stuterikry.blogg.se

Har en veterinär rätt att säga nej till att avliva djur? För att man tycker att uppdraget är att rädda liv. För att man inte vill döda, eller vara mördare, som en del drar det till. Ja, det finns de som tycker det. Det finns veterinärer som gör det valet.

 

Jag håller inte med. Jag tycker att det är fegt och saknar helhetssyn. Är det alltså OK att lämna dessa svåra uppdrag till andra, att bara ta de roliga och tacksamma bitarna av ett jobb? Att avsluta ett djurs liv kan ske av många olika skäl, men även om det är väldigt nödvändigt och på så vis bra, så är det aldrig roligt. Det är uppdrag som tar kraft, och dagar som det blivit flera sådana händelser så är jag trött.

 

Men jag gör det, för djurens skull och också för ägarnas. Det behövs någon som finns där även i de svåra stunderna. Det är ofta som detta betyder att lidande tar slut, att en plågad kropp får frid. Ibland är det inget lidande eller sjukdom före, men det kan ändå vara det minst dåliga alternativet.

 

Därför har jag också avlivat friska kattungar, och en del andra friska djur också. Det kan kännas sorgligt, men ibland är det ändå det bästa valet i det läge som är.

 

Jag ser mig inte som ett offer för den skull. Jag har haft mitt val. Valet att bli veterinär eller något annat. Det finns en hel massa jobb med djur (eller utan djur), där man slipper avliva. Det finns även veterinära jobb utan att den delen ingår. Men när jag har ett arbete med att bota och undersöka djur så menar jag att uppdraget att ta ansvar för avlivningar också ingår. Om jag inte vill det så får jag göra ett annat val.

 

Lite orolig blir jag när jag ser hur frågor som dessa blir vanligare. Det senaste och som synts mycket är barnmorskan som inte ens vill dela ut dagen-efter-piller. Självklart har hon ett val - att arbeta som barnmorska eller att välja något helt annat. Eller förstås att hitta en tjänst där bara de gulliga delarna ingår. Nu tror jag inte att det alltid är så gulligt att stå på förlossningen heller. Precis som i det veterinära jobbet så går det inte alltid bra, och det blir inte alltid härligt och ett nytt spirande liv. Och jag är säker att jag på min förlossning ville ha en människa som inte dömer, som vill hjälpa mig på min resa, i mina val. En fegis eller låtsashjälte är inte vad jag behövde att hålla i handen.

 

Klart att vi alla vill vara där när det fungerar som man hoppas. Men att ta ansvar och göra ett jobb fullt ut är att våga och orka ta ansvar för alla delar. Utan att döma den djurägare som tagit beslutet att avliva sitt djur, även om det kanske funnits mer att göra, i teorin. Jag har rätt att säga nej, och är skyldig att ta ansvar för det jag gör och för det jag låter bli att göra. Om man tar med sig alla de delarna så är det nog inte så svårt, egentligen. Jag tycker valet är självklart, om jag inte tänker bara på mig själv. Det handlar om både rättigheter och skyldigheter, för oss alla.