Galen jämförelse

Ibland blir man både upprörd och förvånad. Det hände mig i förra veckan när jag läste svaret på en frågespalt om hästar. Frågan handlade om skadeståndsansvar för en häst som blivit skadad i hagen, då den blivit sparkad av annan häst. Ägaren visste inte vilken av hästarna som orsakat skadan, som hade blivit kostsam, och ägaren ville därför ha hjälp från de andra hästägarna att betala.
 
Juristens svar fick mig att undra om det bara är regler om skadestånd som ska beaktas här, och om man får dra hur galna jämförelser som helst. Hon började med att summera att när man hyr in sin häst så samtycker man i regel till att ha flera hästar i samma hage, och att det innebär en skaderisk, som man då också samtyckt till. Sedan fortsatte hon så här: "Man kan jämföra med att den som ställer sig i en boxningsring har samtyckt till viss misshandel, liksom den som är med i en hockeymatch har gjort."
 
Hur tänkte hon nu? Behöver en jurist inte alls ta hänsyn till att hästar är flockdjur eller att djurskyddslagstiftningen ställer krav på social kontakt? Och kanske är det så att hästar ensamma i små eländiga hagar faktiskt löper minst lika stor skaderisk - risk för skador på ben och leder på grund av dåliga möjligheter att röra sig, risk för kolik på grund av otillräcklig motion och så den psykiska stressen som inte är lika lätt att mäta, men som också påverkar hästens hälsa och välfärd i en helhet.
 
Att jämföra att en häst kan skadas vid hopsläpp eller i hage med att människor pucklar på varandra i en boxningsmatch - det är absurt. Kanske hade denna fråga besvarats bättre av någon med kunskap om hur man ska agera vid hopsläpp eller för den delen alltid med hästar i flock. Tillräckligt stor hage, tillräckligt mycket foder och klok sammansättning av flocken reducerar riskerna massor. Det finns dessutom studier som visar att skaderisken inte alls är så hög som folk gärna tror - totalt sett är det alltså av värde att ha hästar i flock. Och sedan är det inte alltid så att allt är den sparkande hästens fel - en del hästar respekterar signaler dåligt och får till slut däng för det. Men för det mesta skadar de faktiskt inte varandra, även om det förstås händer.
 
Nog för att pengar och juridik styr mycket i vår värd. Men låt oss ändå vara kloka hästmänniskor som sätter hästens bästa i främsta rummet. De allra flesta hästar kan gå i flock, och det innebär faktiskt inte någon stor skaderisk. Slutsatsen av svaret var att det nog var omöjligt att driva ett skadeståndsanspråk, särskilt som man inte visste vilken häst som sparkat. Bra det, men ändå ett riktigt uselt svar, tycker jag, som inte är advokat utan bara en vanlig veterinär.
 
Samma häst som sparkar ut så ilsket ovan ses här stå och klia - och ingen blev skadad någon av gångerna :-)
 
 
 
 
 
 
0 kommentarer

Nytt bete - nu!?

September går mot sitt slut, och många hästar har fått flytta inomhus om natten. I år kanske lite extra tidigt för en del på grund av allt regnande. Ibland kan det vara motiverat och nödvändigt.
 
Men ibland tror jag att vi tar in hästarna för att vi glömmer att de är hästar. Vi jämför med vår önskan om att krypa upp framför brasan med en bra bok. Det är ju inte det hästar drömmer om. De vill ströva över stora ytor med sin flock och beta. De sover korta pass då och då, men en lång natt i en box är inte hästarnas dröm. Så jag förstår inte varför så många tar in hästarna redan i början av september. I varje fall om det finns en bra liggplats ute. Fodra går ju.
Våra brukar få gå ute dygnet runt en bra bit in i oktober, ibland även in i november, om vädret är torrt. Och sedan fortsätter de på sätt och vis vara ute dygnet runt, så mycket som de vill, eftersom de själva väljer när de använder ligghallen.
 
Till igår har våra hästar gått på sommarbetet. Men nu var det slut. Så jag stängslade av en del av återväxten på vallen intill vinterhagarna, och så flyttade vi flocken dit igår. Alla var angelägna om att komma med, och trots att det mest är nässlor och ogräs i vinterhagen så dök de hungrigt ner i detta.
Men när jag började gå ner mot vallen så fattade de direkt. Aska tog ledningen, som snabb, smart och rörlig, och susade ut på fältet med de alla de andra "ungdomarna", dit även 21-åringarna Rena och Denver räknade sig. Till och med Muska kom flängande i galopp - en gångart som hon numera anser helt onödig för det mesta. Men med spetsade öron rusade även hon ut i det frodiga gräset. Jag blev glad av att se deras glädje.
När denna del är nerbetad så utökar jag hagen, men att ge allt på en gång är bara dumt. Och om ett litet tag kommer de att få möjlighet att gå in i ligghallen också. I våra kuperade och omväxlande hagar tycker jag att de har det bra utan den ett litet tag till. När jag ser på hästarna så tror jag att de håller med.
 
 
 
 
 
2 kommentarer

Årets sista sommarpremieringar

 
Säsongen för sommarpremieringarna går mot sitt slut. Så här långt ut på höstkanten är det gängse namnet ändå oftast sommarpremieringar. Avelsvärderingar för ston och unghästar blir ju långt och krångligt att säga. Och sommaren vill vi ju gärna ha kvar ett tag. 
 
För ganska länge sedan började säsongen för dessa evenemang i maj och hade sin topp i juli. Sedan tillkom så kallade uppsamlingspremieringar i slutet av säsongen. Tanken var för att ge skadade hästar en andra chans, och kanske ägare som missat anmäla med. 
 
Nu känns det som om allt fler visar allt senare. De allra första är i juli, och då är ringarna oftast ganska små. Fler och fler verkar vilja visa i slutet av säsongen. 
 
Det kan finnas många olika skäl till det. Det kan ju vara smidigare att göra bruksprov med ett sto när fölet hunnit växa till sig lite. Eller bara det att stoet hunnit hem igen från betäckning. Man kanske själv är bortrest mitt i sommaren, eller något annat skäl. 
 
Fast för egen del vill jag gärna visa tidigt. Särskilt treåringar, som känns lite viktigt. Om något skulle hända så vill jag kunna ha en andra möjlighet. Och jag tycker att det är festligt att visa sommarblanka hästar en riktig sommardag. 
 
Jag hör att en del vill vänta för att ge hästen lite mer tid att utvecklas. Och andra som inte alls visar unghästar, för de är i växtfas. Jag tänker att domarna är kompetenta nog att veta att unghästar växer och utvecklas. De ska helt enkelt inte vara färdiga som ett- eller tvååringar. Inte vid tre års ålder heller, för den delen. Och för de yngsta är träningen att komma ut det viktigaste. Om traven är lite sämre för att unghästen växer så tänker jag att nästa år ska de få se, och då är den dessutom mera världsvan. 
 
Ja, vad man nu än väljer så hoppas jag att de riktiga sommarpremieringarna, på sommaren, ska locka tillräckligt många för att bli kvar. Jag ser redan fram emot nästa säsong, fast denna inte är riktigt över än. Om du inte kommit iväg för att titta så är det hög tid nu!
Aska Kry fick 42 poäng i somras, trots växtfas!
1 kommentar