stuterikry.blogg.se

 

Men vi har haft bete som har varat längre än vanligt, och det är ju skönt. Hästarna kommer en sväng i ligghallen ibland nu, och det blir några gropar i halmen där de vilat. Men sedan går de igen. Ut på fältet och betar, även när det regnar och blåser.

 

Allra bäst trivs de när det blir klart och kallt. Grannens sinkor såg också ut att gilla det, trots en riktigt frostig morgon för några dagar sedan. Oerhört vackert, och det kanske de inte brydde sig om, vad vet jag. Men de såg verkligen ut att trivas, trots kylan. Och himlen bjöd på klarare färger allt eftersom solen steg.

 

Gräset var rejält frostnupet, och det varnas det ju mycket för till hästar. En gammal sanning, som aktualiserats med ny kunskap om fång. Mina fick ändå gå kvar på sitt fält och beta som förut, dygnet runt. Rätt eller fel, jag vet inte. Kanske har jag haft tur, men ingen har visat tecken på att må dåligt av det, varken nu eller tidigare.

 

Jag tänker ibland att det kanske är mindre risk om de får gå där dygnet runt. Att det kan vara mycket värre att släppa ut hungriga hästar i det morgonfrostiga gräset. Då vräker de ju i sig. Jag ser att de som går ute hela tiden ofta betar en bra stund på natten, men sedan vilar, och ofta just den tid som anses allra farligast. Jag säger inte att det är det som gör skillnad, men jag tänker att det nog finns en del vi ännu inte vet. Och förstås att det kan skilja både på gräs och på olika individers känslighet. En sak vet jag dock säkert, och det är fryser gör de inte. De älskar detta väder - både hästarna och korna (och jag med, fast jag kan frysa om fingrarna lite...).