Ljusmusblack?

Färger och nyanser är ett intressant ämne, tycker många. Det diskuteras både här och där om en häst är brun eller mörkbrun. Och om man måste ändra i passet om det står brun, men den är ljusbrun. För att inte tala om var gränsen går mellan brunblack och ljusbrunblack.

För mig är det viktiga att hästens färg är rätt beskriven. Alltså att den står som fux och inte som brun, om den nu är fux. Om den kallas fux eller mörkfux känns inte lika viktigt.

Det är klart att även nyanser är styrda av gener. Gener som vi inte vet så väldigt mycket om än. Färganlagen kan vi ju numera testa. Och därmed vet vi precis skillnaden på brun och fux, eller brunblack och rödblack. Men var går den exakt gränsen mellan en mörk ljusbrunblack och en ljus brunblack? Tja, inte lätt att veta. Ännu värre blir det av att de kan skifta en hel del i nyans mellan årstider. Och förstås att de som föl inte alls ser ut som sedan. Men det är som föl de ska id-kontrolleras.

Jag tycker att det är lite spännande att det ofta funderas kring brunblack och ljusbrunblack, och om det kanske finns mörkbrunblacka med. Hos fjordhäst skulle jag våga påstå att om det finns mörkbrunblacka så är de extremt sällsynta. Precis som hos russ och nordsvensk så dominerar de ljusa nyanserna av färgerna. Och då kan de som är lite mörkare uppfattas som väldigt mörka, på grund av skillnaden. Om man tittar på brunblacka varianter av korsningar eller andra raser så är de oftare betydligt mörkare. För att det finns anlag som ger de mörkare nyanserna där.

Och precis som man sällan anger nyanser av svart, så gör man inte heller det för musblack. Jag har aldrig hört om ljusmusblack, även om det nog är precis vad denna häst är, i analogi med alla ljusbrunblacka.

Musblack är väl i så fall Hangvar Kry (ovan), och de flesta andra ljusmusblacka, om man ska vara petig. Men ljusmusblack är ju rena tungvrickningen, och jag påstod ju nyss att nyanser är mindre viktigt. Så vi säger väl bara musblack då. Så länge du inte förväxlar dem med en vitblack, som denna nedan ;-)

 

1 kommentar

Ingen som Ina

Ina är en fin fölunge. Men allra finast är hon nog på insidan. Hon har ett så ljuvligt temperament att det är svårt att beskriva. Iska är också väldigt trevlig, och fin hon med.
 
 
Jag försökte sammanfatta det när hovslagaren var hos oss senast. Ina fick titta på medan hovslagaren verkade Finja. Lugn och nyfiken kollade hon in honom. Ni minns kanske att jag betittade att förra gången låg hon kvar på sidan när han kom in. Helcool redan då. Nu stod hon som ett ljus medan hon verkades. Tar ju inte så lång tid, men ändå. Lite ifrågasättande brukar det ju bli. Som när vi sedan kom till Iska. Hon var snäll också, men provade att dra emot lite. 
 
"Hon är mer som snittet" sa jag. Då stannade hovslagaren upp och sa att nej, hon är också väldigt snäll och välhanterad. Men den andra är ju typ unik. Båda är dock långt över snitt. 
 
 
Inte så många dagar senare skulle jag flytta ston med föl till nytt bete. De skulle bara över i andra halvan av hagen, som jag delat av. De var nära grinden när jag kom, så jag bara öppnade. Muska, Iska och Finja hade gått in på nya delen efter bara några sekunder. Ina vågade inte. Der var uppenbart att hon hade känt på strömmen i staketet. Ville inte... Fast strömmen var avstängd.  Och jag öppnade rejält. Nej!
 
Jag traskade hem efter grimma. Snäll att fånga, och gick med mig nästan fram. Vågar inte, sa hon. Otäckt ställe. 
 
 
Så jag ringde Peppe, som kom. Vi lyckades baxa henne genom öppningen och in i nya. Det var lite kämpigt oxh motspänstigt, men till slut gick det! Hon hade tänkt springa tillbaka, men då kom Iska och tog med henne - tack för det!
 
När jag gick hem tänkte jag att det skulle vara så lätt att säga att hon är dum och envis. Men det är ju orättvist. Hon är väldigt snäll och klok. Hon vet att det gör ont där staketet var. Hon är ensam kvar, men låter sig fångas lugnt och ledas. Och jag har haft fler föl som inte vill gå genom öppna grindar, där det varit ström. De brukar snart lära sig att man kan följa människorna igenom där. För egentligen visar det ju bara att de lärt läxan - till och med lite för bra!
1 kommentar

Hur har du det med vaccinationen?

Jag har ju ibland påmint om hur viktigt det är med vaccination av hästar. Men kanske är det på sin plats att påminna även om din egen vaccination. 
 
Du som håller på i stallet har extra goda skäl att se till att uppdatera din stelkrampsvaccination. Stelkrampsbakterier finns i jorden och hästgödsel. Och smittan kommer in i kroppen via sår. Särskilt gillar de sårfickor, där luften inte kommer till. Där bildar bakterien ett gift som via nervbanorna når hjärnan och orsakar kramper. Eftersom det är giftet som ger symtomen hjäper inte antibiotika när sjukdomen väl har brutit ut. 
 
Så var noga med att ha ett fullgott stelkrampsskydd. Fråga på vårdcentralen om du är osäker ifall det är dags. Jag fyllde på mitt skydd för några veckor sedan, då jag plötsligt insåg att det nog gått mer än 20 år sedan senast. Och då var det visst dags, när man fått så många vaccinationer som jag har. För den som är yngre är intervallet kortare. 
 
En glad överraskning var att jag inte blev det minsta stel och öm efteråt. Vaccinet har visst förbättrats, sa sköterskan. Det verkar som hon har rätt. Så lite ont precis efter sticket var allt. Och det är det definitivt värt att slippa stelkramp även om det hade blivit lite värre än så. 
 Tack för fin bild, Åsa Petersson!
0 kommentarer