En hälsning från länge sedan
I höstas, när gräset började bli nedbetat, hittade jag en rostig järnbit i kanten av åkern. Handsmidd, tror jag, för ganska länge sedan. Rostig och märkt av tidens tand, men man kunde ännu ana att den hade hål för spik eller liknande på några ställen.
Först tänkte jag att det var en hästsko som gått av. Det kunde ju passa att hålen var sömhål. Men en hästsko är inte så smal i trakten som denna, och kanske lite mer välvd. Så det är nog ett beslag av något slag. Det kan ha gått av.
Kanske har det suttit på något på den plats där jag fann det. Eller så har någon slängt det där. Svårt att veta. Jag vet inte vad det varit heller.
Men när jag tar det i handen så tänkler jag på människorna som levt på den här gården före mig. Hur det haft det. Hur de släpat undan sten från åkrar, kämpat och arbetat. Kanske själva smidit beslaget jag fann. Eller köpt det av någon.
Många frågor och tankar. Svaren får jag nog inte. Men det känns ändå fascinerande att tänka på, undra och fundera på likheter och skillnander mellan våra liv. Samma plats, olika tid, olika förutsättningar. Lika och olika. Men kanske ändå mest lika när vi står där på åkern och blickar ut över bygden och grödorna.
