stuterikry.blogg.se

Igår åkte Ella och jag med Nye till hästkliniken i Mantorp för besiktning. Han klev rakt in i transporten, trots att det var så tidigt att det var mörkt. Vi hade tränat kvällen innan, när vi kom på att han nog aldrig lastats i mörker. Även om man kan tända så blir det ju annorlunda. Men det var inte svårt då heller.

 

Väl framme möttes vi strax av köparna, som stigit upp ännu tidigare och rest hela vägen från Västerås. Jättebra när både köpare och säljare kan vara med samtidigt. Då kan man se vad och hur saker kollas, diskutera fynd och andra frågor. Jag kände mig också stolt över att se hur vår unghäst tog allt det nya. Lite fundersam, men allra mest samarbetsvillig, snäll och nyfiken. Han stod still och lät sig undersökas i alla ändar, böjde ben högre än han någonsin provat och såg väldigt förvånad ut när han lurades att visa hur elastisk och fin rygg han har. Men godiset han fick för att böja nacken långt, långt - det smakade visst inte gott. Morot var bättre.

 

Vi har aldrig longerat, för vi tycker inte att det fyller någon viktig funktion, men riskerar att nöta på hästen. Men som den kloka och samarbetsvilliga unghäst han är så var det inga problem ändå. Jag kunde visa honom i både trav och galopp i båda varven, så att rörelserna kunde kontrolleras på alla sätt - som man ju vill. Och ridit honom hade ju Anna gjort när hon kom för att se om han var något för henne - och de såg ut att passa ihop direkt.

 

När allt var kollat och inga allvarliga fel hittats, återstod röntgen. Vi hade enats om att göra en så kallad exportröntgen, sammanlagt tolv bilder på leder i lite olika vinklar. På köpet kunde vi se att tillväxtzonerna vid knäleden inte slutits helt ännu - normalt och förväntat av en häst som ska få växa lite till. Även alla dessa leder var till belåtenhet, och vi fick ett intyg med utlåtande om att han var trevlig. De småsaker som fanns (hans utläkta sårskada med lite ärr, en liten sårskorpa och vargtänderna) bedömdes sakna betydelse. Så efter en grundlig genomgång kunde vi avsluta affären och låta Nye byta ägare. Klart att vi alla var nöjda med det - det var ju dagens mål, och ett beslut som vi tagit. Och jag tror att han får det bra, och hoppas att han ska trivas.

 

Vi lastade in honom i deras transport, och det var han däremot inte helt säker på att han ville. Efter att ha skött sig utmärkt i flera timmar och fått stora guldstjärnan igen, så sa han att han inte hade lust. Så vi fick ta fram linorna och då klev han på - annars lastar vi normalt genom att helt enkelt leda in hästen. Han var ganska pigg, men ändå lite påverkade av det lugnande han fått till röntgen, och då kan de bli lite konstiga - nästan mer stressade än annars, vilket kan låta motsägelsefullt. Lyssnar dåligt, är lite röriga på något sätt. Och han reagerade när övre luckan skulle stängas  - kanske för att han fått lugnande, kanske för att allt fokus låg på en ponny som skrek utanför - eller kanske just på grund av detta tillsammans.

 

Men sedan började han äta hö, efter en stund, och vi kunde ta farväl av en Nye som åter var sig lik. Han rullade bort med sin nya familj, mot nya äventyr. Vi stod kvar en liten stund i solen innan vi också åkte. Stolta över att ha förberett och fött upp honom väl, nöjda att allt gått så bra idag, men också vemodiga. Vi kommer sakna honom och hans charmiga nyfikenhet. Och vi önskar förstås honom all lycka till i resten av livet!