Havremoppe?
Har du funderat på varför vi ger hästar kraftfoder? Det är nästan allmän kunskap att hästar äter havre. "En krubba full med havre det får min lilla häst" sjunger man i Min ponny, och alla har väl hört uttrycket havremoppe.
Det går fort att etablera sanningar ibland. Efter att ha tuggat gräs i årtusenden som vildhästar, och sedan fortsatt att äta gräs och hö i fångenskap, blev det ibland nödvändigt att ge hästar kraftfoder. Ett sådant tillfälle var hästar som arbetade som dragare i skogen. De jobbade många timmar per dag. Och de gjorde av med väldigt mycket energi. Där kan man prata om hårt arbete. Dagens hobbyhästar kommer sällan i närheten, inte ens om de tävlar på hög nivå.
Så de här skogsarbetande hästarna hade mindre tid att äta och behövde ett energitätt foder. Då passade havre eller korn fint. Det var inte okomplicerat. Korsförlamning var en fruktad sjukdom, som till stor del hängde ihop med hur dessa hästar levde och utfodrades. Och att ge spannmål ökar risken för tarmstörningar.
Nu har nästan alla hästar tillräckligt med tid att hinna äta tillräckligt med grovfoder. Och det finns analyser och kunskap om skörd som gör att vi också kan producera ett foder som passar hästens behov. Selen behöver läggas till i nästan alla fall, och ibland även andra mineraler, men annars kan majoriteten av alla hästar få sitt näringsbehov tillgodosett av grovfoder. Om vi vill, och vill satsa på det. Och forskningen visar att de både mår bättre och presterar minst lika bra då.
Ändå fortsätter många att ge havre, betfor och andra fodermedel. Av tradition, för att det känns bra, för att hästen gillar det eller av andra skäl. De kanske tänker att de har en havremoppe?
Om det behövs tillskott så är det vanligare att det är extra protein som behövs. Det ger jag ofta till fölen som har begränsad kapacitet att äta, och också har högst behov av bra protein. Hösttrötta hästar på proteinfattigt bete mitt i pälssättning kan ibland också behövs extra protein (men sällan extra energi).
