stuterikry.blogg.se

Jag har inte ridit lektion regelbundet sedan vårterminen 2013 (och nog bara ett par pass totalt sedan dess). Det känns.... Det stramar och drar både här och där, efter två dressyrpass i veckan som gick.

 

Men det är inte bara träningsvärken som påminner mig. Jag sparar också på känslan av de där stunderna när det stämde och det funkade. När formen var bärig och fin, och jag verkligen kunde göra förhållningen bara med magen, eller när öppnan bara stämde - wow! Man blir verkligen glad av att rida Desolett!

 

Unni säger att jag var kass. Sitter snett, krånglar till det i onödan i skänkelvikningen och så. Det är förstås sant. Jag är nog ännu snedare än vanligt - inser att jag behöver jobba ännu mer med den skevhet som jag fick efter månader på kryckor och ont i benet.

 

Men jag fascineras av hur Inger Axelsson vet precis hur hon skulle få mig att hitta vidare. Hitta känslan i hur man gör - fatta detaljer som inte gått in på riktigt. Jag är så imponerad av hur hon engagerar sig i varje elev, hela tiden, förklarar och uppmärksamt ser precis allt. Små saker som jag knappt känner - det ser hon. Och min häst känner det - när jag gör lite mer rätt så gör hon också det. Jobbar på och är duktig. Och när hon blir mjuk så är hon bara fantastisk att sitta på.

 

Jag har ridit för flera bra tränare, och de har lärt mig mycket. Men jag tror ändå att jag känner mig allra mest harmonisk med Ingers lektioner. Förut har jag bara tittat på, och varit imponerad redan då. Nu har jag provat, och det är ännu bättre. Hon har en syn på hästen som jag gillar. Det är jag som ryttare som måste bli bättre. Och här drar vi inte tyglarna, inte alls. Så jag har inte ont i armarna, och jag har inte fått klämma och klämma med benen. Men svinga med, göra förhållningar med magen och verkligen rida med små signaler. Som bara det att veta var ytteraxel ska vara i öppna... hmm, har jag nog inte haft koll på alls innan. Men det blev bättre.

 

Och nu dröjer det lite till nästa gång, så vi får försöka öva och minnas. Och jag ser fram emot det. Det blir väl träningsvärk igen, och jag blir nog aldrig någon stjärnryttare, men jag njuter av känslan när det blir lite bra, och när jag får rida MED min fina häst.