Halm - äntligen!

I år har vädrets makter inte precis varit på bästa humör för att få bra foder till djuren. Ja, vårt ensilage tror jag är precis som jag vill ha det, men sedan var det torrt, torrt och torrt. Och jag var tacksam att ha så stora arealer att betet räckte ändå. De lovade regn som aldrig kom. Tur jag inte behövde ta en andraskörd. 
 
Fast när det väl kom så var det ändå för tidigt, eller för sent - kanske båda. Och då var det ingen måtta. I september regnade och regnade och regnade det. Betet tog fart, men tröskningen blev det tvärstopp på. En del halm var bärgad, men inte vår. Vi står inte först i kön, och ett tag tänkte jag att det blir nog inget.
 
Men i förra veckan ringde de och vill kolla min beställning.  Jag hade i år beställt från Lovang-gruppen, som nog är i särklass störst på halm i de här trakterna. De var lika frustrerade som jag och ville stämma av om det gick att nöja sig med lite mindre., Det gick det, för jag har lite kvar på lager. Och så var den nog inte gyllene... Nej, det kunde jag förstå. Var den bara frisk och torr så var jag nöjd. Frisk så att hästarna kan både äta och ligga i den.
 
Och i den här veckan kom den. Torr, lite grå halm, men den ser helt OK ut, och känns fin. Inte dammig eller möglig alls. Så vi rullade in den. Eftersom det fina vädret fick alla bönder att köra gräs eller halm som vilda (förstås) så valde vi att ta det som ett motionspass och rullade med handkraft upp 18 stora rundbalar (200 kg styck) på skullen. Med envishet och ett rep så gick det hur bra som helst.
 
Så nu har jag mer ro i själen och ska bara åka och köpa rejält med torv att grunda bädden i ligghallen med. Sedan är vi redo för vintern. Det känns bra.
 
0 kommentarer

Vill vara med

Det är så roligt med unghästar. Särskilt när man kommer till den punkten att de vill vara med och tycker att människans sällskap räcker för att känna sig trygg. Sedan är det klart att de alltid vill ha sin flock att vara med. Det är en helhet som ger ett bra hästliv. 
 
I söndags tog jag in Nye i stallet för att fixa manen, som vuxit sig alltför lång. Han var ensam där, och det var ju inte första gången, och heller inte oväntat att han skulle ta det bra. Men ändå värt att stanna till inför, och vara glad för.
 
Han stod där i boxen och njöt av att vara i fokus. Att bli borstad är så härligt, och konstigt nog allra skönast på huvudet. Att jag drog och slet i manen bekymrade honom inte alls. Och sedan myste vi en stund. Det är sådana stunder som gör mig glad.
 
Det känns tråkigt att sälja honom, men också bra att kunna visa upp en trevlig och välhanterad unghäst. Då har jag i alla fall gjort vad jag kunnat för att fortsättningen ska bli bra. När jag visade honom i tisdags skötte han sig precis som jag trodde och hoppades. Det kändes bra att grunden var lagd så att han även med ny ryttare var trygg och trevlig. Jag hoppas jag har hittat ett bra hem åt honom, där de får glädje av denna härliga unghäst. Håll tummarna för att allt går i lås och att det blir så bra för alla som vi hoppas. 
 
 
 
 
1 kommentar

Minns du?

 Minns du tjejen som efter nästan två års uppehåll bestämde sig för att börja rida igen? Ha mod att utmana sin rädsla efter skadan, våga prova och verkligen vilja komma igång. Mycket mod och beslutsamhet krävdes. Men hon sa att hon verkligen ville. Och jag trodde på det.
 
Så vi åkte och köpte en snäll och långsam liten ponny. En liten Rena att bli trygg med, våga lita på, kunna utvecklas med. För liten, för gammal, för långsam. Eller alldeles lagom just då.
 
Det är faktiskt inte så länge sedan. Det var i våras. Och nu galopperar hon och hoppar hinder på en betydligt större och piggare ponny. Denver visar henne vägen vidare som ryttare. Och med Rena galopperar hon ute på åkervägar och njuter av att kunna det med.
Hon säger att hon är modigare nu. Jag tänker att hon nog var allra modigast då. Som vågade och ville. Och jag förstår inte hur fort hon utvecklats. Tack vare snälla ponnyer. Och tack vare en orubblig vilja. Det är bra gjort. Och jag är lika glad som hon när jag ser leendet när hon hoppar med Denver.
 
 
 
4 kommentarer