Är det fult att prata om pengar?

Är det fult att prata om pengar i samband med hästens död? Jag tycker inte det, men jag har upplevt att många duckar för frågan. Och jag har också sett att det i sin tur kan orsaka problem den dag då det är dags. Helt enkelt för att man inte är beredd och har kunskap.
 
Alla har ju hört att man inte får något betalt för en häst till slakt. Så därför tycker en del att man lika gärna kan "kryssa bort" hästen från livsmedelskedjan. Det spelar ju ändå ingen roll... Och så vill man ju inte hästen ska slaktas.
 
Ibland vill man ju verkligen inte det. Det kan bero på olika saker. Och ibland går det inte. För att hästen har fått mediciner som gör att den aldrig får slaktas, eller den har fått ett ersättande pass, som också gör det omöjligt. Eller för att den inte är frisk nog. 
 
För mig är det snarare så att jag ser flera skäl att faktiskt låta hästen slaktas. Jag tycker att det är ett miljömässigt bra alternativ. Vi tar vara på bra kött från ett djur som haft det bra. Det känns fel att bara destruera en sådan resurs, och det är inte det bästa för miljön att gräva ner kroppen. Speciellt inte om den är avlivad med medicinsk metod, som ju gör att det också finns gifter i kroppen. Känns inte så bra, särskilt inte här, med viktiga vattendrag en bit bort.
 
Om man ska slakta så är det bultpistol som gäller (och det kan man förstå använda annars också). Jag upplever det som det mest skonsamma för hästen i de flesta fall, och väljer alltid för mina hästar. Om hästen är OK med att transporteras till slakteriet så tycker jag alltså att det är ett bra sätt för hästens skull. De gånger jag har varit med (och det har jag både med egna hästar och i andra situationer) har det alltid gått lugnt och fint till. Och sedan behandlas kroppen även fortsättningsvis med respekt - den ska ju bli mat.
 
Att man kanske inte vill äta sin egen häst är en annan fråga, tycker jag. Klart man inte måste. Men jag har inga problem med att äta hästkött. Om det är svenskt, som allt kött jag väljer.
 
Och det är ju inte slakten som är det sorgliga. Det är ju det att hästen inte kan leva längre. Men den frågan kommer vi ju inte undan ändå, om vi är ansvarsfulla hästägare, som står vid hästens sida och vill dess bästa även i den svåraste stunden.
 
Och hur är det nu med pengarna då? Ja, det största problemet är faktiskt att hitta ett slakteri som tar emot häst. De blir färre och färre, och som jag ser det är det verkligen ingen fördel för varken hästar eller hästägare. Tvärtom.
 
Det är sant att priset på hästkött är lågt. Det varierar lite mellan slakterier och hästens klassning (man klassar alla slaktkroppar efter muskelansättning). När vi slakade Io fick vi 7kr kilot. Han var inte en jättestor fjording, och vikten stannade vid 238 kg (slaktvikten är ungefär halva levande vikten), så med moms blev det lite över 2000 kr.
 
2000 kr för en hel häst - det är inte mycket! Fast om jag då jämför med vad det skulle kosta att få honom avlivad och bortkörd med kadaverbilen för att bli energimassa, så är priset 4800 kr upp till 250 kg och 5400 över 250 kg (vet inte om de räknar levande totalvikt eller slaktvikt).
 
Det är en skillnad på 6800 till 7400 kr! Det tycker jag är mycket pengar! Det är inte alls huvudskälet till att jag väljer slakt, men det är klart att det finns med i tanken, och kan göra det värt att göra den tunga resan, som var jobbigare för mig än för hästen. Och jag har träffat mer än en hästägare som haft svårt att i det akuta läget fixa fram dessa över 5000 kr. De ska betalas direkt vid hämtning - inget alternativ ges. Och det är hemskt när hästen inte får sluta sina dagar när den skulle behöva det, bara för att det saknas pengar.
 
Jag har en buffert, så jag kan betala det om det behövs. Men förutom alla andra skäl att välja slakt så tycker jag också att jag kan använda dessa pengar för att göra något bra för de hästar jag har. Kanske en ny uppvärmd vattenbalja eller något annat som är bra för dem. Så jag tror att det ibland är rätt bra att prata om pengar. Och allt annat runt detta med avlivning. Bara för att kunna veta vilket val som är bäst för just dig och din häst, den dag det är dags för det svåraste beslutet.
 
 
 
1 kommentar

Årets ambassadörer

Tranås ridklubb har fått ta emot pris som Årets Tranåsambassadörer. Grattis! Härligt att ridsporten uppmärksammas i ett brett sammanhang och en stor prisutdelning i kommunen. En viktig signal, tycker jag.
 
Både för att det påminner om hur viktig rid- och hästsport är som fritidssysselsättning, och förstås som en uppmuntran för alla som jobbar för klubben. Klubben har firat jubileum i år, och har ryttare i många grenar och nivåer. Allt från nybörjarna till Patrik Kittel på internationell nivå. Även om vi i klubben inte ser Patrik till vardags så är just denna bredd, både vad gäller nivåer och valmöjligheter en viktig påminnelse om att vi kan samlas kring hästarna, oavsett ålder, kön och kunskap.
 
Så jag säger Grattis igen! Och förstås fortsatt lycka till i ett viktigt arbete!
 
 
 
0 kommentarer

Vi tog en annan väg

 Förra helgen följde Humle och jag med Unni på en tur ut i skogen. Vi hade planerat att utforska lite nya vägar, så Aska som ivrigt erbjöd sig att följa med, fick stanna hemma. Jag tyckte det passade bättre med Humle en sådan gång. han tyckte förstås att det var toppen.
 
Just som vi svängt av mot nya spännande håll, så hörde vi något. En drivande hund närmade sig. Skallen blev tydligare och tydligare. När vi kikade mot jakttornet såg vi en orange jägarmössa sticka upp. Längre bort fanns fler jägare.
 
Det kändes inte längre som en bra idé att ta den väg vi tänkt. Denver var på väg bort med spetsade öron, men vi valde att vända. Det fick bli en gammal van och lite tråkig runda. Efter en stund hördes hundskallen allt längre bort. Vi var inte längre oroliga för att komma i vägen för älgen, hunden eller jägarna.
 
Det blev inte den upptäcksrunda vi planerat. Men vi fick en fin tur ändå. Solen kom fram mellan molnen och vi trivdes bra. Förhoppningsvis fick de andra i skogen också en bra dag. Jag tror att vi får plats alla, om vi försöker ta hänsyn. Och i söndags kunde vi i lugn och ro ta den vägen. En vecka senare, men minst lika härligt då. 
 
 
 
0 kommentarer