Som vanligt - igen!

Tänk vad man kan bli glad över att något är som vanligt. Särskilt när det inte varit så en tid. Då inser man vad det är värt.
 
För ett par dagar tog jag den här bilden på morgonen. Hungrig katt som stirrar bestämt in i farstun och undrar var hans frukost är. Jag har suckat över honom mer än en gång. Skrattat ännu fler.
 
Men så för drygt en vecka sedan var det inte alls så. På morgonen kom visserligen båda katterna till maten. Men på kvällen var det inte uppätet. Biceps ("Plupp") var sig lik, men Triceps ("Fisen") mådde inte bra. Han tog en tugga, och gick sedan. Slö och seg. Nästa dag var han sämre, nästan vinglig. Tunn var han också, han som var lite mullig för ett tag sedan. Den lilla stickan hade blivit stor och nästan lite tjock. Men det försvann fort.
 
Han åt någon tugga varje gång och kom sakta till maten. Men han var inte pigg alls. Och han åt och drack så dåligt att han blev uttorkad. Något annat hittade jag just inte. Så jag bestämde mig för att testa en enkel behandling. Han fick en rejäl dos vätska under huden.
 
Det var inte uppskattat. Men det gick an, för han var slö. Till slut bet han dock hål på droppslangen, så då fick det räcka för den dagen. Och det räckte för att ge energi att börja äta igen. Lite mer för varje dag.
 
Och så satt han där vid dörren igen. Då visste jag att det vänt. Nu äter han, travar omkring och kollar läget som vanligt. Det känns bra (att rutan är smutsig av hundnos spelar mycket mindre roll, tycker jag...).
 
1 kommentar
Anonym

Om blickar kunde döda så är detta den blicken 😂🦄

Svar: Nja, det tror jag inte. Men han skulle nog vilja fjärrstyra oss...
Helena