Kry igen!
Tack för alla uppmuntrande krya-på-dig-hälsningar! Tre dagar med feber blev det, och det blev det inte mycket gjort - man får liksom snor i hjärnan med, så inget funkar. Men på annandagen kändes det mycket bättre, och vi for med Denver för lite hoppning i ridhus.
Det var väl timat, för innan hade vägen varit alltför hal, och redan nästa dag var det blankis med vatten på, så då ville jag inte fara med transporten. Men på annandagen gick det fint, och Unni och Denver jobbade på bra med olika titt-hinder, där värsta spöket var en filt som hängde över bommen. Julklappar och annat var inte så farligt.
På eftermiddagen red Ella och jag ut i fantastiskt soligt väder och gnistrande snö - årets Staffansritt, kanske vi kan säga. Jag red Aska och Ella Desolett, och Aska tyckte det passade bra att vi tog täten och travade energiskt iväg bortåt. Man blir så fantastisk glad bara av att vara med en så härlig unghäst, och hon skötte sig strålande hela turen. När det sedan var snorhalt nästa dag, så passade det ju ändå att vila efter lite mer ridning än vanligt.
Så då blev det en dag med mycket föreningsarbete. Städa hemsidan, få undan lite mejl, få klart skrivelser av olika slag. Ja, alltså mest sådant jobb som bara syns om det inte blir gjort...
Vi har också tränat fölen, och det var väl möjligen det som inte var så optimalt i det soliga vädret. Just som vi kommit upp till vägen och stod och myste lite där, så blev det ett rejält snöras från boningshusets tak. Ett stort swish, en rejäl duns och så den vita snöns rörelse blev lite mer än de båda äventyrslystna unga damerna var redo för utan mammas stöd. Ella och jag befann oss plötsligt stå kvar där ensamma... Vi hann inte ens försöka stoppa dem.
Men sedan de rusat till mammorna vid grinden, ungefär 50 meter bort, så vände de och kom skrittande mot oss igen. Kanske för att kolla hur det gått för oss, eller för att kolla vad det var. Lite skeptiska var de, men vi gick tillbaka till samma plats och det var helt ok. Och eftersom all snö rasat ner i första raset så var det lugnt sedan...
Igår fick de istället promenera med varsion vuxen häst. Vägen var för hal, så det blev lite turer här och var runt på gårdplan och så. Ina gick med Desolett och Iska med Aska. Aska tyckte att lillasyster var lite fjantig och gick dessutom fort som vanligt, men Desolett var en klok lärtant, så jag tror hon får ta hand om båda nästa gång. Hon var verkligen perfekt stöd för Ina, som då vågade allt vi bad henne. Aska fick sedan träna lite tömkörning, som bjöd på bra ljudeffekter med linorna. Det var kras-is på ridbanan, så det lät en del om linorna. Vi passade också på att köra över en bom för ytterligare träning. Det finns mycket man kan göra även när underlaget är sådär. Och det är så härligt att orka vara ute med unghästarna igen!
Så fina häst bilder