Hundutställning...

Det var många år sedan jag var på hundutställning. Ett tag var vi superflitiga, och fick både Humle och Inti till varsin titel som svensk utställningschampion. De fick också flera CACIB och Humle var bäst i rasen på en stor internationell utställning. Så vi hade lite tankar på att åka utomlands och se om de kanske kunde bli internationella champions också. Är man svensk champion i en svensk ras så borde det kunna gå.
 
Men sedan bröt jag benet, och det blev inte så lockande att linka runt i ringen. Det tog ju ungefär 1½ år innan jag var Ok igen. Under tiden hade det blivit mer och mer hästtävlingar som konkurrerade om tiden. Och så kändes det som att det på varje utställning dök upp samma hundar, överallt, till stor del även utomlands. Inte illa alls att bli tvåa efter så fina hundar, som man kunde ha turen att bli, men ändå inte så lockande (även om det någon gång gick att slå dem).
 
I torsdags blev det ändring på det långa uppehållet. Rasspecialen för västgötaspets gick i Gränna, så det var nära och bra. Och jag tänkte att Humle säkert skulle gilla ett litet äventyr. Så jag anmälde och vi åkte dit. Över 130 västgötaspetsar var det, plus en del till i publiken, så nog fick Humle sitt lystmäte.
Nio år gammal kunde han inte låta bli att studsa lite och skälla ett par gånger, men annars visade han sig bra. Veteranklass för första gången för hans del, och förstås flera fina championhanar även i denna ring. Humle fick Excellent med kritiken "Fint, välformat huvud. Bra proportioner. Bra ögon och öron. Fin nacke. Utmärkt överlinje när han står, blir en aning välvd när han går. Utmärkt kropp. Bra benstomme och fötter. Välvinklad och med utmärkt steg. Dubbel päls. Välvisad." I konkurrensklass blev han oplacerad, och det är inget att säga om med tanke på så många fina hundar han mötte. Vi är glada för hans utmärkta kritik.
Det var också roligt att se hans fina son Kåre (bilden ovan) igen, och så förstås att träffa goda västgötaspetsvänner. Jag fick också tillfälle att döma "kompisklassen" som är en klass för hundar som har fel som gör att de inte får ställas ut. Två mötte upp, en som varit kryptorkid och en som hade lindrigt underbett. Båda var kastrerade nu. Det var två ganska olika hundar, en betydligt äldre och lågställd och en yngre och lite busigare. Jag valde att placera den unga främst, för han hade ett härligt uttryck, och när han visade fram det så rörde han sig härligt.
 
Det passade inte ägaren till tvåan alls. När jag gav henne rosetten (och hon fick dessutom en massa andra fina priser), så fräste hon att nästa gång ville hon visa för en riktig domare. Och att bli slagen av en hund som inte kunde röra sig.... Hon försvann från ringen utan sina priser och arg som ett bi...
 
Jag kände att trots många år i hästringen hade jag aldrig råkat ut för en så dålig förlorare. Förvisso har jag då dömt som "riktig" domare, men ibland på tillfällig behörighet, så inte så stor skillnad. Detta var ju en icke officiell klass, utan klassindelning, och hon blev två av två. Ja, jag vet inte allt som en hunddomare behöver veta - det är sant. Men jag är glad att jag inte gick i fällan och svarade henne. Det fanns en del negativa saker om hennes hund som jag faktiskt valt att inte skriva, och som inte heller kom över mina läppar där och då.
 
Jag ska försöka glömma henne, men jag hoppas att hon inte förmörkat dagen för fler. Jag tyckte stämningen var god och vi hade det trevligt, men jag vet att det räcker med få människor som inte lärt sig hur man agerar för att ta bort glädje och engagemang från alla de som behövs. I detta fall är det inte jag som är viktig för att det ska bli fler hundutställningar - här är jag bara medåkare. Men om en sådan ilska drabbar de som verkligen jobbat för ett evenemang - då är det risk att de inte vill mer. Så jag hoppas att hon var ett undantag, men på vägen hem tänkte jag att det nog dröjer innan nästa hundutställning, även som deltagare. Jag har inte så stor lust att ens möta den typen av personer som medtävlande. Det blir helt enkelt inte kul då... Men Humle hälsar alla och tackar för en rolig dag! Vi avslutade med att njuta av sommaren en stund vid Vätterns strand.
 
 
4 kommentarer
Anita Wh.

Bra skrivet, superfina bilder oh tack, du gjorde et jättefint jobb. Personligen tyckte jag de var som natt o dag. Ägaren behöver vi inte gå in på. De finns väl i hästvärlden också :)

Svar: Tack! Visst finns knasboll i hästvärlden med. Men kanske är de bättre fostrade, eller så har jag haft tur. Bäst glömma dummingar. Det får stå för dem.
Helena

NastiSamoyed

Åh, va tjusig han är, Humle!:D

Är själv rätt ny i hundvärlden (snart 2 år), och vi ställer ut. Dels för det är bra med träningen att vara i miljön, men även för att jag älskar rosetter! :D
MEN, vi är där för att ha kul! Får vi ingen rosett så är inte det hela världen, för vi har nog fått en fin kritik, träffat trevligt folk och haft en bra dag!

Men tyvärr så är det många människor i utställningsringarna som både fräser och blir sjukt missnöjda över alla placeringar som inte är 1:a.

Svar: Ja, det är fräcka rosetter i hundvärlden. Rosa och annat som sällan ses hos hästarna. Och ovant att den vita är finast bland hundar och sist bland hästar. Alltid lär man sig något, och kanske ska vi ge det en chans att åka utomlands med, vi får se. Men vi väntar lite...
Helena

Anna O

Den näst översta bilden har en så härlig komposition med färger och uttryck! Domarens (?) lila hår mot den gråa hunden.

Jösses en sådan trist inställning. Men den slår alldeles säkert mest mot den som har den. Och jo, det rätta är alltid att vara storsint i det läget.

Svar: Visst är det fantastiskt att Humle, domaren och jag lyckades matcha varandra så bra;-) Och säkert rätt att den personen har det värst själv.
Helena

Anna

En glad showig "Isidor" går ju såklart inte motstå! Han har glimten i ögat och en räv bakom var öra :)

Svar: Precis så. Och till skillnad mot vad konkurrenten sa så rör han sig bra med, men svårt för dem att se på ring;-)
Helena