stuterikry.blogg.se

Avel är inte lätt, men ändå väldigt spännande och intressant. Eller kanske just därför... Det behövs både kunskap och helst lite tur också i det genetiska lotteriet. Med rätt val kan man öka chanserna att det blir bra, det som man hoppas på, och det är väl det som är avel. 

 

Vid den här tiden sitter många och funderar på hingstval. Vilken kombination blir den bästa? Vilka egenskaper hos mitt sto vill jag förstärka eller förbättra? Vad vill och hoppas jag av fölet?

 

Jag har provat många olika kombinationer och jag har också gjort om samma några gånger. Kanske ovanligt sällan, för våra uppfödningar är efter väldigt många olika hingstar. Fler än tre helsyskon har det aldrig varit. 

 

Ibland gör man ju om en kombination för att det första fölet blev så väldigt bra. Muskas mamma Klarette hade fått en väldigt fin dotter efter Björgar, Björke hette hon. Så när vi hade köpt Klarette provade vi att kopiera det lyckade konceptet. Vi tyckte om Kamomill mycket, men hon matchade inte alls sin helsysters kvalitet. Hade Kamomill varit den först födda helsystern så hade det nog inte blivit en till. 

 

Jag har förstås också sett helsyskon som är mer lika varandra. Ljosefin fick tre döttrar efter Dalar; Dalacin Kry, Divina Kry och Desolett Kry. De har många likheter, och alla tre är/var riktigt bra individer. Dalacin var den elegantaste och minsta, Divina både grövst och tuffast, och Desolett på flera sätt ett mellanting. Och visst finns det saker som skiljer de tre, men väldigt mycket som känns gemensamt. Här är det också så att både Dalar och Ljosefin är hästar som upplevs ha präglat sina avkommor väldigt tydligt. 

 

Med det sagt är det väl lika bra att genast påminna om att varje avkomma får 50 % av förälderns gener. Hur den delen ser ut varierar dock mellan alla avkommor, utom eventuella enäggsäggtvillingar. Helsyskon är bara 50 % släkt, i genomsnitt. Det varierar litegrann, eftersom det kan slumpa sig sig så att två syskon får en större andel av samma gener, eller förstås mindre, medan man alltid är 50 % släkt med sina båda föräldrar. 

 

Vi hoppas ju alltid att få med vissa utvalda egenskaper från den hingst vi gillar. Vi kan tänka oss ett exempel där vi vill få fram en riktigt bra trav. För unga hingstar har vi i första hand hans egna egenskaper att titta på. Om vi då önskar förbättra traven så att fölet ska få bättre trav än sin mor, så kanske vi väljer en hingst med bra trav. Det känns ju logiskt. 

 

Det är en bra start, men det kanske inte lyckas ändå. Till stor del beroende på att avkommor bara får hälften av föräldrarnas gener, och vi kanske hade otur och inte fick med de bra travgenerna denna gång. Det kan i värsta fall också vara så att han faktiskt inte ens själv har bra anlag för trav. Han kan vara felaktigt bedömd, antingen på grund av okunniga domare, eller på grund av väldigt bra träning och matchning, som lyckades få honom att visa en bländande trav, trots svaga genetiska förutsättningar.  Och det kan förstås vara tvärtom också - en hingst med prima anlag visades ofördelaktigt. 

 

Om vi utökar spaningen och kollar på hur hingstens föräldrar travade, för att hålla fast vid exemplet, så är det större chans att få ett föl med bra trav om båda hingstens föräldrar travade bra, jämfört med om bara den ena eller ingen av dem gör det. Om hans syskon också rör sig bra i trav vet vi att sannolikheten att han nedärver bra trav blir större. Och en del av de hingstar som har egna dåliga poäng, men många släktingar med bra resultat, kan alltså ha bra anlag, trots allt. Men ibland är de verkligen sämre än sina släktingar, och har inte något att tillföra aveln, trots en guldkantad stamtavla. 

 

Det är egentligen bara avkommebedömning som ger svaret här. Med ett tillräckligt stort antal avkommor, helst tillsammans med ett varierat stomaterial, så börjar ho ana facit för hur en hingst nedärver sig. Om denna sammanställning ska vara relevant krävs att en stor andel av avkommorna blir bedömda. Det är därför det är så viktigt att även valacker ingår i avkommevärderingen och har resultat som kan jämföras med andra. Ett sätt att göra beräkningen är att använda BLUP, och ju mer data som finns om nära släktingar, och ju fler avkommor, desto säkrare värde.

 

Det tar ju tid innan vi har en avkommevärdering klar, och därför får vi delvis förlita oss på det vi kan hoppas på utifrån individ- och härstamningsbedömning, så att vi kan prova nya lovande hingstar i avel. Och även den allra bästa hingst får avkommor som har otur i det genetiska lotteriet och inte blir alls så bra som genomsnittet av syskonen.  

 

Till allt detta, som ju handlar om att få fram så bra individer som möjligt, tillkommer att man också behöver tänka på släktskap och inavelsgrad. För att i längden ha en hållbar avel vill vi undvika att öka inavelsgraden, och kan därför också behöva titta på släktskap, och på hur det ser ut i rasen som helhet. 

 

Hur väljer jag hingst då:

1. Jag använder gärna unga lovande hingstar som jag gillar och som passar mitt sto såvitt jag kan bedöma. Speciellt till äldre ston, som jag redan fått flera föl efter. Jag föredrar en mer "medelbra" hingst som har en välmeriterad stam, där de nära släktingarna också har de egenskaper jag önskar, framför en stjärna, där släktingarnas resultat inte passar mina önskemål lika bra, om jag måste välja. 

2. Till unga ston eller ston som jag är mer osäker om deras egenskaper väljer jag gärna en äldre hingst som lämnat sådana egenskaper som jag tycker är viktiga till en stor andel av sina avkommor. Jag bryr mig då mer om vad jag sett hos avkommorna än hos hingsten själv. 

3. Jag försöker, speciellt till ston som själva har en lite mer ovanlig stam, hitta en hingst som har möjlighet att ge en avkomma som är intressant för vidare avel härstamningsmässigt. Ibland får man tänka i flera led, och om man vill ta fram en avelshingst så bör han inte bara vara tillräckligt bra, utan helst också vara tillräckligt obesläktad med många ston. När jag tittar på den saken ser jag fjordavel i ett internationellt perspektiv och inte bara nationellt. 

 

Och nej, det är inte lätt. Och ibland blir det inte helt som man hoppas. Men det är intressant, och det finns alltid mer att lära.