Inte bra alls....

Inte bra alls.... men kanske ändå bäst (eller minst dåligt). För ett tag sedan skrev jag att Io hade fått ett uppdrag över vintern att vara ridhäst främst för turer i skog och mark, och sedan skulle komma hem för avelsarbete i vår. Vi var så glada att han skulle få ge den glädjen.
 
Till att börja med fick de några fina turer, och jag fick härliga bilder och rapporter. Sedan blev det istället så att Io började snubbla, och visade sig efterhand vara allt mera halt. Den gamla skadan, som redan i somras fick oss att inse att det var färdigtävlat på dressyrbanan, hade avancerat mycket snabbare än vi hade trott och hoppats. Han visade också att han inte mådde bra, inte var samma positiva häst som förut.
 
Så jag tog hjälp av en kollega, för att se om min uppfattning stämde om att nu var det inte mer att göra. Med kraftiga pålagringar runt den för länge sedan skadade kotleden, och med en tydlig hälta på böjt spår, och vid böjprov en kraftig hälta på båda fram, så såg vi ingen möjlighet att fortsätta rida honom. Och eftersom han signalerat att han inte mådde bra - hade ont - så bedömde vi att det inte heller var OK att låta honom fortsätta som avelshingst. Det är också en ganska stor påfrestning.
 
Det blev papper in till försäkringsbolaget, som höll med om bedömningen. Det kändes både skönt och väldigt definitivt och tråkigt att få det beskedet.
 
Så idag avlivas Io. Han ska slippa ha ont. Det är det sista jag kan göra för honom. Jag hade så mycket hoppats att få betäcka Aska med honom i vår. Det var ju nästan därför jag köpte honom. Nu blir det inte så. Men jag hoppas att få två föl till våren, och att han totalt får tre föl nästa år.
 
Ibland blir det inte som man tänkt sig. Och man kan tycka att det är tråkigt och dåligt. Men jag kunde inte svika honom, även om det inte blev som jag hoppades. Jag tror att detta trots allt var bäst, som det var nu.
 
 
0 kommentarer