Det bästa med ligghall
När hästarna stod på box och skulle ledas ut på morgonen, och in på kvällen, så försökte jag alltid minimera tiden inne, så att det helst inte blev mycket mer än halva dygnet. Jag tror nämligen inte att det är bra att de står stilla alldeles för många timmar - gjorda för att ströva omkring som de är. Så det blev till att ta in hästar och fixa stallet fram på kvällen, helst efter kvällsmat, om man nu inte skulle göra något särskilt den kvällen. Och sedan upp på morgonen och få ut dem.
Nu hör jag till de morgonpiggas skara, så det är väl inte så illa att stiga upp och gå till stallet. Men det är skönare att dra sig när man vet att hästarna har det bra. Och det är väldigt praktiskt att kunna fixa stallet i slutet av eftermiddagen och sedan vara klar, om det skulle behövas. De har ju halm att tugga på, så om de får lite extra lång tid att vänta på frukost skadar inte (eller det kanske jag ska fråga dem om...). Och så blir jag inte straffad, som med boxar, då mängden att mocka ökar med tiden inne.
Så detta är bra. Men kanske är det ännu skönare att veta att de alltid kan gå in när ruskvädret drar in. Jag behöver inte fundera på hur de har det - de kan gå in i sitt hus och tugga halm och ha det bra. Täcken behövs inte alls. Förut användes de några ruskiga, regniga dagar per år, men inte längre. Möjligtvis vid transport ibland.
Om det ska fungera så ska det finnas gott om plats - så alla kommer in. Och stora utgångar - mer än en, så att alla vågar komma med in. Om man frågar hästarna vad som är bäst så tror jag nästan att det är att sova förmiddag, eller kanske att få gå ut och in som man vill. Ingen tvekan om att de gillar det, och det gör mig glad.
