Sen finns inte

 
"Sen finns inte" eller "tomorrow never comes" är uttryck som jag ofta påminner mig om. Oftast som en tanke till mig själv om att många saker är nu eller aldrig. Man kan förstås inte göra allt nu eller med detsamma, men för det som måste vänta kan man bestämma en tid då det ska ske. Sen är alldeles för diffust....
 
Kanske är denna sanning också förklaringen till hur svårt det är för oss att ta till oss kommande hot. Folk har svårt att sluta röka trots att de vet om alla risker, som kan komma sen... "Sen" eller "det händer inte mig".
 
Jag tror att detta i stor utsträckning gäller även frågan om antibiotikaresistens. Det är alldeles för lätt att tänka att det handlar om någon annan, eller kanske sen i en suddig framtidsbild. Och då har nog forskningen löst det....
 
Men antibiotikaresistensen är här nu! Visserligen i lägre grad än i många andra länder, men även i Sverige ser vi den. Och dess följder. I andra länder, inte alls långt borta, är det värre. Nyfödda dör i infektioner. Gamla och svaga likaså. Och ibland också till synes starka och friska personer, som en dansk grisbonde som skulle byta sitt slitna knä. Det slutade med katastrof, just på grund av antibiotikaresistens. När det är multiresistenta bakterier finns inget att göra.
 
Så ja, det gäller oss alla. Nu! Det är inte för sent att göra skillnad. En onödig behandling mer eller mindre gör förstås ingen större skillnad, men tillsammans gör de. Att vi inte ska äta penicillin vid förkylning eller andra virusinfektioner har alla hört. Ändå är det lätt att tänka att man vill ha, och bli frisk nu (ja, inte sedan då). Men man blir frisk mindre än ett halvt dygn snabbare, och så får man stor risk att få ont i magen av att tarmfloran störs av antibiotikan. Så då kan man få tänka att det är bättre att vänta lite. Inte tänka att jag måste bli frisk genast. Det går ju oftast rätt fort ändå.
 
Nåja, det där har nog de flesta hört och förstått. Men det finns mycket annat att ta ansvar för. Alldeles för ofta ser jag frågor på Facebook och liknande om det är någon som har lite penicillinsalva att låna ut till ett sår på ett hästben. Eller kanske en skvätt av något annat receptbelagt. Det finns också många som tror att tiken eller stoet är i behov av antibiotika för att kunna bli dräktig. Särskilt om någon annan fått det och det gick bra. Visst finns det infektioner som kan behöva behandlas, men här tror jag att det finns en stor förbättringspotential. Inte minst i att spara dessa mediciner till när det verkligen behövs. Och kanske ska man ibland vara så krass att vissa individer ska man inte avla på. Behövs det antibiotika för att få dem att fungera så är det risk att även avkommorna får samma dåliga egenskaper och svaga fertilitet.
 
Sedan är det ju inte antibiotika som får kroppen att läka. Det är kroppens egna fantastiska mekanismer. Visst kan en infektion vara dödlig och antibiotika helt livsavgörande. Men det är ju därför vi ska spara dessa resurser till då det verkligen behövs och gör riktig skillnad. I de andra fallen ska vi arbeta för att bli duktigare på att förebygga, och duktiga på att hjälpa kroppens läkande funktioner, till exempel med antiinflammatoriska medel, skölja sår och liknande. Det går att göra stor skillnad redan nu. Så gör det. För annars kanske sedan verkligen inte finns, i alla fall inte för den som får en allvarlig infektion.
 
 
 
 
0 kommentarer