stuterikry.blogg.se

Ina är en fin fölunge. Men allra finast är hon nog på insidan. Hon har ett så ljuvligt temperament att det är svårt att beskriva. Iska är också väldigt trevlig, och fin hon med.

 

Jag försökte sammanfatta det när hovslagaren var hos oss senast. Ina fick titta på medan hovslagaren verkade Finja. Lugn och nyfiken kollade hon in honom. Ni minns kanske att jag betittade att förra gången låg hon kvar på sidan när han kom in. Helcool redan då. Nu stod hon som ett ljus medan hon verkades. Tar ju inte så lång tid, men ändå. Lite ifrågasättande brukar det ju bli. Som när vi sedan kom till Iska. Hon var snäll också, men provade att dra emot lite. 

 

"Hon är mer som snittet" sa jag. Då stannade hovslagaren upp och sa att nej, hon är också väldigt snäll och välhanterad. Men den andra är ju typ unik. Båda är dock långt över snitt. 

 

Inte så många dagar senare skulle jag flytta ston med föl till nytt bete. De skulle bara över i andra halvan av hagen, som jag delat av. De var nära grinden när jag kom, så jag bara öppnade. Muska, Iska och Finja hade gått in på nya delen efter bara några sekunder. Ina vågade inte. Der var uppenbart att hon hade känt på strömmen i staketet. Ville inte... Fast strömmen var avstängd.  Och jag öppnade rejält. Nej!

 

Jag traskade hem efter grimma. Snäll att fånga, och gick med mig nästan fram. Vågar inte, sa hon. Otäckt ställe. 

 

Så jag ringde Peppe, som kom. Vi lyckades baxa henne genom öppningen och in i nya. Det var lite kämpigt oxh motspänstigt, men till slut gick det! Hon hade tänkt springa tillbaka, men då kom Iska och tog med henne - tack för det!

 

När jag gick hem tänkte jag att det skulle vara så lätt att säga att hon är dum och envis. Men det är ju orättvist. Hon är väldigt snäll och klok. Hon vet att det gör ont där staketet var. Hon är ensam kvar, men låter sig fångas lugnt och ledas. Och jag har haft fler föl som inte vill gå genom öppna grindar, där det varit ström. De brukar snart lära sig att man kan följa människorna igenom där. För egentligen visar det ju bara att de lärt läxan - till och med lite för bra!