Julafton igen, eller?
Efter regn och regn, och bara någon plusgrad på natten, tyckte jag att det var dags att öppna till ligghallen. Nyströdd med ett tjockt lager torv, och ovanpå det halm såg den härlig ut.
Och visst kom hästarna rusande när jag ropade. Busiga Aska först - hon blir nog snart ledare, och är på många sätt som sin mor - och så resten tätt efter. Så de verkade ju vilja komma in. Eller, jag vet inte....
Muska såg ut som att "var är middagen?", eller i vart fall "var är hotellfrukosten?" Bara halm - har vi sprungit hit för halm, salt och vatten? Nja, vi har det rätt bra på vårt fält och i vår skog, såg hon ut som. Sedan ville hon bli kliad.
De andra nosade runt lite. Tog en tugga halm och gick ut igen. De gick snart igen. Inga liggropar alls nästa morgon. De hade inte stannat länge. Vi får väl se hur mycket de är där, och hur mycket de väljer att mumsa vidare på sitt fält. Ingen tvekan om att få komma dit, till nytt bete, var mera julafton i deras smak. I alla fall nu. De gillar sin ligghall, men det är bara inte riktigt dags än. Hästar är inte riktigt som vi. Även i oktober och regn så är en åker med gräs bättre än ett ombonat hus....
"Så länge dom har att äta så fryser dom inte" är tydligen ett uttryck med sanning i.
Har man varit med om att ge hästar (och kor, och andra djur) det här valet själv så har man (OK, jag!) svårt att någonsin argumentera för att det skulle vara bättre för dem att vara inne många långa timmar. Jag förstår ju att det finns andra begränsningar, särskilt för produktionsdjur, men att stänga in dem med omsorg om dem själva - missriktat!