Träna på att tävla

 
Pay and jump heter det numera, fast jag säger träningstävling ibland. Det är väl ingen tävling alls om man ska vara noga, utan bara en bra träning för att bli redo att tävla. Det är nyttigt. På Tranås ridklubb får alla som vill köpa deltagarrosett, hur det än gått. Det är bra.
 
Fast det är förstås roligare när det har gått bra. Det har det gjort för Unni de tre gånger hon och Denver varit med, nu senast i söndags. Första gången red de 40 cm, andra 50 cm, och nu var det dags för 60 cm. Jag tyckte att man kanske kunde nöjt sig med 50 cm en gång till.
Det tyckte inte Unni, så 60 cm fick det bli. Denver är ju rutinerad och bussig, och Unni utvecklas jättebra. Så hon fick förstås rätt. Felfritt, stadigt och en runda som följde planen. Jag filmade den, och jag måste erkänna att filmen är mycket sämre än ritten, och särskilt början som jag inte lyckades få bort. Så ni får hela, om ni vill se deras runda:
 
https://www.youtube.com/watch?v=efINogHe-OY
 
Nästa gång blir det 60 cm igen, säger hon. Låter bra, tycker jag. Kan vara klokt att hinna med och befästa lite. Eller som hon själv sa: Det gick bra och bra känsla, men jag var så koncentrerad på alla vägar att jag glömde jobba lite mer med tempot. Det ska jag försöka nästa gång.
 
Som sagt; det är mycket att träna på. Det är minsann inte bara att komma över hinderna.Det kan ju se lätt ut, men man måste öva om man ska kunna få till helheten. Och det är inte samma som på träning, inte ens på pay and jump. Bra att ha med sig en trygg häst som tar det hela med spetsade öron och gör livet lättare när man ska lära sig! 
0 kommentarer