stuterikry.blogg.se

Jag har ju tidigare skrivit en del om att sälja gamla hästar. Det kan vara både rätt och fel, och är definitivt inte så enkelt som en del skriver att det alltid är fel och att man ska låta dem vara kvar som pensionärer. Samtidigt har jag också skrivit inlägg som "Sviker du din gamla häst", där jag betonar att det är viktigt att ta ansvar även för de svåra besluten och inte lämna en sjuk häst vidare för andra att ta ansvar för slutet av livet och beslut om avlivning.

 

Men det finns ingen ålder som utgör en definitiv gräns. Om hästen är godtagbart frisk och kan få ett bra liv hos en ny ägare, som kanske har både mer tid och mer glädje av en gammal läromästare, så kan det vara helt rätt att låta dem flytta ännu en gång. Vi har sålt flera äldre ponnyer, då de blivit för små för sin ryttare. I många fall har de både fått det bra och blivit mycket älskade. Och ibland har de räckt till mer än en ny ryttare.

 

I söndags hade jag glädjen att återse vår gamle Zison. Han är född 1990 och är en new forest. Hans hela namn är Eskekärrs Zison, och han kom till oss för ganska precis elva år sedan. Då var han alltså 16 år, och på väg att bli pensionär enligt många. Ella lärde sig massor på honom, i både hoppning och dressyr. De tävlade lite dressyr och var också med på new forestmästerskapen en gång.

 

2009 började Ella tävla Desolett istället, och Zison fick flytta till en liten ridskola. Han var kvar där och fungerade bra, men blev sedan pensionerad från ridskolan och kom till den familj som ännu har honom kvar. Och 27 år ung fick vi träffa honom i söndags. Fin i hullet, bara pyttelite sänkt i ryggen och med en blank, fin päls. Stolt, pigg och glad. Och han ger glädje där han är och rids ännu. Nog hade det varit synd om han bara gått här och skrotat, när han fortsatt att ge så mycket glädje i många år, även sedan han blev "gammal".