Minns du?
Minns du tjejen som efter nästan två års uppehåll bestämde sig för att börja rida igen? Ha mod att utmana sin rädsla efter skadan, våga prova och verkligen vilja komma igång. Mycket mod och beslutsamhet krävdes. Men hon sa att hon verkligen ville. Och jag trodde på det.
Så vi åkte och köpte en snäll och långsam liten ponny. En liten Rena att bli trygg med, våga lita på, kunna utvecklas med. För liten, för gammal, för långsam. Eller alldeles lagom just då.
Det är faktiskt inte så länge sedan. Det var i våras. Och nu galopperar hon och hoppar hinder på en betydligt större och piggare ponny. Denver visar henne vägen vidare som ryttare. Och med Rena galopperar hon ute på åkervägar och njuter av att kunna det med.
Hon säger att hon är modigare nu. Jag tänker att hon nog var allra modigast då. Som vågade och ville. Och jag förstår inte hur fort hon utvecklats. Tack vare snälla ponnyer. Och tack vare en orubblig vilja. Det är bra gjort. Och jag är lika glad som hon när jag ser leendet när hon hoppar med Denver.
ja, jag kommer ihåg det. Fortsätter hon i denna takten kommer hon ju snart vara med i EM. 😉 Har du visat det för Unni?