En dag på ponnyutställning

När klockan ringde i lördags morse ångrade jag en kort stund att jag lovat att döma ponnyutställning i Tingsryd. Avfärd innan sex på morgonen efter en natt med halvdålig sömn kändes som dåligt val... Men jag kom upp (förstås), och tog en kort hundrunda upp till hästarna.
Jag möttes av en fantastisk morgon. Trötta hästar i gryningsljuset, och vilken fantastisk sommardag det skulle bli! Resan ner mot Tingsryd var vacker. Nästan framme såg jag ett rådjur stå vid vägkanten med sitt lilla, lilla kid. Nr jag bromsade in och stannade gick de över vägen. Klok mamma, och vilken vacker syn!
Det blev en varm dag, och jag hade nog tur som fick döma inne i ridhuset. Utställningen hade lockat ponnyer av olika färger och modeller, och många tävlade också i olika bruksgrenar, så aktiviteten på platsen var stor. Jag gladdes åt de många engagerade barnen och ponnyer som visade prov på fint temperament som barnponnyer.
 
Stämningen kändes jättefin, och alla verkade hjälpas åt för att få allt att funka. Jag åkte hem med en bra känsla. Det känns bra att det finns lite olika former för utställning, och att det ges chanser att pröva för dem som inte är så vana. Förstås är det jätteroligt att döma de allra finaste ponnyerna, men jag tycker att det är viktigt att också alldeles "vanliga" ponnyer kommer med, och att de duktiga kan inspirera och visa de som är nya. En hel del av detta såg jag prov på här. Och jag är helt säker på att även bland de ponnyer som inte kom till final finns många som är fantastiska och sprider glädje varje dag. Jag är glad att jag fick se dem. Jag bjuder på lite blandade ögonblicksbilder från dagen.
 
 
 
 
2 kommentarer

Hundutställning...

Det var många år sedan jag var på hundutställning. Ett tag var vi superflitiga, och fick både Humle och Inti till varsin titel som svensk utställningschampion. De fick också flera CACIB och Humle var bäst i rasen på en stor internationell utställning. Så vi hade lite tankar på att åka utomlands och se om de kanske kunde bli internationella champions också. Är man svensk champion i en svensk ras så borde det kunna gå.
 
Men sedan bröt jag benet, och det blev inte så lockande att linka runt i ringen. Det tog ju ungefär 1½ år innan jag var Ok igen. Under tiden hade det blivit mer och mer hästtävlingar som konkurrerade om tiden. Och så kändes det som att det på varje utställning dök upp samma hundar, överallt, till stor del även utomlands. Inte illa alls att bli tvåa efter så fina hundar, som man kunde ha turen att bli, men ändå inte så lockande (även om det någon gång gick att slå dem).
 
I torsdags blev det ändring på det långa uppehållet. Rasspecialen för västgötaspets gick i Gränna, så det var nära och bra. Och jag tänkte att Humle säkert skulle gilla ett litet äventyr. Så jag anmälde och vi åkte dit. Över 130 västgötaspetsar var det, plus en del till i publiken, så nog fick Humle sitt lystmäte.
Nio år gammal kunde han inte låta bli att studsa lite och skälla ett par gånger, men annars visade han sig bra. Veteranklass för första gången för hans del, och förstås flera fina championhanar även i denna ring. Humle fick Excellent med kritiken "Fint, välformat huvud. Bra proportioner. Bra ögon och öron. Fin nacke. Utmärkt överlinje när han står, blir en aning välvd när han går. Utmärkt kropp. Bra benstomme och fötter. Välvinklad och med utmärkt steg. Dubbel päls. Välvisad." I konkurrensklass blev han oplacerad, och det är inget att säga om med tanke på så många fina hundar han mötte. Vi är glada för hans utmärkta kritik.
Det var också roligt att se hans fina son Kåre (bilden ovan) igen, och så förstås att träffa goda västgötaspetsvänner. Jag fick också tillfälle att döma "kompisklassen" som är en klass för hundar som har fel som gör att de inte får ställas ut. Två mötte upp, en som varit kryptorkid och en som hade lindrigt underbett. Båda var kastrerade nu. Det var två ganska olika hundar, en betydligt äldre och lågställd och en yngre och lite busigare. Jag valde att placera den unga främst, för han hade ett härligt uttryck, och när han visade fram det så rörde han sig härligt.
 
Det passade inte ägaren till tvåan alls. När jag gav henne rosetten (och hon fick dessutom en massa andra fina priser), så fräste hon att nästa gång ville hon visa för en riktig domare. Och att bli slagen av en hund som inte kunde röra sig.... Hon försvann från ringen utan sina priser och arg som ett bi...
 
Jag kände att trots många år i hästringen hade jag aldrig råkat ut för en så dålig förlorare. Förvisso har jag då dömt som "riktig" domare, men ibland på tillfällig behörighet, så inte så stor skillnad. Detta var ju en icke officiell klass, utan klassindelning, och hon blev två av två. Ja, jag vet inte allt som en hunddomare behöver veta - det är sant. Men jag är glad att jag inte gick i fällan och svarade henne. Det fanns en del negativa saker om hennes hund som jag faktiskt valt att inte skriva, och som inte heller kom över mina läppar där och då.
 
Jag ska försöka glömma henne, men jag hoppas att hon inte förmörkat dagen för fler. Jag tyckte stämningen var god och vi hade det trevligt, men jag vet att det räcker med få människor som inte lärt sig hur man agerar för att ta bort glädje och engagemang från alla de som behövs. I detta fall är det inte jag som är viktig för att det ska bli fler hundutställningar - här är jag bara medåkare. Men om en sådan ilska drabbar de som verkligen jobbat för ett evenemang - då är det risk att de inte vill mer. Så jag hoppas att hon var ett undantag, men på vägen hem tänkte jag att det nog dröjer innan nästa hundutställning, även som deltagare. Jag har inte så stor lust att ens möta den typen av personer som medtävlande. Det blir helt enkelt inte kul då... Men Humle hälsar alla och tackar för en rolig dag! Vi avslutade med att njuta av sommaren en stund vid Vätterns strand.
 
 
4 kommentarer

Lycka till Opal!

Igår vinkade vi av Opal efter en knapp månad hos oss. Nu håller vi tummarna för att allt ska gå bra med dräktigheten, och att hon ska få ett fint föl nästa vår. Om den får alla de egenskaper som Ewa och jag har valt ut enligt önskelistan så blir den helt fantastisk. Om den "bara" får en del av detta så ska det nog ändå kunna bli en bra häst. Men det är en lång väntan på ett föl, och mycket kan hända under vägen.
Det kunde inte ha börjat smidigare. Opal har skött sig utmärkt här, och fungerat fint i flocken. Hon kom i brunst som väntat, och hon tog sig direkt. Då är det tacksamt att vara hingsthållare. Och allra roligast är det förstås när man får rapport om ett piggt och friskt föl - jag hoppas redan på det.
 
Snart ska vi kolla Finja, och kolla om Muska. Sedan har vi inte fler ston inbokade, så Io hälsar att det gärna får komma någon mer nu när flocken reducerats. Hör av dig om du är intresserad. Vi kan erbjuda en A-premierad hingst med många fördelar såsom bra rörelser (inte minst i galopp), vackert huvud, rejäla ben och precis lagom framåtanda. Och dessutom god fertilitet. Som extra bonus har han en underbar färg och kan även ge musblackt. Det finns många bilder på Io i tidigare inlägg, men dagens bilder får bli på Opal.
 
 
 
 
0 kommentarer