stuterikry.blogg.se

I tisdags satt jag hemma och jobbade på morgonen medan Unni gick ut för att rida Denver. Plötsligt ringde hon. 

 

Och fast hon aldrig sett det förut så visste hon: Denver hade satt i halsen. Den ständigt hungriga ponnyn hade kastat sig över sina pellets och ätit så fort att det blev stopp i foderstrupen. I samma stund slutade han äta och såg olycklig ut, samt skrapade med hoven. 

 

Han brukar inte få kraftfoder men vi började nyligen med lite proteinpellets, eftersom betet börjar bli dåligt. Denver är fin, men tappar lite i hull. Så han får lite i samband med att han rids. Och trots att det inte fanns minsta konkurrens måste han tydligen slänga i sig det. Hungrigare än alla fjordingarna trots att han kan beta dygnet runt, och även om det är sämre näringsvärde nu så finns ju gräs att äta ännu. Unni visste att samma sak hade hänt en gång förut. Det hade jag missat. 

 

Jag sa åt henne att låta honom gå ut på gårdsplan och vänta lite, så skulle jag komma sedan. Ingen veterinär kommer ju på två sekunder...

 

Men nu var jag både djurägare och veterinär. Det är inte så praktiskt som det kan låta. Rätt jobbigt att ha båda rollerna samtidigt. Fast det är förstås fördel att kunna göra något. Om det finns någon som kan hålla djuret. Och det fanns ju nu. 

 

Denver var lugn, men såg olycklig ut. Ville absolut inte äta något alls - bara det säger ju en del. Han fick gå in igen efter en snabb koll. Foderstrupsförstoppningar har jag behandlat några genom åren. Några smidiga, men ofta jobbiga att lösa. En med torrt betfor gick bara inte. Många minnen for genom huvudet. 

 

Jag bestämde mig för att rota fram nässvalgsonden. Den var inte använd på några år, men jag hittade den snart.  Jag funderade på om jag skulle ta med kramplösande medicin på en gång, och därmed sätta stopp för helgens tävling. Det fick det ju vara värt om det behövdes. Men jag kunde ju testa med bara sonden först. 

 

När vi klev in i stallet igen möttes vi av spetsade öron och en ponny som frågade vart hans mat tagit vägen. Det hade släppt! Härligt!

 

Jag gick in och fortsatte jobba. Jag tog med sonden för disk, trots att den inte blev använd. Det var nog dags ändå. Unni gjorde klart för ridning. Och i fortsättningen blir det pellets i form av gröt till hungrig ponny. Han äter nog det med om jag känner honom rätt.