskapsdjur, hästar och en del lantbruksdjur. Det är intressant att jämföra med nNär man släpper kulturen helt och låter biologin vara det enda som bestämmer som i fjäderfäaveln. Där håller man renrasiga linjer som man sedan korsar planerat så att man drar nytta av hybridvigören. Detta kräver att man har en avelspopulation och en brukspopulation vilket förstås inte är rimligt för hästar eller hundar.

Fast på sätt och viss gör man det väl egentligen i en del hundavel, sådant som schabradorer och labradoodles?

Rent teoretiskt sett menar jag att korsningsavel skulle kunna vara ansvarsfull och med stamtavla. Men jag antar att det inte finns någon organisation för detta?

(Att en hel del renrasavel för hundar och katter inte är särskilt ansvarsfull, i alla fall vad det gäller genetik, är en annan fråga. Men det kom just ut en dansk studie som visade på tre viktiga faktorer som ökar risken för hälso- och välfärdsproblem hos katter. att vara innekatt, okastrerad och raskatt),

Svar: Hej!Visst är raser ett kulturellt begrepp, och inte biologiskt.
Jag är inte säker på att jag är beredd att kalla labraddodles och likande för avel, för det finns ingen uppföljning och registrering av egenskaper, defekter mm, så vitt jag vet. En viktig skillnad, som är lätt att missa. Lätt att tycka att de renrasiga har defekter, för att det är känt, medan de andra gömmer sig i en grå massa.
Jag har inte sett den danska studien, men skulle gärna vilja veta om de har funderat över urvalet - dvs om utelevande "bondkatter" ens kom till någon undersökning alls. Det är viktigt med forskning, men det är inte lätt, och det är inte alltid slutsatserna är generella.
Helena

Anna O

Det var en studie baserad på ägarnas egna rapporter, så det finns förstås en felmarginal där i att den som har raskatt antagligen är mer benägen att ta den till veterinär. Men det var slående stor skillnad: 36% av raskatterna mot runt 14% av korsningskatterna och de "odefinieradee" korthårskatterna rapporterades ha någon av en lista sjukdomar. Bara 9% var helt och hållet utekatter. Studien var upplagd för att innefatta ett representativt urval av den danska befolkningen, så det ska inte vara någon snedfördelning av olika typer av kattägare. "Ägare" till utelevande bondkatter har väl i regel fler katter per hushåll, så det torde vara en viss underrepresentation av utekatter gentemot hela populationen katter. (Ursäkta att det blir så fruktansvärt tekniskt språk).

Studien finns här http://www.ufaw.org.uk/downloads/sandoe.pdf

Det är en studie bland många andra och jag har inte alls letat efter information, det bara råkade vara så att jag fick tidskriften i min hand samma dag som du skrev om raser.

Svar: Tack!Jag tänker att det kanske är lite som med jakthundar, som är friska i försäkringsstatistik. Till del är de säkert det - funktionella hundar, helt enkelt. Men till del spelar det också ägarnas inställning.
Helena

Anna O

OK, inte avel, uppfödning, då. Fast man kan väl säga avel om man väljer ut två individer som man tycker kan passa ihop, även om de tillhör olika raser? Eller förutsätter uttrycket avel att man planerar för vidare generationer?

Jag har väldigt blandade känslor inför det här att säga att renrasigt är ansvarsfullt. Det är det ju utifrån perspektivet att renrasigt med stamtavla innebär att man är del i en organisation som för register och som har viss minimumstandard. Men den organisationen innefattar ju också raser med utseendeegenskaper som ger hälsoproblem, och väl också raser med problematiskt hög inavelsgrad. Och där har man som uppfödare tydligt gjort val som jag inte tycker ligger i djurens intresse.

Det är delvis hårklyveri, för de flesta raser är ju hyfsat friska och har koll på de defekter som finns i rasen, och det mesta korsandet är väl hipp som happ. Och korsande utan stamtavla är förstås ett fullständigt lotteri och inte alls ansvarsfullt.

Men hellre grannens valpar efter en känd labradorhanne och en känd goldentik än aldrig så prisbelönta mopsar!



Svar: Oavsett, så ökar nog chansen att man mer vet vad man får med renavel. Och ju mer olika föräldrar ju mer "lotteri". För mig är nog uppföljningen och kännedom om betydligt mer, också mycket värt. Diskussionen om hundraser tar vi en annan gång ;-) Frågan är om jag ska ta fasta på att västgötaspetsar är sunda och funktionella, eller om jag ska tänka att stubbsvansen är en defekt... Helt klart är att det finns värre fel, och jag tror och hoppas att medvetenheten om detta ändå ökar.
Helena