stuterikry.blogg.se

Man borde nog kånka runt på systemkameran hela tiden... I alla fall om man inte vill missa de fina fotochanserna. Eller så orkar man inte ta sig dit då, och missar dem ändå? Kanske ska man vara glad att man nästan alltid har i alla fall en hyfsad kamera med sig i form av mobilen.

 

I förra veckan bjöd Hejde på flera riktigt bra fotochanser. Första härliga uttrycket var när han och Ella kom galopperande uppför en backe. Båda såg så lyckliga och nöjda ut att det strålade om dem. Sådana tillfällen skapar man ju inte precis, utan måste fånga. Det fick bli med mobilen, som inte riktigt klarade ljuset och den skärpa jag önskar. Men känslan kanske syns ändå?

 

En liten stund senare, på hemväg, kom hela flocken kvigor travande. Hejde har ingen koskräck, men en hel flock kvigor i trav fick även honom att sträcka på sig, så Ella valde att sitta av. Sedan stod de vid staketet och nosade högljutt, och Hejde spanade tjusig. Förstås var det fortfarande bara mobilen med.

 

Men en fin tur var det, och de allra bästa bilderna kanske ändå är de som finns i minnet? Med ett hundkoppel i ena handen är mobilen alldeles lagom sällskap, så jag fortsätter nog som förut, och det är helt OK för mig. Jag njuter av att bo och leva så här!